Populism och motpopulism – en fråga om trovärdighet

Photo: By Alexas via Pixabay
  • Fredag 2 Jun 2017 2017-06-02
E-post 0

Invandring är det ämne där mediekonsumenterna litar minst på medierna, enligt en ny undersökning. Ett sätt att stärka förtroendet är att se och skildra den verklighet som de människor upplever som bor i invandrartäta områden. Det behövs också en genomgripande och öppen diskussion bland journalister och mediechefer, skrev Lars Truedson på DN Debatt. Och debatt blir det och kommer att fortsatt bli. Inte minst om de stora aktörernas ansvar. Ner på ett personligt plan för de mest tongivande publicisterna och ansvariga.

I något som bör tolkas som en replik till Truedsson skriver Jan Helin på DN Kulturdebatt att

Journalistiken står de kommande åren inför ett elddop. Med hårt ansatta affärsmodeller, nervösa medieägare och kraftfull politisk antimedial retorik liknar det en perfekt storm. De som tappar förmågan att skilja på det sakliga sökandet av sanning och bekräftandet av människors oro kommer inte att bestå testet.

Debatten har sin grund i en ny undersökning av SOM-institutet på uppdrag av Institutet för Mediestudier som visar att förtroendet för media generellt är tämligen högt, men över hälften av befolkningen anser att medierna inte säger sanningen om invandring. Och Jan Helin företräder i debatten SVT då han idag är dess programdirektör.

Att just Helin sätter sig på en i relation till andra på så pass hög häst är anmärkningsvärt i sammanhanget. Det är inte bara inom migrationsområdet som SVT i många led har en bristande trovärdighet. SVT Nyheter initierade ett drev mot underskötaren Fredrik Antonsson för att han ”svartmålade tillståndet i vården på ett alarmistiskt sätt” för att inte ens två veckor senare rapportera om exakt samma sak som Antonsson sammanställt. I detta har Helin, som programdirektör, en maktposition där han kan påverka nyhetsjournalistiken. Annars skriver han rimligen inte om detta fenomen på DN Kulturdebatt.

Om vi ser till migrationsrapporteringen under hösten 2015 samt under 2016 är medias roll ännu tydligare. Selekteringen av vinklar, inte utan stora glapp, försatte många läsare och framför allt mottagande kommuner i en märklig situation.

Media rapporterade om bomber som föll över Syrien som det stora skälet bakom den stora migrantströmmen. Men de rapporterade inte om att det inte föll några bomber över Somalia eller Eritrea som motiverade de migranternas folkvandring. Jan Helin var i allra högsta grad medverkande i detta skeende som Publisher på Aftonbladet. Ett annat sätt är bildsättningen. En bild säger mer än tusen ord och har en potential att ljuga mer än kanske tio gånger så många.

Bildsättningen av migranterna skildrade i flertalet fall barnfamiljer och ensamma barn under femton år. Det reella utfallet var långt ifrån hur media i stort bildsatt nyheterna och krocken mellan rapporterad verklighet och den verklighet som sedan kom till de byar och mindre orter som kom att tjäna som dumpningsplats.  Av 162 877 asylansökningar var 114 728 män. Endast 35 369 uppgav att de var minderåriga, eller under 18 år under 2015. Idag, när de medicinska åldersbestämningarna har kommit igång kommer har den senare siffran redan minskat med mer än 400 asylsökande som flyttats över till de som registreras som vuxna.

Alla de barnfamiljer, som fokus låg på i nyhetsrapporteringen, var i minoritet. Majoriteten var ensamkommande män. Majoriteten av kvinnorna och barnen hade lämnats bakom av männen. Kvar bland bomberna som föll.

Vare sig SVT, Helins nuvarande arbetsgivare, eller Aftonbladet rapporterade sedan om den förvåning som inträffade när en förväntansfull hembygdsförening, som anordnat stickkvällar för att producera varma kläder till alla ankommande barn i rosa och baby-blått mötte bussarna från Migrationsverket. Rosa stickade koftor för de små flickor som väntades, ljusblåa motsvarande för de små pojkarna. Hembygdsföreningar som samlat ihop leksaker, gossedjur, skolryggsäckar med Bamse på och barnkläder, mötte upp bussarna från Migrationsverket med medias bilder på näthinnan.

När det istället kanske ett tjugotal vuxna män i arbetsför ålder och en enstaka barnfamilj klev av bussarna händer något på alla dessa orter med välviljan. Den krock, eller diskrepans, som uppstår föder just de krafter som Helin säger sig vara den främste att bekämpa med en konsekvensneutral rapportering trots sin historia från Aftonbladet och sin nuvarande roll på SVT.

Hela 2015, och stora delar av 2016 års rapportering, präglades av en form av godhetspopulism i såväl vinklingar som bildsättningar av reportage. Priset för den populismen, som Helin var en del av, är en motsatt populism. Helins visdomsord, oavsett hur han själv presterat i förhållande till sin egen sagda visdom och hur han står idag i relation till detta med de exempel som angivits, får därmed avsluta denna artikel:

De som tappar förmågan att skilja på det sakliga sökandet av sanning och bekräftandet av människors oro kommer inte att bestå testet.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se