Hur påverkar flyktinginvandringen de offentliga finanserna?

  • Måndag 3 Apr 2017 2017-04-03
E-post 0

Skillnaden i förvärvsarbete mellan infödda och invandrare är betydligt större i Sverige än i de flesta västländer. För att förbättra integrationen bör Sverige nu reformera arbets- och bostadsmarknaderna. Men risken är stor att vi begränsar oss till de åtgärder som visats sig fungera dåligt, skriver nationalekonomerna Assar Lindbeck och Mats Persson.  Det är omoraliskt att uppmuntra invandring när man inte lyckas bättre med att erbjuda invandrarna jobb och bostad, skriver nationalekonomerna menar de vidare på DN Debatt.

Assar Lindbeck och Mats Persson, med fler akademiker, landar i en annan slutsats än SVT Nyheter samt Arenagruppen.

I uppsatsen ”Hur påverkar flyktinginvandringen de offentliga finanserna”?  av docent Lina Aldén och professor Lars Hammarstedt studeras sysselsättning och påverkan på offentliga finanser av flyktingar från Afrika, Mellanöstern och övriga Asien. Det framkommer att omkring 50 procent av flyktingarna var sysselsatta sju år efter folkbokföring i Sverige. Den offentliga sektorns totala nettokostnad per flykting uppgår till ca 190 000 kr första året efter folkbokföring. Sju år efter folkbokföring uppgår denna kostnad till ca 95 000 kr per flykting.

Med nettokostnad menas den totala nettokostnad efter att samhällskeffekterna av den enskildes konsumtion räknats bort. Vid sidan av Tino Sanandajis bok ”Massutmaning” bör de ekonomiska delarna av migrationsdebatten nu läggas till handlingarna. Migrationen de första åren är en kostnad, inte den intäkt som många pekat på. Innan denna kan bokföras som vinst måste den ”skuld” som upparbetats regleras. Om vi räknar med ett snitt på 100 000 kronor per flykting i i yrkesverksam ålder och år är dennes ”skuld” till de offentliga finanserna runt 700 000 kronor efter sju år. Då är kostnaderna långt ifrån noll för dessa grupper utan ligger på drygt 35 000 kronor per år för de med gymnasial utbildning eller högre. 

Vi bör därför lämna de ekonomiska argumenten bakom oss och mer närma oss de humanistiska. Vilka som har asylrätt eller inte. Om generell fattigdom är asylskäl eller skall behöva träda tillbaka för tortyroffer och minoriteter som riskerar folkmord. Som arabisktalande kristna.

Flyktingmottagande är en kostnad, en kostnad som den första generationens flyktingar inte rimligen hinner ”betala tillbaka” som helhet sett per kohort och ankomstår. Den ”första generationen” hinner inte, innan pension, betala tillbaka den kostnad detta innebär för de offentliga finanserna, vinsterna kommer först i andra eller till och med tredje generationerna. Detta innebär attvi bör istället rikta in debatten på vilka som skall beviljas flyktingstatus istället.

Humanism kostar samhället. Låt oss vara ärliga med detta. Där tvingas vi ställa olika grupper mot varandra. I detta fall i framtiden de som har reella flyktingskäl och de som flyr undan allmän fattigdom. 

Uppsatsen av docent Lina Aldén och professor Lars Hammarstedt finns som inbäddat dokument nedan.

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se