Ann Heberlein: Våldtäktsmannen – om brott, straff och vårt rättssamhälle

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.

Min dotters väninna går i samma klass som en våldtäktsman. Min dotters väninna Anna går i nian på en högstadieskola i utkanten av Lund. I samma klass går Ajuub. Han dömdes i Lunds tingsrätt den 13/12 2016 för ”våldtäkt mot barn”. Tindra går nu i åttan. Det var henne Ajuub och en kompis våldtog på fritidsgården den 30 maj 2016. I tingsrättens protokoll kan man läsa att Ajuub erkänner handlingen – men gör gällande att gärningen ska bedömas som ”sexuellt utnyttjande av barn”. Tingsrätten finner dock att brottsrubriceringen ”våldtäkt mot barn” är rimligare. De tror på Tindras berättelse, och finner det ”osannolikt att målsägande frivilligt haft samlag med två killar” på en toalett på fritidsgården.

När min dotter – som går i åttan på en skola i centrala Lund – berättade om Ajuub trodde jag inte på henne. ”Jo, det är sant. Han våldtog en tjej i åttan. Och han går i Annas klass”. Skvaller, tänkte jag. Rykten. Tonåringar älskar att snacka skit om varandra. Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att en dömd våldtäktsman går i en helt vanlig klass på en helt vanlig skola i Lund. Jag begärde ut domen från Lunds tingsrätt, och där står det, svart på vitt, att Ajuub döms för våldtäkt mot barn. Hans kompis var, när gärningen begicks, ännu inte straffmyndig. Domen är bedrövlig läsning. Fram träder bilden av en trasig tjej – Ajuub uppger i förhör att han såg att hon hade skurit sig i armarna – rädd, mobbad och ensam. Flickan, som var 14 år vid övergreppet, säger i förhör att hon inte vågat berätta för sin mamma vad som hänt. Först flera dagar efter våldtäkten ringde hon sin kontakt på barn och ungdomspsyk i Lund och berättade om våldtäkten. Tillsammans med henne gjorde flickan en polisanmälan.

Ajuub, fälld för att ha våldtagit Tindra vaginalt och oralt på en toalett, döms till ungdomsvård samt 100 timmar ungdomstjänst. Ungdomsvården utgörs av att Ajuub vid 24 tillfällen ska samtala med en handledare vid socialförvaltningen i Lund. I domen läser jag att Ajuub tycks ha ”nedsatt förmåga att förstå vad som är rätt och fel”. Syftet med de 24 träffarna med en handledare från socialförvaltningen i Lund är att Ajuub ska lära sig att fatta bättre beslut. I övrigt görs inga ingrepp i Ajuubs liv. Han går alltså kvar i sin klass på skolan i Lund, bor hemma hos sina föräldrar, är fri att hänga med sina kompisar på samma fritidsgård som han våldtog Tindra på.

Och Tindra? Den trasiga tjejen som blev våldtagen på en toalett en dag i slutet av maj förra året. Om henne pratas det. Hon är en hora, säger kidsen i Lund. Den yngre killen som våldtog henne tillsammans med Ajuub säger i förhöret att hon säljer sex för pengar. Han kallar henne ”400”. Så mycket kostar det enligt honom att få ligga med Tindra. Tindra berättar å sin sida att den yngre killen spridit rykten om henne i flera månader. Hon gick med på att träffa honom och Ajuub på fritidsgården för att han hotade med att sprida ännu fler rykten om henne och slå henne ifall hon inte kom. Vem bryr sig om Tindra? 

Straffet fyller en funktion för tre aktörer – för den skyldige, förövaren, för offret och för samhället. Straffet bör vara så kännbart att förövaren kommer till insikt om allvaret i sin handling, ångrar sig och gör bättre. Straffet bör också ta ställning för offret genom att visa att det hon utsatts för är fel och klandervärt. Vidare fyller straffet en moralpedagogisk funktion för resten av samhället, eftersom straffet uttrycker samhällets normer och värderingar. Den påföljd som tilldömdes Ajuub misslyckas på samtliga punkter. Ajuub kommer undan med blotta förskräckelsen. Det kostade honom inte mer än 24 timmars samtal med en socialsekreterare och 100 timmars ungdomstjänst (vad nu det kan vara) att våldta en flicka. Tindra upplever knappast att samhället tagit ställning för henne och fördömt Ajuubs kränkning av henne – hon riskerar att möta honom varje dag. Och vilka signaler sänder den tandlösa domen till samhället i allmänhet och Lunds tonåringar i synnerhet? Tja, att det inte är så farligt att tvinga sig till sex. Att det inte är någon big deal att våldta en fjortis på en toalett. Det hände ju inte något särskilt med Ajuub, eller hur? Han våldtog tydligen den där slampan Tindra i åttan – men allt är ju som vanligt, eller hur?

Svensk skola, som har jämställdhet och jämlikhet inskrivet i sin värdegrund, som betonar genusperspektiv i sina läroplaner, som bjuder in feminister som ska lära tjejerna självförsvar och som under lektionerna i sex och samlevnadskunskap inskärper hos flickorna att de inte ska ställa upp på sådant de inte vill och förmanar pojkarna att inhämta samtycke hos den de vill ha sex med har gått helt vilse. Hur kan ett land som strävar efter att vara en ”moralisk stormakt” och en regering som berömmer sig om att vara ”feministisk” misslyckas så kapitalt med att leva upp till sina egna ambitioner?

Skolan ska vara en trygg plats. Att våra barn slipper gå i samma klass som en dömd brottsling borde vara en självklarhet – och att en flicka som blivit våldtagen ska slippa möta sin våldtäktsman på väg till skolan eller när hon är ute och går med sin hund borde vara det minsta kravet man kan ställa på vårt rättssamhälle.

 

Ann Heberlein

 

Samtliga namn och brottsplatsen är fingerade för att skydda de personer som nämns i texten.

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.