Terror i Stockholm

Jonas Vesterberg
  • Fredag 7 Apr 2017 2017-04-07
E-post 0

Jag är på väg för att äta lunch på en båt vid kajen mittemot Hotel Diplomat på Strandvägen. Under min promenad från Centralen ser jag en lastbil som kör fort längs med Nybrokajen. Jag tänker osökt på Nice och Berlin. Hur det skulle kunna hända här. Några minuter senare händer det. I verkligheten.

Jag ska egentligen ta ett tåg till Skåne så beger mig mot Centralen. Min vän säger, ”Är du tokig? Det kan komma fler attacker!” och i viss mån är jag rädd men journalisten i mig tar överhanden, jag måste ut och se vad det är som händer. Så jag går. Medveten om att Centralen är en dålig idé. Kanske den sämsta i mitt liv, och tro mig – jag har haft många dåliga idéer.

Jag ser helikoptrarna i luften. När jag når Kungsträdgården rullar en civil polisjeep förbi. Genom rutorna kan jag se att konstaplarna är grönklädda och jag ser kolvarna från deras Heckler & Koch G36 sticka upp mellan deras knän. Då vet jag vilka de är. Nationella insatsstyrkan. De rullar genom Kungsträdgården och stannar plötsligt vid Strömbron. Står där kanske en halv minut. Sedan slår de på sirenerna och vänder helt om, kör tillbaka mot NK.  

Plötsligt översköljs jag av ett faktum: Vi är inte säkra någonstans. Till och med Nationella insatsstyrkan är förvirrad just nu. Det råder kaos. Jag försöker tänka. Var är det säkert?

Strax bredvid mig vajar flaggorna på Grand Hotel. Jag är den siste som kommer in innan hotellet stängs av.

Jag går till baren och beställer en dubbel whisky. Bredvid mig står två män. De skrattar och skojar, säger att de inte ska gå ut för då blir de genast gripna av polisen. Det känns olustigt. Männen ser ut som om de kommer från Mellanöstern. Det börjar göra ont. Sverige har blivit attackerat. Och de skrattar. Jag tar några klunkar whiskey.

Nä, jag sveper skiten.

Sedan vänder jag mig om mot dem.  Jag säger på engelska och spänner ögonen i dem:

”Vilken tur att vi alla är säkra”

De betraktar mig ett ögonblick. Sedan tar en av dem till orda:

”Förlåt. Vi är från Mexiko. Det är så här vi hanterar det, antar jag. Med humor.”

Imorgon är en ny dag. Sverige är inte längre immunt. Men vi ska inte skratta bort det här. För det är inte med humor man besegrar terror, eller knarkkarteller för den delen. Humorn är cynikerns och den resignerades slöa vapen.

Nej. Terror besegrar man med kallt, hårt stål. Med hjärna och ryggrad. Flosklernas och naivitetens tid är över.

 

Jonas Vesterberg

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se