Ann Heberlein: Håll tand för tunga

  • Lördag 25 Mar 2017 2017-03-25
E-post 0

Jag är extremt nyfiken på Hörby kommuns värdegrund. En av kommunens anställda, Robert Odeberger, har nämligen sparkats från sin arbetsuppgift efter att ha uttalat sig på ett sätt som strider mot Hörbys värdegrund. Enligt kommunalrådet Susanne Meijer strider hans ”politiska uttalanden” i en intervju med Kvällsposten mot kommunens värdegrund. Därför får han med omedelbar verkan lämna uppdraget som vd för det kommunala fastighetsbolaget Hörby bostäder. Odeberger har, enligt kommunalrådet Meijer, ”tydligt uttalat sig mot vad Hörby står för”.

Jag är så pass nyfiken på Hörby kommuns värdegrund  att jag tar mig tid att googla fram den. ”Hörby kommun är framtidsinriktad”, läser jag, aha, jaha. Hörby kommun vill vara ”möjligheternas arbetsgivare och arbetsplats”, okej, minsann. Vidare strävar Hörby kommun efter att ge ”service av hög kvalitet”, ja det låter ju rimligt. Några ord om respekt, arbetsglädje, hög kompetens. Ja, och så vill Hörby kommun ”hålla samtalet och dialogen levande”. Konstigt. Jag kan inte hitta något i Hörby kommuns värdegrund som Odeberger motsade sig i den där intervjun. Han sade inte ett ord om att Hörby kommun är bakåtsträvande, till exempel. Han sade inte heller att han vägrar ge Hörbyborna god service eller att han tycker att det är onödigt eller kanske rentav fel med hög kompetens och arbetsglädje.

Vad sade han egentligen? Kanske har jag missat något? Jag går tillbaka till artikeln i Kvällsposten där kommunalrådet meddelar att Odeberger inte bedöms lämplig att representera Hörby kommun emedan han brutit mot dess värdegrund och (citat kommunalrådet) ”tydligt uttalat sig mot vad Hörby står för.” Uttalandet som blev Odebergers fall och som strider mot Hörby kommuns värdegrund låter i sin helhet så här: ”Om Sverige hade haft 50 miljoner etniska svenskar så hade det inte varit några bekymmer. Men vi är inte så många”, sade Odeberger apropos integrationen. Det är mycket svårt att förstå vad i hans uttalande som strider mot den där värdegrunden – och då har jag ändå läst en hel del exegetik och hermeneutik.

I ärlighetens namn utvecklar det indignerade kommunalrådet Meijer sitt resonemang en smula. Hon anser att Odebergers uttalande om antalet etniska svenskar strider mot kommunens värdegrund angående ”alla människors lika värde”. Det finns två problem med det argumentet. För det första står det inte en stavelse om ”alla människors lika värde” i Hörby kommuns värdegrund – såvida det inte finns ytterligare värdegrunder gömda någonstans? För det andra har jag mycket svårt att se på vilket sätt Odebergers uttalande strider mot idén om alla människors lika värde. Man måste vara extremt konspiratorisk och läsa sjukligt mycket mellan raderna för att tolka Odebergers påstående som någon form av förnekande av alla människors lika värde. 

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Skrota alla dessa vansinniga värdegrunder. Vilken nytta gör de egentligen – mer än som verktyg för att smidigt göra sig av med misshagliga individer? Som ett universalmedel utanför de lagar som annars borde reglera relationen mellan medborgare och myndigheter. Ja, det är viktigt, ytterst viktigt att tala om värderingar, om normer och om moraliska principer – men det måste göras på riktigt och på djupet. Det håller inte att gömma sig bakom floskler. Det handlar också, ja i all synnerhet om hur man agerar, inte bara vad som skrivs i ett dokument. Vad säger egentligen kommunalrådet Susanne Meijlings agerande om hennes människosyn? Finns det utrymme för en människa att någon enstaka gång göra ett fel? Krävs ofelbarhet och perfektion för att platsa i Hörby? Hur ser Meijling på yttrandefrihet? Vilken rätt har hon att censurera anställda i kommunen? Jag är mycket orolig för kommunalrådets människosyn och hennes slarviga sätt att hantera yttrandefriheten.

Vi lever i mycket märkliga tider, tider då man kan få sparken för ett förfluget, kanske prövande, resonerande, påstående. Vi lever i tider då det är bäst att hålla tand för tunga, tänka sig för noga innan man dristar sig till att påstå eller hävda ett eller annat. Vi lever i tider då vår statsminister har synpunkter på vad medborgare säger om Sverige i andra länder och då kommunpolitiker avskedar anställda med fel åsikt. Vi lever i tider som inte bara påminner om totalitära, utan är totalitär.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se