Ett samhälle kapat av religionen

Illustration fro Cea on Flickr

Annika Borg, teol dr och präst, beskriver på ”Kristen Opinion” om en mycket allvarlig utveckling av den Svenska Kyrkan. Hur partipolitik kommit att bli allt mer tydligare i organisationen trots att stat och kyrka skall vara åtskilda. Och även om det är socialdemokratin som är hennes huvudmål berör artikeln många principiellt viktiga frågor.

Men kanske inte den viktigaste. Att enda sättet för ett samhälle att bemöta alla medborgare lika är att permanent skilja på politik och religion. Det finns, för att ta ett exempel, ingenting så obehagligt som när socialism eller marxism förenas med en religiös övertygelse av något slag. Socialismen blir då till ett sektmonster till skillnad från om ett liberalt parti påverkar ett socialdemokratiskt parti. En stark liberalism, helst socialliberalism, i ett parlament håller tillbaka socialistiskt storhetsvansinne som inte sällan kan komma att sträva efter ett enpartisystem. Naturligtvis är det inte bara socialismen som blir ett monster, fascismen i Francos Spanien förstärktes än mer med det starka inslaget av katolicism.

Liberalen John Rawls brukar kallas för socialliberalismens fader och i det som kallas hans ursprungsposition kan vi finna det som socialismen, i sin rena form, saknar. Den kraft som rensar ut totalitära tendenser ur socialdemokratin. Fritt tolkat går Rawls ursprungsposition ut på följande:

”Varje människa har rätt till en maximal frihet så länge den inte gör intrång på andra människors motsvarande rätt”.

Min frihet börjar där din slutar. Din frihet börjar där min slutar. De skall befinna sig i balans och inte tränga undan varandra. Oavsett kön, etnicitet, kulturell eller religiös härkomst. Punkt.

Inom socialdemokratin är det idag lätt att ta sig fram om religionen används som hävstång. Religion anses vara lite ”småtöntigt” och den skicklige politiske spelaren kan med viss lätthet utnyttja detta till sin fördel. 

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet och ofta citerad i Svenska Dagbladet är ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och samtidigt det mest talande exemplet. Som sådan är han ständigt inadjungerad i Socialdemokraternas Verkställande Utskott, VU. Med direkt tillgång till det som kallas för utnämningsmakten. Närheten i VU till partiordförande Stefan Löfven innebär att Bjereld har en direkt naturlig kontakt även med statsminister Stefan Löfven. Den som utövar själva utnämningsmakten till statliga ämbeten och utredningsuppdrag.

Bjereld är idag ordförande för nämnden för samhällskunskap och humaniora på Vetenskapsrådet samt regeringens utredare av bidrag till trossamfunden. Bägge regeringsuppdrag.

Inom forskningsområdet samhällsvetenskap och humaniora handlar idag det mesta om antirasism och genus och det är ingen slump att det inte genomförts någon forskning kring bland annat religiös våldsbejakande eller förtryckande extremism på mer än ett decennium. Bjereld har visat sig vara en mästare på att styra forskningsanslag bort från områden som han eller hans maktbas inte vill ha belyst. En mästare som ingen i forskarvärlden vågar ifrågasätta – i sådana fall uteblir åtråvärda forskningsmiljoner. Miljoner som över åren blir till miljarder. För 2017 fördelar bara Bjerelds nämnd 279 MSEK till forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. Läggs de årliga anslagen till trossamfunden som Bjereld utreder till detta belopp ökar summan med 91 miljoner kronor till.

Ur ett partiinternt perspektiv är den normlösa inställningen till religiöst motiverad antisemitism slående. Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamot i Tro och Solidaritet, blev aldrig utesluten när han spred antisemitiska konspirationsteorier på ledarplats i Tro och Solidaritets egen tidning. Ledaren drogs tillbaka men först efter protester och sedan var det inte mer med det. Locket på. Inte ett pip hördes från partiledningen.

En troende, eller förment religiös, kommer i regel oftast undan med sin saliga utstrålning.

Så fort religionen gör insteg i politiken kommer en religiös övertygelse vilja sätta sig över de andra motsvarande. Idag har vi dokumenterat att denna sanning gäller sedan mer än 2 000 år tillbaka. Sunni mot shia. Islam mot judendom. Kristna mot Islam. Ingenting som försvunnit. Det är heller ingenting som försvinner för att vi erbjuder skydd åt migranter av olika slag. De kommer idag från en region där religion och politik är sammanvävda på ett sådant sätt att de varit tvungna att fly. Konflikter och förhållningssätt till sin omvärld som följer med över gränsen.

Det finns inga skäl för oss att anamma dessa arma livsödens erfarenheter, de som flyr från politiska konflikter där religionen tagit överhanden. Det räcker i regel att besöka ett par tre asylboenden för att inse att dessa konflikter nu slår rot i den svenska samhällskroppen. Och så länge vi har kvar blandningen av religion och politik, och framför allt medger att religionen tar allt större plats i samhällsbygget, så kommer friktionen öka. Med ökad friktion följer ökad temperatur. Och vad det kommer bära oss på sikt borde inte vara någon hemlighet.

Vi kan annars med viss fördel fråga alla de nyanlända som sökt och söker skydd från religiöst motiverade krig hur praktiskt det är att låta religion få för stor plats i samhällsbygget.

Behovet av ett sekulärt arbetarparti med inslag av liberalism har aldrig varit större än idag. Det gamla får vi förutsätta har fallit offer för religionen på ett eller annat sätt tills annat bevisats.

Foto: Journalistenwatch

Foto: Cea.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.