Kultursöndag: Så upphör världen

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Söndag 28 Maj 2017 2017-05-28
E-post 0

 

Aristoteles menade att mod är människans viktigaste dygd. Det tänker jag på när jag läser Philip Teirs roman Så här upphör världen – en människa måste vara modig för att uthärda livet. Livet är nämligen fullt av faror. En människa är så skör, och allt hon klamrar sig fast i kan tas ifrån. Den hon älskar och sätter sin lit till kan svika. Arbetet, som är både trygghet och identitet, kan försvinna. Världen, som vi känner den kan gå under. Krig, sjukdom, miljöförstöring, lågkonjunktur och ensamhet hotar oss. Vi lever i krisernas tid – miljökris, ekonomisk kris, flyktingkris… Därför krävs mod, mod att ändå fortsätta leva, älska och hoppas.

I Teirs roman är undergången nära, både på det högst privata planet och i ett större perspektiv. Julia och Erik, ett framgångsrikt par bosatta i Helsingfors, lämnar staden med sina två barn, Anton och Alice, för att tillbringa en lång sommar tillsammans i en stuga i Österbotten. Här, i Mjölkviken, tillbringade Julia sina somrar som barn, och Mjölkviken är också central i hennes prisade debutroman. Nu är det upp till bevis. Uppföljaren måste skrivas. Erik har precis fått veta att han inte har något arbete att återvända till efter semestern. Beskedet förlamar honom, och han kan inte förmå sig att berätta för Julia. Det är ju han, Erik, som ska stå för tryggheten och en stadig inkomst, så att hon, Julia, kan skriva utan krav på att dra in pengar.

I hemlighet oroar sig Erik för att Julia har tröttnat. Kanske är hon på väg att lämna honom? I hemlighet fantiserar Julia om ett liv utan Erik. Nog måste väl livet vara mer än det här? Det är en familj på bristningsgränsen som anländer till stugan som varit tillbommad och övergiven i många år. En märklig lukt svävar i rummen och Anton tycker att det är otäckt att vara ensam bland alla furumöblerna, fast solen fyller rummen. Alice som ska fylla tretton har precis fått mens och tycker sig se sina föräldrar med nya ögon. Den tilltro hennes yngre bror Anton hyser inför föräldrarna, förvissad om att mamma och pappa kan lösa allt, finns inte längre hos henne. I den nyblivna tonåringens ögon ter sig föräldrarna ömkliga.

I ett av grannhusen har en märklig samling människor slagit sig ner – en äldre man från Skottland som tycks vara flockens ledare, tre kvinnor i olika åldrar, två män och en tonårspojke. När Julia och Erik bjuds över för att fira midsommar visar det sig att en av kvinnorna är Julias barndomsvän Marika. Hon lever med Chris, den äldre mannen som härskar över den lilla gruppen i huset vid stranden. De väntar på undergången, och ägnar sig åt att sörja att vår civilisation är på väg att upphöra. Chris predikar vikten av att sluta hoppas, att hänge sig åt sorgen: ”Det jag känner nuförtiden är en stor sorg. Jag sörjer. Jag är trött. Och det är det som vårt projekt handlar om, att bejaka sorgen istället för att hela tiden tala om hopp. Hopp är ett helt meningslöst begrepp”, säger Chris till Erik. Kanske lockas Erik av tanken på att ge upp, att ansluta sig till sekten som tillbringar dagarna i väntan på undergången med att röka på, supa och ha sex i olika konstellationer.

Teirs roman väcker fler frågor än den ger svar, och det är precis som det ska. Hur hanterar vi insikten i livets skörhet? Hotet om undergång, den lilla eller den stora? Kanske är det, som undergångssektens ledare Chris hävdar, redan för sent? Chris och de unga aktivisterna påminner mycket om miljöaktivister jag mött, fanatiska, ångestfyllda och övertygade om att de sett sanningen. Teir skildrar både dem och deras klimatångest samt Eriks och Julias allt mer kylslagna äktenskap träffsäkert. Philip Teir har skrivit ännu en stor roman, om än i det lilla formatet, och befäster sin ställning som en av Nordens intressantaste författare. Så här upphör världen är en utmärkt uppföljare till Vinterkriget, även om jag saknar den kvicka humur som präglade debutromanen. Med det sagt – också Så här upphör världen är ytterst underhållande.

 

Ann Heberlein

 

Philip Teir, Så här upphör världen

Natur & Kultur

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se