Den politiske professorn – cirkeln sluts – Case closed

  • Lördag 6 Maj 2017 2017-05-06
E-post 0

Ivar Arpi, SvD, ställer en relevant fråga om hur universitetsvärlden utvecklas. De senaste 25 åren har amerikanska universitet gått från att vara ganska till helt dominerade av vänsterprofessorer. Varken befolkningen eller studenterna är lika vänster som sina lärare. Och att döma av de senaste årens trend tilltar politiseringen av universiteten där. Frågan är dock inte om vi bevittnar något liknande här i Sverige som Arpi är inne på. Hur mycket värre politiserad, och agendastyrd, den svenska akademiska miljön är i en internationell jämförelse?

Det är inte bara utnämningarna till professorer som präglas av kraftig polarisering och där räcker Arpis höger-vänsterskala inte till. Även forskningen, med de statliga forskningsanslagen inom humaniora och samhällskunskap, bär tydliga spår av en politisering som går bortom den traditionella höger-vänsterkskalan. Att offerförklara vissa grupper har ingenting med en höger- eller vänsterposition att göra. Dessa postkolonialistiska, postmoderna teorier är lika djupt rotade i liberala kretsar inom Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet likt de är i F!, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

I debatten kring den kunskapsöversikt eller förstudie som MSB lät göra över de extrema islamistiska miljöerna och hur dominerande Muslimska Brödraskapet var i det organiserade muslimska civilsamhället blev det uppenbart att forskning kring denna miljö inte fanns i tillräckligt stor omfattning för att kunna utgöra ett faktaunderlag för bland annat MSB. Vetenskapsrådet, ansvarig för fördelningen av statliga forskningsanslag, har inte premierat den formen av forskning under vare sig Alliansen eller dagens Rödgröna regering. Bristen på forskning om de islamistiska miljöerna var ett av de tyngsta skälen när MSB lät ta fram, under stark tidspress, en kunskapsöversikt för att täcka de egna behoven.

Staten, via  Vetenskapsrådet, har under lång tid låtit premiera i praktiken motsatt forskning. Mattias Gardell, som kanske är en av de svenska forskare som borde kunna bidra till ökad kunskap om just religiös radikalisering kan utgöra ett exempel. Gardell är idag innehavare av Nathan Söderbloms professur i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet, Mattias Gardell är också den förste pristagaren av Jan Myrdals stora pris – Leninpriset 2009.

Gardell erhöll 2016 knappt tre miljoner kronor i forskningsanslag för projektet

”Arga vita män? En studie av våldsbejakande rasism, korrelationen mellan organiserad och oorganiserad våldsbrottslighet och ultranationalismens affektiva dimensioner”

Gardell är inte expert på högerextrema miljöer. Gardell är religionsvetare med inriktning på Islam, en mycket kunnig sådan om än mycket politisk. Det är i rollen religionsvetare han innehar Nathan Söderblom-professuren.

Uppsala universitet fick fyra av 17 beviljade bidrag inom kategorin forskning om rasism. Under 2016 fördelades inte en enda krona till forskning kring de extrema islamistiska miljöerna. Även om forskning om rasism sannolikt är angelägen är värt ett eget anslagsområde (HS-RASISM) genomsyras nämnden för Humaniora och Samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet av en fixering vid såväl rasism, etnicitet som rasifiering i de beviljade anslagen.

Flertalet av de övriga beviljade projekten, trots att de tillhör andra områden, bär spår av denna fixering. Vetenskapsrådet anslog 2016 drygt 3,7 MSEK till Instituet för Framtidsstudiers projekt inom anslagsområde ”förutsättningar för tillväxt”

”Etnisk diskriminering på en segmenterad arbetsmarknad – när och var uppstår den? En studie med data från tre fältexperiment”.

Sannolikt även detta angeläget men slagsidan till det postmoderna, relativistiska, är genomgående. Idag kan en forskare öka sina förutsättningar när denne söker anslag genom att ta med något av orden ”rasism”, ”antirasism”, ”intersektionalitet”, ”gender”, ”genus”, ”rasifiering”, ”etnisk” eller ”diskriminering” när han eller hon söker anslag inom samhällsvetenskap och humaniora om anslagen inom anslagsområde Rasism skulle ta slut. Slagsidan är uppenbar men det kanske kan finnas förklaringsmodeller.

Regeringen utser vilka som blir ordförande för de olika nämnderna i Vetenskapsrådet. Detta är inget nytt. Alla regeringar nyttjar sig av sin utnämningsmakt, att utse lojala personer till centrala ämbeten, för att enklare driva sin politik utan att för den skull behöva bli anklagad för ministerstyre.

Ordförande för nämnden för Humaniora och Samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet är professor Ulf Bjereld, Göteborgs Universitet. Som ordförande i nämnden ytterst ansvarig för anslagsbesluten som fattas. Bjereld är flitigt anlitad expert på socialdemokraterna och uttalar sig ofta i bland annat SvD.

Regeringen har även givit Ulf Bjereld ett annat tungt och dagsaktuellt renodlat politiskt ansvarsområde. Han har utsetts av kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) till att utreda statens stöd till trossamfunden. Bjereld skall bland annat föreslå ett nytt regelverk för förtydligade krav på demokratiska värderingar.

Ulf Bjereld är, för att sedan sluta cirkeln som börjar med Ivar Aris ledartext för att landa i Vetenskapsrådets makt över forskningsanslagen, ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Bjereld är i den rollen permanent inadjungerad i Socialdemokraternas Verkställande Utskott.

Den politiske professorn. Cirkeln sluts. Case closed.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se