Kristna ateister avgör Europas framtid

Chris Forsne. Photo: Ordfront Förlag

Den 15 mars hålls det första svenska provalet till riksdagen. Det hålls i Nederländerna. Så mycket förenar dessa bägge nordeuropeiska länder med en stark tradition av socialdemokrati och en liberal ådra att hur Nederländerna röstar visar vart Sverige är på väg. Högerut.

Holland är ett prydligt land. På somrarna simmar änder och ankor i de små kanalerna, på vintrarna tas de över av skridskoåkarna. Holländarna cyklar i lugnt mak, raka i ryggen på  bastanta damcyklar och deras hem har stora fönster mot vägen där man, som i ett dockhus, kan ta del av holländskt familjeliv. Tulpanodlingarna lockar hundratals busslaster med pensionärer varje vår. Storstäderna är en annan värld där man lockas att tro att fri marijuana, okonventionell livsstil och en framgångsrik borgarklass kännetecknar samhället.

Men det finns en annan sida av Nederländerna, som är det korrekta namnet är på detta land i mångt och mycket så likt vårt eget. Det är uppenbart att samma politiska radikalisering som sker här kommer att prägla Frankrike och Tyskland där väljarna snart ska visa hur även de ställer sig till omfattande invandring, islam, EU och globalisering.

Det går ett bibelbälte genom Holland. Men det står endast för en liten del av den allt starkare islamkritiken. Bara drygt 11 procent av holländarna är katoliker och under 9 procent är protestanter. Men det finns hos holländarna ett grundläggande drag som visar närheten till Sverige: den majoritet som säger sig vara agnostiker och ateister har ofta en dubbel tillhörighet. De är också ”kristna ateister”.

Det här är en avgörande grund för den växande kritiken mot islam i Nederländerna. Liksom i en rad andra europeiska länder. Man bekänner sig till ett kristet kulturarv även om man tar avstånd från den ”övernaturliga” delen av kristendomen. Bara 28 procent av holländarna säger sig tro på en Högre makt men vill bevara vad Europa kommit att bli och vägrar ett samhälle styrt av vad man ser som ett intolerant medeltida förhållande till demokrati, jämställdhet och religion. I Nederländerna gör man om kyrkor till cykelparkeringar, till butiker och privathus. 82 procent av holländarna säger att de så gott som aldrig varit i kyrkan. De ser sig som sekulariserade.

I en omvänd logik är det ändå en kandidat, Geert Wilders, som har gjort religion till sin huvudfråga som förväntas vinna det holländska valet. 

I den statistik som finns uppges runt 5 procent av befolkningen vara muslimer. Majoriteten är från nordöstra Marocko. De första stora grupperna kom, precis som i fallet med Belgien, som arbetskraftsinvandring för flera decennier sedan men har till stor del valt att inte integrera sig i det holländska samhället.

Om några dagar ska dussinet partier slåss om väljarna i Nederländerna. Här finns allt från premiärminister Mark Ruttes liberala parti, till konservativa, kristdemokratiska och socialdemokratiska partier. Ett växande grönt parti, ett pensionärsparti och det promuslimska partiet Denk med ett par platser i parlamentet är också med i kampen om väljarna. Och så Geert Wilders resolut islamfientliga parti som nu leder i mätningarna.

Precis som moderaterna i Sverige närmat sig SD har Ruttes parti närmat sig Wilders. Detta i ett försök att bromsa tappet till Wilders Frihetsparti PVV som förutom sin islamkritik också är negativt till EU. För några månader sedan lät Rutte publicera en uppmärksammad helsida i holländsk press där han uppmanade muslimer att ”bete sig normalt eller lämna landet”.

Att tala om en Trumpifiering av Europa, som blivit på modet, är dumheter. Protesterna mot allt tröttare och allt mer elitistiska partier har pågått längre än så bland de västeuropeiska väljarna. Det finns anledning att åter fördöma den journalistiska lättjan där man rutinmässigt talar om  populism och främlingsfientlighet. Hur många är främlingsfientliga gentemot britter, kanadensare? Och ordet populism har urvattnats så långt att det blivit ett verkningslöst argument. Vid det här laget är det uppenbart att valen i stora delar av Europa till en växande del handlar om kristen ateism gentemot islam.

