Första maj 2017: Urlakningen av den svenska välfärden

  • Måndag 1 Maj 2017 2017-05-01
E-post 0

Första maj är arbetarrörelsens dag. Denna dag kantas av opposition mot orätter i samhället och klasskamp. Socialdemokraterna har historiskt klarat av att både sitta vid makten men samtidigt vara i en progressiv opposition. Anders Lindberg, Aftonbladet, pekar på detta och markerar att förvalta högerns reformer inte kommer räcka. Vad han inte nämner är att regeringen Löfven nu genomdriver reformer som skulle vara omöjliga för en högerregering att genomföra. Urvattningen av den svenska välfärden börjar nu samtidigt som överrullningen av det ekonomiska ansvaret till kommunerna nu tilltar.

Regeringen vattnar ur välfärden för att de är av nöd tvungna, reformerna måste vara genomförda i god tid innan valrörelsen. Pengarna räcker annars inte till. Och överrullningen börjar nu på kommun och på individ.

Regeringen kommer vilja göra om föräldraförsäkringen så att den blir mer jämställd, och kanske till och med kortare än i dag. Det sade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) i Ekots Lördagsintervju. Föräldrapeng betalas ut i 480 dagar. I 390 av de dagarna baseras ersättningen på den inkomst man har. I 90 dagar får man 180 kronor per dag.

Det är de 90 dagarna som Annika Strandhäll (S) kan tänka sig att slopa – helt eller delvis. Och göra om till dagar som kan tas ut när barnet blivit äldre.

I höstas enades regeringen och den borgerliga oppositionen om en rad åtgärder med anledning av flyktingkrisen. Bland annat ska reglerna för föräldrapenning ändras så att nyanlända snabbare kan få jobb. Personer som kommer till Sverige med barn ska bara kunna ta ut “ett fåtal” föräldrapenningdagar efter barnets tvåårsdag, enligt de sex partierna. Någon motsvarande begränsning finns inte för de som får barn i Sverige; de har rätt att spara majoriteten av dagarna med föräldrapenning tills barnet är fyra år. Denna reform ligger dock på is då Strandhäll avvaktar en bredare utredning. Utredningen om föräldraförsäkringen kommer med en delrapport i höst och ska slutredovisas senast 31 oktober 2017.

Parallellt med reformerna inom socialförsäkringsområdet genomförs reformer för nyanlända på arbetsmarknaden. Regelverket för etableringsinsatser harmoniseras med den övriga arbetsmarknadspolitiken för att skapa förutsättningar för en ökad flexibilitet och kortare etableringstider. Nyanlända inom etableringsuppdraget bör också omfattas av ett motsvarande åtgärdssystem som gäller för övriga arbetslösa, så att samma villkor och krav gäller för alla arbetssökande.

Vad avser föräldraförsäkringen är målgruppen tydlig – de nyanlända. De 90 dagar, med den lägre ersättningsnivån, som regeringen nu vill flytta tills barnen blir äldre har en så låg ersättningsnivå att de sannolikt inte kommer att nyttjas i den omfattning som de avropas idag. Barnen är äldre, har därmed större kostnader och av rent ekonomiska skäl kommer barnfamiljer hellre avstå om de inte har en i övrigt stabilare ekonomi. De med lägre inkomster kommer inte ha ekonomiska förutsättningar för att ta ut dessa dagar i samma omfattning som nu.

Den andra delen av reformen, att begränsa nyanländas rätt till föräldradagar samt reformerna på arbetsmarknaden leder ofrånkomligen till överrullningseffekter på kommunernas ekonomi. Även om tanken är god, och nog så angelägen, är etableringstiderna för nyanlända på arbetsmarknaden fortfarande så pass långa att det är kommunernas försörjningsstöd som måste gå in. En nyanländ har efter reformerna maximalt fyra år, två med statsbidraget för etablering och två i arbetsmarknadsetablering, på sig att skaffa en egenförsörjning. 

Etableringen går snabbast för personer med gymnasial eller eftergymnasial utbildning, efter fyra år i Sverige är en tredjedel förvärvsarbetande. De som har svårast att etablera sig på arbetsmarknaden är personer med kortare förgymnasial utbildning eller där uppgift om utbildningsnivå saknas. Efter 10 år i Sverige är det fortfarande färre än hälften som förvärvsarbetar i grupperna med förgymnasial utbildning eller förgymnasial utbildning kortare än nio år.

Sveriges Kommuner och Landsting har, föga förvånande, ett motförslag baserat på det reella utfallet för att skydda kommunerna. Förslaget innebär att nyanlända i åldern 18 till 29 år med en utbildningsbakgrund kortare än gymnasium, ska erbjudas en utbildning på längst sex år med statlig finansiering. Utbildningen ska innehålla olika yrkesprogram som matchar regional efterfrågan på arbetskraft samt vara en del av de insatser som Arbetsförmedlingen erbjuder alla nyanlända.

Regeringen vattnar ur välfärden för att de är av nöd tvungna, reformerna måste vara genomförda i god tid innan valrörelsen. Pengarna räcker annars inte till. Och överrullningen börjar nu på kommun och på individ för att kulminera lagom på valdagen om allt går enligt plan.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se