Attacken i Stockholm: Europeiska reaktioner

Erik van der Heeg. Foto: Photo by Wilmarsgard

Det blodiga attentatet i Stockholm under fredagseftermiddagen har självklart genererat maximal mediebevakning i vårt land. Men även i utlandet har händelsen varit föremål för omfattande nyhetsrapportering och analyser. Det är givetvis inga konstigheter med det: ett dåd som kan kopplas samman med islamistiskt våld har omedelbar beröring med den globala kamp mot jihadistisk terror som alla civiliserade stater är inbegripna i.

Det finns många typer av ideologiskt motiverade terrordåd, men just den islamistiska får genom sin globala karaktär ett omedelbart genomslag på den internationella vädjobanan. Nice, Paris, Bryssel, Berlin, London – och nu senast Stockholm – blir alla namn på drabbningar längs den upplösta frontlinje som löper mellan västerländsk civilisation och främmande barbari; särskilt som dåden äger rum på hemmaplan, som ett resultat av att vi i något slags missriktad välvilja har bjudit in våra fiender att verka mitt ibland oss. Det kan därför vara intressant att titta lite på hur terrordådet i Stockholm kommit att belysas i utländsk press.

Olga Stokkes artikel i Aftenposten  sammanfattar väl den norska hållningen. Här jämförs norska och svenska terrorlagstiftningar. I Norge är det ett lagbrott att ens försöka delta i en terrorgrupp som IS. Bara i förra veckan blev en 20-årig man dömd till fängelse i två år och tio månader för att försökt bli medlem i IS. Islamisten Ubaydallah Hussain dömdes i samma veva till nio år i fängelse för att ha försökt rekrytera 20-åringen. Tidningen har talat med terrorforskaren Peder Hyllengren, vid Försvarshögskolan som påtalar den svenska lagstiftningens tandlöshet. Under det att Norge har inlett rättsprocesser mot 20 av 40 IS-anknutna ”hemvändare”, har man i Sverige bara kunnat döma två av 150 återvändare:

– Det er temmelig risikofritt å være ekstrem islamist i Sverige. Den svenske lovgivningen har ikke hengt med i utviklingen

Men i Sverige er det ikke forbudt å støtte IS.

– De som returnerer fra IS, gjør det som om ingenting har hendt, sier terrorforsker Hyllengren.

Han viser til at ca. 300 personer har reist fra Sverige for å krige for IS. 150 av dem har returnert. Han sier at bare to terrordommer er blitt avsagt. To menn fikk livstidsstraff i lagmannsretten i fjor.

– Den dommen falt fordi fremmedkrigerne hadde med seg en usb-minnebrikke med videoklipp som viste at de hadde medvirket i halshugging i Syria. Resten kom hjem som om de bare hadde vært på ferie på kanariøyene”.

Fransk press – såsom Le Figaro och Le Monde – behandlar terrordådet mestadels på nyhetsplats, men vänstertidningen Libération försöker sig likväl på en provokativ analys enligt, tyvärr, alltför bekanta linjer: det är inte terrordådet i sig som är problemet, utan det faktum att religionen islam och dess utövare nu riskerar att hamna i vanrykte.

Tidningens reporter, Lou Marillier, har nogsamt undvikit Drottninggatan där blodet från de förolyckade knappt ens hunnit torka, utan istället begivit sig till Jerusalem Kebab på Södermalm. Här träffar hon 20-årige William, som låter sig väl smaka av restaurangens läckerheter, och säger att han skall slå tillbaka mot terrorn genom att ”gå ut och festa”. Den slöjprydda Soumayas tankar går inte i första hand till de döda och skadade. Nej, 19-åringen oroar sig istället för sig själv och att folk nu kommer att ”titta snett” på landets muslimer. Men hon har vant sig: ”när man är muslim och något sådant händer görs vi alltid ansvariga”. Lou Marillier intervjuar även islamspecialisten Jenny Berglund, docent vid Södertörns folkhögskola och redaktör för antologin ”Ramadan – en svensk tradition”, som lyfter varningens finger: ”Det som har hänt idag riskerar att öka fientligheten mot muslimer.” 

