Potifars hustru: Forum Syd – SIDA:s förlängda arm där lagen inte når

Enligt Första Mosebok blev Josef, Jakobs son såld som slav till Potifar efter ha förråtts av sina bröder. Som slav hos Potifar avancerade han snabbt till hovmästare. Potifars hustru försökte förföra Josef och när han nekade henne anklagade hustrun Josef för att ha försökt våldföra sig på henne. När Potifar av hustrun fick höra detta kastade han Josef i fängelse. Ingen kunde tro att Potifars hustru hängav sig till otrohet.

Ungefär på detta sätt förhåller det sig kring granskning av svenskt bistånd. Bistånd är, menar de som tillfrågas och som är verksamma inom denna industri, komplicerat och eftersom det i grunden handlar om goda människor som gör gott med svenska skattemedel så skall den inte behöva granskas. De gör ju så gott, dessa postmoderna globalister, så varför måste löst folk nödvändigtvis lägga näsan i blöt?

Att ens ställa en kritisk fråga upplevs kränkande på ett personligt plan för många inom biståndssfären. Att kritisera en verksamhet är att ifrågasätta olika personers livsverk. Organisationskulturerna tycks lida svårt av Napoleon-komplex. Kulturen sitter i väggarna.

Ett exempel på detta är Forum Syd. Forum Syd är en ramorganisation av civilsamhällesorganisationer som varje år erhåller 210 MSEK från SIDA för sina 160 medlemsorganisationer att söka bidrag ur för sitt biståndsarbete. SIDA delegerar därmed en del av sitt ansvarsområde till Forum Syd för att ge bistånd, enligt deras egna ord, till organisationer som av olika skäl för närvarande inte kan söka bistånd direkt från SIDA. Utöver enskilda biståndsprojekt bedriver Forum Syd PCO. PCO står för Program Contract Organisation men kallas också programavtalsorganisation. Organisationerna har bred verksamhet, god kapacitet eller specifik kompetens inom utvecklingssamarbete, men kan för tillfället av olik skäl inte ingå ett direkt ramavtal med Sida.

Inom ramen för programavtalet med Forum Syd, driver organisationerna tillsammans med sina partners sitt utvecklingssamarbete i programform, och har regelbundna dialog/möten med Forum Syd. Forum Syds ambition är att ha en strukturerad dialogform och ömsesidig relation med PCO, som liknar Sidas relation med organisationerna som har ramavtal direkt med Sida. 

Forum Syd är SIDA:s förlängda arm men ändå inte.  Där SIDA lyder under såväl offentlighetsprincip som myndigheternas ställning inom ramen för Regeringsformen som under förvaltningslagen har Forum Syd inga formella krav på sig om transparens trots att mer än 95 procent av anslaget utgörs av skattemedel. Det går inte att, som journalist eller enskild medborgare, få ut handlingar eller ekonomisk uppföljning annat än långt i efterhand efter att SIDA godkänt slutrapporten. Styrelsen för Forum Syd och AUs protokoll är heller inte offentliga handlingar men Forum Syd redovisar ändå någon form av protokoll på sin hemsida för allmänheten. Forum Syd är, genom handläggaren Johan Stenberg, tydlig på den punkten

 Forum Syd är en ideell organisation, och inte till en myndighet. Forum Syd har inte en rutin och heller inte någon skyldighet att lämna ut intern dokumentation till privatpersoner. Viss verksamhet hos Forum Syd finansieras med statliga medel och denna blir offentlig då Sida har granskat och godkänt den.

Det vill säga; det är myndigheten SIDA som ansvarar för att redovisa i enlighet med offentlighetsprincipen. Inte Forum Syd som i praktiken gör SIDA:s jobb. Forum Syds tystnad, och ovilja att redovisa var skattemedel går, står i bjärt kontrast till SIDA:s officiella redovisning genom Open Aid.  Och när Forum Syd pratar om ”viss verksamhet” så är det.en mycket grov omskrivning av sakläget som borde få fler journalister att vakna till liv. Det vill säga,  journalister som inte har kopplingar till SIDA på annat sätt borde reagera.

I praktiken 95 procent av verksamheten finansieras genom anslag från SIDA enligt Forum Syds egen årsredovisning. Trots det redovisas en i allt väsentligt mindre andel av verksamheten öppet. Ännu svårare är det att sedan spåra de utlovade slutrapporterna på Sidas hemsida. Om de ens läggs upp. Merparten av rapporterna och resultatmålen saknas eller är helt irrelevanta för läsaren. SIDA menar explicit att de endast kräver rapportering av avvikelser från plan. Slutrapporterna håller mycket skiftande kvalitet efter att de publicerats. Allt ifrån ingen publicering till omfattande sådan.

