Arbetslöshet och kommunal ekonomi – nu är verkligheten ikapp

@ Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Regeringen sätter press på kommuner och landsting att anställa personer på extratjänster. Det nya målet är 6 500 extratjänster vid årsskiftet. Retoriken idag går inte att jämföra med för tre år sedan. Verkligheten är ikapp.

– Ja, det har varit alldeles för trögt . Här tycker jag att både kommuner och landsting kan göra ett bättre jobb än de gör i dag och se till att människor som står långt från arbetsmarknaden får en chans att komma in, säger finansminister Magdalena Andersson till SVT.

Regeringen föreslår därför i höstens budget 500 miljoner i stöd till de kommuner och landsting som anställer personer som står långt från arbetsmarknaden med hjälp av extratjänster. Extratjänster är en subventionerad anställningsform riktad till nyanlända och långtidsarbetslösa. Och det är staten som står för hela kostnaden för den anställde under maximalt två år. Vad som händer 2019 för den enskilde är därmed oklart. Kommunerna har små eller inga medel att ge dessa individer en tillsvidareanställning. En extratjänst är en arbetsuppgift som annars inte skulle utföras.

Extratjänst är, enligt Arbetsförmedlingen, en form av särskilt anställningsstöd för personer som är arbetssökande och inskrivna hos Arbetsförmedlingen samt har deltagit i jobb- och utvecklingsgarantin med ersättning sedan 450 dagar. Syftet är att erbjuda anställning med kollektivavtalsenlig lön. Individen ska utföra välbehövda uppgifter och förstärka de verksamheter som de får arbete inom.

Välbehövliga arbetsuppgifter. Inte nödvändiga.

Kommunernas ekonomi är idag inte i ett skick att de efter två år kan förlänga dessa anställningar. Sveriges Kommuner och Landsting har varnat för skattehöjningar upp till två kronor bara för att hålla dagens åtaganden på samma nivå.

Arbetslösheten inom gruppen nyanlända är besvärande. Arbetslösheten är högre för utrikes än inrikes födda. Högst är den de första åren i Sverige och för personer med låg utbildningsnivå. I oktober 2016 var drygt 122 000 personer utan gymnasial utbildning inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Av dem var 70 procent utrikes födda.  Det är först trettio år efter ankomst som skillnaderna mellan utrikes- och inrikesfödda planar ut, huvudorsaken är att de som anlänt i ung ålder har i huvudsak svensk utbildning.

Åldersfördelningen skiljer sig mellan grupperna. Bland inrikes födda är större delen av de arbetslösa utan gymnasial utbildning yngre än 25 år eller äldre än 50 år. Bland utrikes födda är det en större andel som är i sina mest aktiva yrkesår, mellan 25 och 50 år.

Idag får dessa extratjänster. Tjänster som med stor sannolikhet kommer upphöra när statsbidragen upphör om de inte kombineras med en massiv kompetensutvecklingsinsats. Annars är vi tillbaka på ruta noll igen.

Det kompetensregn som vi skulle få se och den räddning av vår ekonomi ser dessvärre ut att utebli. Retoriken är idag helt annorlunda än den var 2014. Margot Wallström, med flera, lovade i artikeln från ”Oss Alla” i DN i mars 2014 en helt annan utveckling. De hävdade bland annat att migrationen inte påverkade statsfinanserna, att kriminalitet inte ökade samt att bidrag bara betalades ut i undantagsfall.

Nu, tre år senare, får vi facit. Ett facit som betygsätter dagens och gårdagens regering. Verkligheten hinner ikapp.

Ordstävet “en gris förblir en gris hur mycket du än sminkar den” ser ut att stämma även denna gång.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.