Trots en viss tendens till artiklar av typen ”massmord i Bullerbyn” i mer tabloidinriktade organ, har de stora tyska tidningarna som Frankfurter Allgemeine Zeitung och Süddeutsche Zeitung varit imponerande sakliga och informationsdigra gällande händelserna i Stockholm. Typiskt för den tyska rapporteringen är att se utvecklingen i våra respektive länder som jämförbara. Såväl Tyskland, som Sverige har gjort en politisk poäng av att vara generösa mottagarländer vad gäller flyktingar. Precis som fallet är med Sverige har uppehållstillstånd delats ut med påfallande aningslöshet, utan att myndigheterna har bekymrat sig om att fastställa identiteten på de asylsökande. Tyskland och Sverige har dessutom försökt pressa andra EU-länder till att anta samma typ av politik – naturligtvis med föga framgång. Tyskland och Sverige betraktas snarast som avskräckande exempel på större delen av vår kontinent. FAZ  är ganska typisk i sin kommentar till händelserna när de binder samman terrorattentatet med flyktinginvandring och brottslighet till ett större problemkomplex:

”Nästa år väljs i Sverige ett nytt parlament. Gänguppgörelser och dödsskjutningar har under senare tid skapat en allt större känsla av osäkerhet. Brottslighet och säkerhet kommer att toppa agendan inför nästa val”.

Man får här läsa lite mellan raderna: när tyska medier skriver om Sverige på detta sätt, så skriver de också om Tyskland; och när de för samman flyktingar, terrorister och gängkriminella, så handlar det också om att adressera problemen med den muslimska närvaron i Europa – även om detta inte sägs rent ut.

Inte att förundra är terrorattentatet i Stockholm en toppnyhet även i engelsk press, särskilt som en av de mördade har visat sig vara en brittisk kvinna. Precis som norsk press pekar tidskriften The Economist  ut inherenta svagheter i den svenska migrationspolitiken. Oavsett om det visar sig vara en ISIS-anhängare som kunnat operera under säkerhetstjänstens radar eller en person som inte kunnat förpassas ur riket på grund av polisens ineffektivitet vad gäller utvisningsärenden kan den svenska regeringen kritiseras för att inte ta problemen på allvar:

Sweden’s government has been frequently criticised for the weakness of its anti-radicalisation programmes, which are far less substantial than those in Britain or Belgium. Until recently responsibility for co-ordinating efforts to combat violent extremism was delegated to the Ministry for Culture. (In March, the government announced it would be moved to the Ministry for Justice.) Security experts warn that jihadists may be recruiting a pool of petty criminals to employ in future attacks.”

Hur ser då utlandet på vår förmåga att hantera efterspelet av terrorattentatet?

Man har överlag varit imponerad av polisens kraftfulla mobilisering och snabba gripande av gärningsmannen. Man har också slagits av svenskarnas nordiskt protestantiska lugn, rådighet och självdisciplin i farans stund. När svenska medier har tyckt att det utbröt ”skräck”, ”kaos” eller ”panik” på och ikring attentatsplatsen, så har deras utländska kollegor inte kunnat upptäcka något sådant, snarare tvärt om. Medborgare och ordningsmakt kunde agera i tandem på ett sätt som också väckt beundran: folk har lojalt respekterat myndigheternas direktiv, men också kunnat bidra till uppklarandet av terrorattentatet.

Polisen var snabbt ute med en opixlad bild på den misstänkte gärningsmannen; medborgarna höll sig à jour via sina telefoner; en dam kunde rapportera in att hon hade observerat en suspekt figur på Arlandatåget men förlorade honom tyvärr ur sikte; han observerades ånyo av en herre på en bensinstation i Märsta, som omedelbart tog kontakt med polisen som kunde gripa honom på plats. Ett lysande exempel på en tillitsfull och otvungen svenskt effektiv samarbetsanda som fick utlandet att tappa hakan.

Smickrande, inte sant? De skulle bara veta.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.