En feghet som spänner över blockgränserna

Featured Video Play Icon

Gårdagkvällen tillbringades i Danderyds kommun där jag pratade integration. Det moderata kommunalrådet Olle Reichenberg visade sig inte och han har något gemensamt med sin socialdemokratiske kollega i Hörby, Susanne Meier. De låser in sig på sina rum när medborgare och väljare vill prata och få svar på svåra frågor. 

Den politiska fegheten, rädslan att möta väljare, går över blockgränserna.

Dialogmötet visade på olika perspektiv. Migrantens, polisens, frivilligorganisationens och det makroperspektiv jag representerade. Och med ingen villig motpart, i egenskap av Olle Reichenberg, blir medborgardialogen haltande. Väljarna fick kanske svar på en del frågor men inte de svar de ville ha från sin högste företrädare – som de valt och som de avlönar via skattsedeln. Det var inte den bästa debatt jag varit med i, men definitivt den viktigaste. Varför är enkelt.

Kommunalrådet vägrade ställa upp. Reichenberg gjorde den politiska fegheten tydlig.

Likt integrationskostnaderna som nu rullas över från staten på kommunerna kan kostnaden för Olle Reichenbergs uppenbara vägran att vara tillgänglig för oroliga väljare blir dyrköpt. Feghet brukar inte premieras på valdagen och om nu moderaterna tappar stöd beroende Reichenbergs ovilja att möta de som betalar hans arvode så är det hans eget ansvar. Det kan inte uteslutas att det efter gårdagen finns fler väljare än tidigare som  hellre lägger kommunalrådets lön på integration av nyanlända istället för att hamna på Reichenbergs bankkonto.

Något annat som slog mig är hur långt vi har kvar i folkbildningen. Danderyds kommun är en kommun som i praktiken, likt Täby, inte tagit emot några större grupper migranter. Oron är främst social inför de kulturfriktioner som kan uppstå. De ekonomiska effekterna på sikt var många omedvetna om. Jag lever i och för sig i min bubbla med tabeller, statistik, resor ut i landet. Kvällen gjorde det uppenbart hur abstrakt Danderydsborna upplever beskrivningar från Filipstad, Norberg, Ljusnarsberg och Hultsfred för att ta några exempel på kommuner som dragit det tyngsta lasset. När jag påtalade att dessa kommuner utgjort dumpningsplatser för de öppna hjärtanens välvilja så tittade många ner på sina skor samtidigt som det kom en insikt att många hårda år ligger framför dem.

Men en sak tog jag med mig med kvällen. 2018 års valrörelse kommer bli dyrköpt ur fler perspektiv. Den låga graden av folkbildning och den i det närmaste totala oviljan från politiker, oavsett block, att kliva fram och föra en civiliserad dialog med oroliga väljare. Det kommer kräva sin tribut. Det var inte moderaterna som gick vinnande ur gårdagen lika lite som det var Susanne Meier som gick vinnande ur situationen i Hörby när oroliga familjer ville prata trygghet.

Feghet går över blockgränserna och det kan inte uteslutas att Reichenberg och Meier en dag kan finna sig väl tillrätta i ett samarbete. De delar en egenskap som utmärker dem bägge. De vill inte möta sina uppdragsgivare, väljarna, i svåra frågor för de är helt enkelt rädda för att få verbal smisk på fingrarna eller stå svarslösa.

Det mest komiska i fallet med Meier var att hon polisanmälde mig för att jag påtalade denna egenskap hos henne. Jag skulle inte bli förvånad om Reichenberg gjorde detsamma.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.