Miljöpartiet: Det utvalda folket

  • Torsdag 25 Maj 2017 2017-05-25
E-post 0

Miljöpartiet ligger kvar under riksdagsspärren i DN/Ipsos majmätning. Med 3 procent av väljarstödet är MP nu på samma nivå som Feministiskt initiativ. Men. Trots de mörka siffrorna i opinionen visar språkröret Gustav Fridolin få eller några tecken på krisinsikt.

I majmätningen har DN/Ipsos också ställt frågor som ger en fördjupad bild av MP:s svårigheter i opinionen. Väljarna har fått ge öppna svar om vilka avtryck de tycker att partiet har gjort politiskt under tiden i regering. Merparten av de svarande anser inte att MP har gjort något avtryck alls. Den näst största gruppen har negativa intryck av partiet. I den kategorin finns omdömen som att MP har ”försvårat för boende i glesbygd” och lagt ”dyrare skatt på drivmedel”. En betydande del av de svarande förknippar MP med ”skandaler och svek”.

Gustav Fridolin menar att efter valet 2018 att han vill regera med Centerpartiet och Liberalerna.

– Det är många miljöpartister som samarbetar väldigt bra med centerpartister och liberaler på lokal nivå runt om i landet, tillägger han.

Fridolin har inte fångat upp de strömningar som nu genomsyrar partiet i de delar i landet de utgör ett kommunalt majoritetsstyre.

Pragmatiska lokalpolitiker från både S och MP har tvingats lämna sina tidigare identitetspolitiska inriktningar för att få verksamheten och de kommunala budgetarna att balansera. Till och med Malmö har tagit vissa steg i en något mer ansvarstagande riktning när de lokalt sagt nej till att ta emot fler flyktingar för kommunplacering men trots det driver de på för en ökad flyktingmottagning på nationell nivå. Inte heller har han noterat att det uppenbarligen finns partikamrater till honom som finner sig väl tillrätta med partier ännu längre till höger om SD. Huruvida Miljöpartiets numera före detta ungdomsrör delade mer än champagne med AfS företrädare Hahne och Kasselstrand är okänt men att Miljöpartiet dras till andra extremer är annars Mehmet Kaplan ett gott exempel på. Även Kaplan trivdes i högerextrema och nationalistiska kretsar varför det före detta ungdomsrörets val av umgänge inte borde förvånat ens Gustav Fridolin.

Att extrema partier med utpräglade sektkulturer dras till varandra är inget nytt. Miljöpartiet och AfS liknar varandra, bägge partierna genomsyras av en uttalad och stark elitism. Att de är de utvalda. De som kommit till insikt. Känslan att vara förmer än andra och samtidigt känslan av att omvärlden inte förstår deras storhet stärker vänskapsbanden. Även här blir den religiöse Gustav Fridolin och Mehmet Kaplans långa och djupa vänskap begriplig. Det är inte ovanligt att djupt troende känner sig dels lite utanför en gemenskap, men även att de är lite “bättre” än alla andra.

– Det handlar om en övertygelse på att man är en del av någonting mycket större.

Vad Kaplan gör idag eller befinner sig är okänt. Och det är inte heller någon slump att Gudrun Schymans F! tar väljare av MP. F! drivs av samma sektliknande elitism som Gustav Fridolins MP. De utvalda. The chosen ones. Som sett ljuset. Men ännu extremare.

Fridolin går även mot sitt slut som språkrör, han kommer att tvingas avgå mitt i nästa mandatperiod. Språkrören väljs av kongressen på ett år, dock högst nio år i följd. Han kan därmed, om han kommer med i en regering 2018, tvingas att avgå till förmån för sin efterträdare då Miljöpartiet sannolikt inte kan räkna in lika många taburetter som idag och har som policy att bägge språkrören skall sitta i regeringen. Det blir för trångt helt enkelt med ett centerparti med tre gånger så många röster och ett liberalt parti som kanske är dubbelt så stort som MP.

Det är dessutom allmänt känt att trots att det gått snart tre år så är samarbetsproblemen inom Regeringskansliet bestående. Den tunna propositionslistan talar sitt tydliga språk. Regeringen har svårt att komma överens om lagförslag och reformer vilket leder till att riksdagens utskott knappt har något att arbeta med. Bland annat socialutskottet har ägnat utskottstid till att åka på studiebesök istället för att behandla regeringsförslag. De propositioner som riksdagen har att arbeta med är främst språklig modernisering.

Vad Fridolin inte heller tar in i beräkningen är att det är den avgående talmannen 2018, i detta fall Urban Ahlin, som ger den statsministerkandidat som har de bästa förutsättningarna att bilda regering att göra urvalet. Det ligger inte i Gustav Fridolins mandat, oavsett vad han anser om sig själv och sitt parti av lärjungar som det utvalda folket, att utse regeringsmedlemmar eller koalitionspartners.

Som opinionen utvecklas kan endast tre, eventuellt så få som två, komma ifråga att få talmannens uppdrag. Stefan Löfven att bilda en svag mitten – vänster regering fri från den aktivism som präglar Fridolin-falangens miljöparti.  Eller Jimmie Åkesson alternativt Anna Kinberg Batra att söka stöd för en borgerlig eller konservativ regering. Kinberg Batras siffror talar dock emot henne som regeringsbildare om trenden fortsätter. Åkesson kan falla på den orutin som präglar hans parti och avsaknaden av förhandlingsvana med andra borgerliga partier.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se