Kvaliteten på svenska politiker har inte förändrats sedan 2002

Illustration: Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se med ensamrätt

Nu ska Socialdemokraterna ta upp kampen mot Sverigedemokraterna.Magnus Manhammar (S), riksdagsledamot från Blekinge, har initierat Nätverket för progressiv samhällsutveckling, vars syfte är att sprida kunskap om hur man bäst arbetar mot rasistisk politik. Tillsammans med nätverket kommer Manhammar arrangera Almedalsseminariet: ”Så ska vi knäcka SD-koden i valet 2018” rapporterar SVT. Men allt tyder på att Manhammar ingenting lärt eller förstått. Alls.

Magnus Manhammars ambitioner är det sannolikt inget fel på men han gör ett grundläggande misstag. Han utgår från Sverigedemokraterna, inte samhällsekonomin, väljarna och deras verklighet. Att utgå från SD är att prata över väljarnas huvuden.

Sverigedemokraterna har vunnit sympatier av flera skäl:

  • Deras verklighetsbeskrivning har stämt bättre överens med mycket av väljarnas vardag och vad forskning och empiri kommit fram till sedan 1995 (professor Jan Ekbergs första stora studie) än den som kommunicerats av  regeringen och Alliansen.
  • De äger idag problemformuleringen kring migrationen
  • Migrationens effekter går inte längre att förneka
  • Många av Sverigedemokraternas förslag från 2014 har blivit regerings- och Allianspolitik. När gränserna stängdes hösten 2015 fanns förslag från S att gå ännu längre. Att stänga Öresundsbron. Inte ens Sverigedemokraterna, med sin starkaste väljarbas i södra Sverige, ville gå så långt förutom en Sverigedemokrat som ville sätta upp ett kulsprutenäste på bron. Hon blev sedermera utesluten.
  • Sverigedemokraterna har ställts utanför alla blocköverskridande beslut, även pensionsgruppen, vilket gör att de kan hävda att de står utan skuld när satsningarna misslyckas eller besluten slår snett.
  • Men inte minst: De besitter det som kallas ”Fuck off” – kapital. De bryr sig inte speciellt mycket om vad motståndaren kallar dem. De förhåller sig inte till något av de andra sju riksdagspartierna. Du kan anse att du fått in vilken antirasistisk fullträff du vill, men opinionssiffror och valresultat påverkas inte nämnvärt. Om ens det påverkas i någon annan riktning än att SD får ytterligare sympatisörer. Aftonbladet Ledarredaktion är ett lysande exempel på detta, de har kommit att bli en av SD:s absolut mest inflytelserika opinionsbildare.

Manhammar tycks dessutom leva så pass långt från väljarna att han inte förstår vilket stigma det innebär för en väljare att inför sig själv gå över den tunna linje som markerar gränsen till Sverigedemokraterna. Om det tar en väljare tre år av frustation att korsa denna linje kommer det ta minst lika lång tid att få den väljaren att komma ”tillbaka”. Väljare som under hela denna tid fått höra att korsar man denna linje är man inte längre värdig att uppgå i någon form av gemenskap. Stigmat blir tydligt i SVT reportage – de som sympatiserar med SD vill inte träda fram på bild.

En välprofilerad fackligt engagerad byggnadsarbetare som idag är ombudsman på annat fackförbund lät tämligen tydligt och högljutt på sociala medier förstå att den byggnadsarbetare som sympatiserade med SD skulle få finna sig i att bli isolerad på såväl bussen till jobbet som i byggfutten. Sådant glöms inte bort. Ens av de som då stod och tvekade men som idag kanske passerat gränsen i det tysta.

Stigmat som odlats sedan 15 år, eller nästan en generation, har kommit att skapa ett eget moment. En gång SD, alltid SD. Det finns idag inget parti som har så trogna väljare som Sverigedemokraterna.

Manhammar har dessutom missat vad som en gång formade Nya Moderaterna med sådan framgång att Alliansen sopade banan med Socialdemokraterna 2006. Moderaterna valde att förhålla sig till verkligheten och väljarnas vardag istället för att ständigt reagera på socialdemokraterna.

Manhammar, och socialdemokraterna, kan få några enkla riktlinjer, alldeles gratis, att ta med sig in i partiet:

  • Ta väljares oro på allvar
  • Förhåll er till verkligheten
  • Skönmåla inte verkligheten
  • Forma realistiska genomförbara förslag
  • Gå till val genom att prata er politik och få förtroende för den
  • Läs framför allt Aron Etzlers bok Reinfeldteffekten.

Att upprepa Nya Moderaternas framgångssaga 2006 är allt som krävs.

Att ständigt förhålla sig till SD och strunta i såväl verklighet som väljares oro har inte fungerat vid något tillfälle sedan 2002. Trots att inget i grunden har förändrats förutom att idag har vi ännu fler migranter som står ännu längre från arbetsmarknaden och belastar systemen ännu mer.

Det finns fortfarande alltför många socialdemokrater som tror att de kan pröva samma strategi som misslyckats sedan 2002 ytterligare en gång till. Efter 16 år förväntar de sig ett annat resultat än vad de levererat hitintills. Lika lite som den prövade strategin har förändrats nämnvärt sedan 2002, med känt resultat, har heller kvaliteten på svenska rikspolitiker förändrats. Möjligtvis ser vi en svag tendens mot nästa lägre nivå.

Det säger om inte annat en del om svensk politik idag.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.