Frankrike: Mot en Sjätte Republik

Chris Forsne. Photo: Ordfront Förlag
  • Måndag 6 Mar 2017 2017-03-06
E-post 0

Den politiska turbulensen runt den konservative franske presidentkandidaten Francois Fillon har nu nått stormstyrka. På söndagseftermiddagen höll Fillon ett jättemöte med mellan 40 000 och  200 000 deltagare enligt olika bedömare vid Place de Trocadero i Paris. Samtidigt spekulerade de politiska journalisterna runt ett eventuellt uteslutningsmöte som skulle iscensättas av en rad framträdande partikamrater, däribland förre presidenten Nicolas Sarkozy och den utslagne rivalen Alain Juppé, på måndagen. Fillon framhärdade i sin oskuld på söndageseftermiddagen och höll ett brandtal för sin politik. På andra kanten framhärdade de politiska kommentatorerna i sina försök  att döma ut honom.

Journalister blir med åren rätt förhärdade. Cyniska skulle många påstå.

Det gäller att skilja mellan förnuft och känsla, att ha ambitionen att närma sig en omöjlig objektivitet. Framför allt att försöka göra det möjligt för dem man riktar sig till att dra egna slutsatser. I den pågående franska presidentvalkampanjen har allt detta slängts överbord. Offer blir demokratin och tilltron till media. Idag är de franska samhällsinstitutionerna i gungning. Allt fler  bloggare som t ex den konservative tidigare  presidentrådgivaren och statstjänstemannen Maxime Tandonnet varnar nu gång på gång för konsekvenserna av det politiska och mediala krig som pågår.

”La presumtion d´innocence” hör man ofta folk talas om i Frankrike, dvs att någon är att betrakta som icke skyldig tills dess han eller hon dömts. I fallet med den franske presidentkandidaten Francois Fillon, som misstänks för att ha anställt sin fru Penelope som politisk assistent utan att hon utfört något arbete, var det länge sedan den principen övergavs. Media har kastat sig över honom, försökt slita honom i stycken och gjort jätterubriker av att en del ledande personer inom det löst sammansatta Republikanska partiet övergivit honom, oftast av taktiska skäl.

Delar av förundersökningen har läckts till media medan Francois Fillon själv, hans hustru och advokater inte fått ta del av den. De anklagelser som han står inför har läckts ut på ett sofistikierat  sätt mitt under presidentvalskampanjen trots att de dateras till före 2013.

Att det franska rättsväsendet å sin sida i det närmaste kastade sig över Fillon efter vad som bara var en kort anklagelse i den satiriska veckotidningen Le Canard Enchainé visar också på det politiska tryck många jurister inom domarkåren är utsatta för. För att förstå det franska rättssystemet bör man läsa den utmärkta genomgång som gjordes av Thorsten Cars 2002. Det enda som kan få läsaren att dra på mungiporna är Cars uppfattning om att utredningar mot politiker inte brukar starta särskilt snabbt och sedan kan vara ytterst  långsamma.

Det franska samhället är fortfarande hierarkiskt. Frånsett några kändiskrönikörer och nyhetspresentatörer i TV känner sig franska journalister som flera steg under politikerna på den sociala skalan. Därav blodtörsten när de får en chans att ge igen.

Francois Hollande, den främste representanten för socialistpartiet, är redan ett nerlagt byte. Med honom föll socialistparrtiets chanser att få tillsätta en ny kandidat vid årets val.

Nu är det dags för nästa etablerade ”parti”, Les Républicains. Genom att angripa dess presidentkandidat, Francois Fillon, håller media på att skapa kaos i vad som egentligen bara är en lös sammansättning av olika konservativa ambitioner.

Republikanerna är inget parti i svensk mening. Med arv från de Gaulle och den starka presidentmakten som infördes 1958 är det inte mycket mer än en apparat som ska föra fram den starkaste kandidaten inför varje nytt presidentval. ”Partiet” har bytt namn gång efter annan. Det är, precis som socialisterna och Nationella Fronten, inblandat i korruptionsskandaler och andra ekonomiska oegentligheter gång på gång. Helt enkelt för att det i Frankrike inte finns ett fungerande system för de gigantiska kostnader som en modern valkampanj innebär. Så har en rad tidigare presidenter och andra högdjur inom partiet varit anklagade för ekonomiska oegentligheter. Chirac, Sarkozy och Alain Juppé (som nu ses som ett alternativ men är tidigare dömd för att just ha  använt skattepengar till påhittade tjänster inom Paris förvaltning) är några exempel.

Samtidigt med detta, och att man satt  igång med samma taktik mot Marine Le Pen som ska ha använt EU pengar för fiktiva anställningar av partikamrater, så råder inom fransk media en närmast total brist på kritik av uppstickaren Emmanuel Macron.

Media har bestämt sig för att föra fram denne till presidentmakten. Kosta vad det kosta vill. Och naturligtvis helt konsekvensneutralt.

Macron är ett mediafenomen, har en relativt kort erfarenhet som socialistisk ekonomi- och industriminister. Han har haft en hög position inom Rotschildbanken och har idag ett lysande PR-team bakom sig. Hans parti är en skapelse på pappret. Han har inte en enda representant i Nationalförsamlingen. Få är de som anser att han har kompetensen att bli fransk president. Men, sägs det, efter Sarkozy och Hollande, är ämbetet ändå draget i smutsen. Kan det bli så mycket värre? Jo Marine Le Pen och därav ska väljarna skrämmas in i fållan att rösta Macron eftersom den tidigare favoriten, Francois Fillon, nu skandaliserats så hårt. Upplägget är prydligt. Konsekvenserna oöverblickbara.

Det franska politiska systemet står inför ett sammanbrott menar allt fler betraktare.  Att man skaffat en så stark presidentmakt, med allt ljus koncentrerat på en enda person, innebär inte bara att det mediala trycket och den politiska konkurrensen blir så mycket hårdare.

Den Femte Republike  skräddarsyddes 1958 åt general de Gaulle i en tid av politiskt kaos och  kortvariga ministärer.

Men den var, skrev den senare socialistiske presidenten Francois Mitterrand i en bästsäljande bok ”Le Coup d´État permanent“, en permanent statskupp med sin alltför starka presidentmakt.

Idag manövrerar sig Frankrike motvilligt men obönhörligt mot en Sjätte Republik med en ny maktfördelning mellan parlament och president.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se