Skärmavbild SIDA Open Aid databas från Forum Syds projekt Abu Dis

Ett exempel på hur allmänhetens underlag kan se ut är avrapport-eringen från Abu Dis barn- och ungdomscenter som åren 2013, 2014 och 2015 erhöll totalt 1 121 000 SEK.

Trots att mer än ett år gått sedan projektet avslutades finns inga uppnådda resultat att rapportera från SIDA.

Genom denna konstruktion, att låta Sida finansiera stora delar av bistånd som är undantagna från löpande rapportering och löpande insyn i enlighet med offentlighetsprincipen förrän långt i efterhand, kan verksamhet som inte alltid har stöd hos allmänheten få tillgång till omfattande ekonomiska resurser.

Sida vitsordar själva i presentationen av samarbetet att Forum Syd bedriver en ren vidareförmedlingsverksamhet bortom offentlig in- och tillsyn. Ett sätt att runda offentlighetsprincipen.

Vilka verksamheter, och vilka vänskapsband som Sveriges ambassader och konsulat bygger upp bakom dessa dimridåer, måste rimligen granskas av extern part. Dessvärre utan Sidas eller Forum Syds bistånd då det är svårt att få svar i rimlig tid. Ibland är det enklare att vända på steken och ta fram informationen hos primärkällan. De som får biståndet.

Den här formen av granskning kommer med en sannolikhet gränsande till visshet mötas med försmådda miner och kränkta egon. Men skall vi vidmakthålla en hög acceptans och brett folkligt stöd för en generös biståndspolitik måste denna klara av att granskas av allmänheten. SIDA:s, och den skattefinansierade biståndsindustrin, skall varje dag klara en gryningsräd, extern revision eller en i övrigt oanmäld granskning. Det torde vara ett rimligt lägsta krav från vilken regering som helst.

För inte kan det vara så att regeringarna Persson, Reinfeldt och Löfven varit eller är helt omedvetna om vad svensk biståndsindustri är sysselsatta med. Biståndspolitik är ett mycket viktigt verktyg i den säkerhetspolitiska verktygslådan och det skulle se illa ut om detta område inte ligger under regeringens, och därmed demokratisk, insyn och kontroll. SIDA:s trixande med Forum Syd som vidareförmedlare utan insyn är illavarslande.

Lägger de granskade hinder i vägen, eller anklagar granskarna för att vara inhumana, så brukar det vara en indikation på att saker och ting inte alltid är vad de sägs vara. En erfarenhet som kan tillämpas på all verksamhet.

Potifars hustru.

 

Redaktörens kommentar:

Denna artikel är ett resultat av bland annat mina resor i MENA samt en hel del av researcharbete på hemmaplan av biståndsindustrin. Den enda egentliga granskningen som skett i modern tid var Jan Mossander i hans bok om svenskt bistånd ”Pengarna som försvann”. Svaren på frågorna som Jan Mosander ställde sig när han har försökte att granska svenska biståndsaffärer förskräckte då. Svaren han fick fram har alltför ofta varit att pengarna inte gick till det som skattebetalarna och allmänheten trodde att de var avsedda för.

Mycket litet ser ut att ha hänt med biståndssektorn sedan Mossanders granskning för snart tio år sedan. 

Inte heller har biståndssektorn varit föremål för någon mer ingående journalistisk granskning sedan dess. Förklaringen på varför så inte skett är även det en fråga som vi bör ställa oss. Varför bland annat Public Service inte valt att kritiskt granska ett politikområde som är så förknippat med Sveriges bild utomlands.

Mer av detta kommer med en artikel varje måndag i serien ”Potifars hustru” under våren. En artikelserie som är möjlig att producera med det stöd från läsarna som kommit in, och får jag hoppas, kommer in för att kunna gå i mål.

För det finns att gräva i och det visar sig inte vara någon slump att bistånds- och kultursektorerna uppvisar kommunicerande kärl inom regeringen. Vissa kontroversiella aktörer kasserar in skattemedel från fler budgetar än en, något som inom den internationella jakt på statlig eller överstatlig korruption som inom bland annat den brittiska underrättelsetjänsten MI 6 och EU:s antikorruptionsenhet OLAF kallas för “Double dipping”.

Dubbla bidrag, som vart för sig ger full kostnadstäckning, men för ett och samma ändamål. 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.