Det franska valet: Delamineras Europa inifrån?

  • Tisdag 25 Apr 2017 2017-04-25
E-post 0

Det kan bli väldigt svårt för Frankrikes nästa president att styra landet. Det gäller oavsett om det blir Marine Le Pen eller Emmanuel Macron som vinner presidentvalets andra omgång den 7 maj. Båda kandidaterna kommer sannolikt få det tufft att få ihop en majoritet i det franska parlamentet. 

Det franska valsystemet till parlamentet är en parameter som spelar in. Det bygger på två valomgångar i enmansvalkretsar. Den första, precis som i presidentvalet, skall ta fram vilka två kandidater som sedan ställs mot varandra i den andra slutliga valomgången. Nästa val till det franska parlamentet avgörs i juni i år i två omgångar.

De flesta gav, redan innan den första valomgången var officiellt sluträknad, Emmanuel Macron segern även den 7:e maj. Detta bygger på att de utslagna kandidaternas väljare följer deras uppmaningar att rösta på Macron. Men. Inte alla franska väljare tycks uppskatta denna uppmaning, främst Fillons väljare – republikanerna – har inte tagit emot denna med öppna armar. Den franska landsbygden domineras av republikanerna samtidigt som Front National, FN, är starka ute i kantonerna och har gått framåt de senaste valen. FN är inte lika stigmatiserad utanför storstäderna som tidigare. En utveckling som vi kan se även i Sverige.

I Frankrike är det inte längre kontroversiellt att vara öppen med sympatier till Front National och Marine Le Pen.

Ett antal olika scenarios utkristalliseras nu. Och det är inte säkert att Le Pen blir helt missnöjd med en valförlust den 7 maj. Redan dagens parlamentariska situation är svår även för Macron och med en skakig tid fram till parlamentsvalen i juni kan FN komma att kliva fram och stärka sin position i parlamentet. Det skulle göra Macrons mandatperiod som president ännu svårare och det sista som Frankrike behöver är en svag president som inte klarar av att föra en tydlig politik.

2017 års presidentval i Frankrike ser ut att ha fått en mardrömslik fortsättning på längre sikt. När socialisterna och media drog fram, rätt eller orätt, all den korruption som kantade republikanernas kandidat Fillon öppnades Pandoras ask. Hade Fillon ställts mot Le Pen, de låg nära varandra i flertalet frågor, hade Fillon sannolikt vunnit en jordskredsseger i den andra valomgången och kunnat få ett rimligt starkt parlamentariskt underlag med sig.  Nu blev det inte så något som de som, rätt eller orätt, avslöjade Fillons alla affärer bör fundera över. Fillons beteende är inte nytt för en fransk parlamentariker, tvärtom är den formen av korruption vanlig.

Valresultatet kan bli en fortsatt mardröm om vi väger in parlamentsvalen i juni. Om Macron vinner presidentvalet den 7:e maj samtidigt som FN går framåt i enmansvalkretsarna till parlamentet kan Macron, som saknar partiorganisation för parlamentsvalen, hamna i en situation där han som socialliberal president tvingas hantera ett konservativt-nationalistiskt parlament.

En situation som inte kommer dämpa de centrifugalkrafter som redan är kännbara i Frankrike. Tvärtom kommer parlamentet lamslå presidentens, oavsett om det blir Macron eller Le Pen, alla reformförslag. Oavsett vilka. Och är det något Frankrike behöver är det reformer och tydligt ledarskap, ett politiskt stillestånd är inte ett bra alternativ. Ekonomin står stilla och arbetslösheten har permanentat sig på en hög nivå. Var fjärde ungdom är idag arbetslös.

Årets presidentval i Frankrike var inte alls den vändning på högerpopulismen i Europa som många ledarskribenter tycks tro. Snarare tvärtom kan det visa sig vara början på nästa steg i en utveckling där EU och EU:s medlemsländer delaminerar inifrån.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se