Geert Wilders. Ni har alla sett bilder på honom, en lång man med en imponerande vit hårman med ljusgula inslag. En frisyr som uppmärksammats minst lika mycket som Donald Trumps och Boris Johnsons. Precis som i Sverige har övriga holländska partier sagt att det är uteslutet att regera med honom. Istället säger man sig som vanligt vilja söka breda koalitioner och den kompromisspolitik som kännetecknat holländsk – precis som svensk – politik.

Geert Wilders är en man som är fånge i sitt eget land trots att han agerar inom demokratins ramar. Men som också anses driven av ett direkt hat mot muslimer. Hoten mot honom är så många att Wilders ständigt omges av sex livvakter och körs till och från sitt hem i en bepansrad bil. Det hus där han bor är säkerhetsklassat och har vad som brukar kalls ett ”panikrum”. Han kan bara umgås med sin hustru och särbo, en f d ungersk diplomat, en gång i veckan av säkerhetsskäl och varje besökare checkas så väl fysiskt som säkerhetmässigt innan de tillåts nära honom. Wilders arbetsrum i det holländska parlamentet är beläget i ett hörn av parlamentsbyggnaden för att kunna bevakas korrekt. Sammantaget tros Geert Wilders parti få runt 30 av 150 platser i parlamentets representanthus,  några fler än Mark Ruttes liberala parti.

Men Nederländerna är mycket av skilda världar. Det är en landsbygd och små tätorter där människor reagerar mot att deras samhälle förändras så fort. Ingen har här bett om att få en multikultur tillsatt uppifrån. De har inte bett om en globalisering som gynnar en rik handelskast i Amsterdam och Rotterdam. Men just i storstäderna och på universitetsorter ser nu en motrörelse ut att bli allt starkare.

Som en reaktion mot Wilders antimuslimska linje har det vänsterbetonade gröna partiet, GroenLinks, nu vuxit rekordsnabbt i Holland. Enligt opinionsmätningarna kan partiet få uppemot 16 platser. Partiledaren Jesse Klaver, en ung karismatisk holländare vars far har marockanskt ursprung och mor holländskt och indonesiskt, har profilerat GroenLinks som såväl invandrar- som  EU-vänligt. På några månader har partiet fyrdubblat sitt stöd jämfört med föregående val. Partiet som grundades för drygt 25 år sedan av en blandning av kommunister, pacifister och evangelikaner har sitt stöd bland en yngre välutbildad medelklass. Men till skillnad från de svenska miljöpartisterna har GroenLinks inte prövats i en regeringskoalition.

Det holländska valet, liksom det kommande franska och i en viss omfattning det tyska i höst, kommer av allt att döma delvis få karaktären av ett religionskrig.

Vad Geert Wilders, Marine Le Pen, Frauke Petry, Jimmie Åkesson med flera står för brukar sammanfattas i  populism, nationalism och invandrarfientlighet. Men vad är det som gör många så rädda för dem? Ställs islamfientlighet mot alla människors lika värde? Finns det en känsla av skuld i att sprickan i samhället har fått bli så djup utan att man agerat i tid? Utan att man tagit den kristna ateismen på allvar?

Ledarsidorna har uppmärksammat denna europeiska konflikt i en rad artiklar. Johan Westerholm  har granskat det Muslimska brödraskapet och muslimska gruppers växande inflytande inom socialdemokratin och miljöpartiet. Helene Bergman har skrivit om hur islamiseringen påverkat inte minst kvinnors liv i svenska förorter. Mina egna artiklar har främst gett historisk återblick över  konflikten mellan ett kristet Europa och en muslimsk omvärld.

 

 

Om författaren

Chris Forsne
Chris Forsne
Chris Forsne är statsvetare, journalist och författare. Hon har varit utrikeskorrespondent i Paris, Nordafrikakorresponent samt arbetat för SVT och Kunskapskanalen. Forsne var under många år nära vän till den förre franske presidenten François Mitterrand och är väl insatt i det europeiska och svenska politiska spelet på högsta nivå.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.