Långt kvar till fredagsmyset för statsministern

Demokratiminister Alice Bah Kuhnke kritiseras för att ha försökt skyffla över ansvaret över IS-användare på kommunerna. Nu kommenterar statsministern Kuhnkes uttalanden till bland annat SVT. En kommentar som är så nära avsked utan att få avsked en minister kan komma.

– Jag har förtroende för henne och hon har själv uttryckt att det blev fel, säger Stefan Löfven.

Statsministern kan inte agera på något annat sätt. Detta är så nära en offentlig tillrättavisning en regeringschef kan komma utan att ge ministern avsked. Så fungerar politisk retorik. Vad statsministern egentligen sade, med viss emfas var:

INTE EN GÅNG TILL!!!

Det har med andra ord inte varit någon bra start på veckan för vare sig statsministern eller kulturministern. Göran Persson brukade definiera statsministerämbetet som 80 procent krishantering där inte alla kriser nådde media och 20 procent arbete.

Runt 300 personer har rest från Sverige till Irak och Syrien för att ansluta sig till terrororganisationer. Ett 20-tal kommer från Örebro, en av de kommuner som kulturministern tidigare lyft fram som lyckosam. I åtminstone ett fall har en person som kommit tillbaka från krigsområdet till Örebro fått ett kortare jobb genom kommunen. Efter att ha jobbat en tid har personen rest tillbaka och misstänks ha anslutit sig till en terrororganisation på nytt. Om detta är definitionen på ”lyckosam avradikalisering”; att komma tillbaka från IS, få ett jobb i kommunen för att sedan åka dit en gång till, på kulturdepartementet finns det goda skäl att se över kulturministerns stab av rådgivare och sakkunniga. Om inte kulturministern inser behovet av denna översyn själv kan hon komma att få en viss hjälp med detta av statsministerns stab utan att behöva fråga.

I en rapport som gjorts på uppdrag av finansinspektionen framkommer det dessutom att nästan alla som rest har fått någon form av statligt bidrag som kan ha finansierat resan.

Vidare har kulturministern kommit med uppgifter att det tar mellan tio och femton år att avradikalisera en jihadist. Då det saknas svenska studier på området, där vissa vill stoppa de av MSB initierade studie av Muslimska Brödraskapet, bör ministern rimligen kunna avkrävas på vilken forskning och empiri hon bygger detta uttalande på. De erfarenheter som finns återfinns främst inom kriminalvården och då handlar det främst om livsstilskriminella. De drivs av något andra krafter än de som drivs av en ideologisk eller religiös övertygelse. I fallet med Sebbe Staxx, rap-artisten, tog skiftet från våldsbejakande autonom vänsterextremism till att bli djupt kristen ett par veckor. I andra fall kan det går snabbare än så. Vissa delar av den organiserade MC-relaterade brottsligheten uppvisar även kommunicerande kärl med högerextrema kretsar.

När kulturministern svänger sig med termer om avradikalisering bör hon avkrävas en definition på från vad och till vad. Inom gruppen dömda som befinner sig under verkställighet på kriminalvårdsanstalt är ”exit” från gängkriminalitet till att bli djupt religiös inte ovanligt. Vissa intagna visar upp obehaglig närhet till extrema uttolkningar av bland annat Koranen vid frigivning.

Exit från en gängkriminalitet, en livsstilskriminell identitet,  till en islamistisk miljö, en jihadistidentitet, är en form av avradikalisering till en ny radikalisering. Byte av extrem miljö.

De erfarenheter som annars ligger närmast till hands var de som skapades under de första EXIT-programmen, initierade av riksdagsledamoten Barbro Westerholm, L. Dessa riktade sig främst till avhoppare från Jehovas Vittnen och Scientologkyrkan. Dessa erfarenheter är trettiotalet år gamla och ingen egentlig uppföljning har skett i det politiska systemet under kontrollerade former sedan dess. För detta haveri delas ansvaret av ministärerna Bildt, Carlsson, Persson, Reinfeldt samt Löfven. Westerholm fyller i år 84 år och hennes kanske viktigaste och tyngsta politiska gärning, kampen mot religiösa sekter, fundamentalism och extremism, slängdes med dessa ministärers goda minne i den politiska papperskorgen. Kunskap och erfarenheter Sverige skulle behövt nu har av politisk feghet, opportunism, ointresse och okunskap slarvats bort. Tiden det tar att återskapa denna kompetens och förståelse finns inte idag. Än mindre finns råmaterialet i form av politiker att bygga detta på. Av exakt samma skäl som kunskaperna kastades bort en gång i tiden. Politisk feghet, opportunism, ointresse och okunskap.

Men kommer statsminister Löfven ge sin kulturminister avsked? Sannolikt inte, även om hon visat stora kunskapsbrister inom sitt ansvarsområde trots att hon är inne på tredje året som minister så är detta osannolikt. Skulle Miljöpartiet ändå bli av med sin tredje minister på lika många år i regeringen befästs bilden av något som inte har i någon regering att göra utan gör sig bäst som aktivistorganisation utanför folkvalda parlament. Som politiskt parti i en regering är empiri, forskning och fakta centralt, några egentliga sådana krav ställs däremot inte i lika stor omfattning på en utomparlamentarisk lösare organiserad aktivistorganisation.

Det som kan komma att ske är att statsministern väljer att forcera arbetet med att flytta alla kritiska funktioner som kräver mer av tankemöda och noggrannhet från kulturdepartementet, som den Nationella Samordnaren mot Våldsbejakande Extremism, till Anders Ygemans ansvarsområde på justitiedepartementet för att i förlängningen flyttas till Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, där forskning kring den jihadistiska och extremistiska miljön ändå påbörjats i någon form. Någon annan myndighet är inte redo att ta emot den verksamheten.

Det blev inte någon vidare start på veckan för regeringen. Trots att planeringschefen Annelie Thoresson visat sitt signum och rutin på den väl inramade kommunikationen och att hon har ett fast grepp om kriskommunikationen så började veckan uruselt för statsministern. Någon, kanske till och med några –  två ministrar och minst en politisk sakkunnig tjänsteman alternativt pressansvarig på kulturdepartementet –  i regeringen längtar nu med en till sannolikhet gränsande visshet extra mycket till fredagsmyset redan nu.

Och då är det knappt onsdag.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.