Den relativa hederskulturen

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

En ny studie visar att det kan finnas uppemot 150.000 kvinnor i Sverige som utsatts för övergreppet. I Stockholmsregionen genomförs en storsatsning på att utbilda och informera skola och sjukvård om dessa kvinnors stora, men dolda, problem. Antalet har tidigare varit okänt även fast många kvinnor i de utsatta och särskilt utsatta områdena försökt uppmärksamma detta. För det arbetet, ofta med risk för eget liv och hälsa, har de rasistförklarats framför allt av den globalistiska vänstern och liberala samt globalistiska mitten.

Det är olyckligt att Feministiskt initiativ inte uppfattas som tydliga i frågan om våld och förtryck i hederns namn. Vi kan aldrig blunda för att det har särdrag utifrån att våldet är kollektivt sanktionerat och ofta utövas av flera förövare. 

Detta menar Anna Rantala Bonnier och Sissela Nordling Blanco som representanter för Feministiskt initiativ i Stockholms stad i en artikel i Dagens Samhälle. Onekligen en svängning från tidigare uttalanden som andats mer av kulturrelativism. Men samtidigt balanserar de. Ingenstans pekar de på att traditionen med könsstympning av kvinnor, som är dagsaktuell, på att den formen av övergrepp mot kvinnor är kulturellt betingad. Hederskultur. Ämnet är fortfarande brännhett.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Feministiskt initiativ och Vänstetpartiet har haft kroniskt svårt för att närma sig krita mot hedersrelaterat våld, tydligast i detta är Rosanna Dinamarca i F! tidning Feministiskt Perspektiv där hon går till angrepp mot Sara Mohammad, GAPF. Det märkliga är i sammanhanget att Mohammad är den som blev utsatt för bland annat könsstympning av religiösa och kulturella skäl. Inte Dinamarca så vitt känt.

Men även socialdemokraterna har haft det svårt. Socialdemokraterna i Lund reagerade 2009 mot formuleringen ”Hedersrelaterat våld är tradition inom vissa grupper” i handlingsplanen för att motverka våld mot kvinnor.

“Fördomsfullt”, menade oppositionsrådet Anders Almgren (S) då.

Den samlade globalistiska vänstern har inte förmått att skilja på patriarkalt våld och hedersvåld. I sitt tal i Riksdagen bara två månader före sin död berättade Fadime Sahindal om en familj som hon faktiskt älskade, men som samtidigt upprätthöll förtryckande kollektivistiska normer som de tagit med sig från sin ursprungskultur:

Det synsätt som mina föräldrar hade var att familjen och släkten skulle stå i centrum, varför jag måste tänka på familjens bästa framför mitt eget välbefinnande. Det är bättre att en person lider än att en hel familj och släkt lider. Men till skillnad från mina föräldrar så levde jag i och var en del av det svenska samhället. Jag gick dagligen i svensk skola, åt svensk mat, hade svenska kompisar och tittade på svensk teve. Självklart var jag påverkad av de synsätt och värderingar som rådde här. Jag började därför tänja mer och mer på gränserna. Jag fortsatte att träffa mina svenska kamrater, fika på kaféer och komma hem senare än den utsatta tiden. Jag hade ju mina egna drömmar och mål här i livet. 

Denna beröringsskräck finns kvar. Eftersom den samlade vänstern tillsammans med Alliansen släppt migrationsområdet till Sverigedemokraterna så släppte dessa partier även frågan om de kulturella friktioner som uppstår i integrations- och assimileringsprocesserna. Att ifrågasätta övergrepp mot kvinnor var rasistiskt. Att bejaka kulturrelativismen blev officiell, eller praktisk, politik.

För socialdemokraterna blev detta kulturrelativistiska förhållningssätt tydligast när Socialdemokrater för Tro och Solidaritet förre ordförande Peter Weiderud på SVT Opinion försvarade muslimska partimedlemmars rättigheter att vara homofober. Weiderud menar att

”det kräver en viss känslighet för andras erfarenheter” 

och att homofobi och förföljelse av HBTQ personer med religiösa eller kulturella motiv kunde accepteras. En tradition i för hållandet till det närliggande hedersrelaterat våld och hederskulturer.

Globalister och kulturrelativister inom såväl den liberala mitten som inom vänstern har fortfarande svårt att finna ett rimligt och tydligt förhållningssätt till hedersvåld och hederskulturer. Inte sällan har deras kulturrelativistiska förhållningssätt en obehaglig närhet till rasismens irrvägar.

Att dessa små migranter inte begriper det vi begriper. 

Och vad värre är att trots att Islam inget har med könsstympning att göra så låter muslimer av olika kulturer, dessvärre, bli att skilja det åt. Det ger om inte annat de som vill sprida hat mot en religion onödigt bränsle.

Valåret 2018, som faktiskt inleds redan nu, kommer bli ett vidrigt år på alla sätt. Där vi kommer vi få se garderobsgrenadjärer, kappvändare och överlevande kulturrelativister tumla runt i debatten.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.