Rasist – den svenska samtidens mest missförstådda ord

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 10 Jun 2017 2017-06-10
E-post 0

För ungefär ett år sedan skrev jag en text på Expressens debattsida där jag hävdade att ”rasist” är samtidens mest missbrukade ord. Jag är idag beredd att revidera den uppfattningen: Jag vill hävda att rasist inte bara är den svenska samtidens mest missbrukade ord, utan också, helt utan konkurrens, den svenska samtidens mest missförstådda ord.

”Rasist” används populärt som beteckning på en person som man av någon anledning ogillar. Om personen ifråga hyser rasistiska åsikter eller bekänner sig till en rasistisk ideologi är helt ovidkommande. Det du skriver och säger gör mig illa till mods– alltså är du rasist. Ungefär så fungerar retoriken inom den hysteriska, känslostyrda diskurs som bekänner sig till värdegrunder, mångkultur, identitetspolitik och kulturrelativism. Och nej, det är inte rasistiskt att ifrågasätta, kritisera, kanske till och med avfärda värdegrunder, mångkultur, identitetspolitik och kulturrelativism.

Det är uppenbart att Sverige är i behov av att upplysas. Låt oss därför ägna oss åt lite folkbildning. Enligt Nationalencyklopedins definition är rasism ”en ideologi som grundas på kombinationen av följande fem förutsättningar:

  1. Uppfattningen att det är rimligt att indela människor i ett antal distinkta raser utifrån fenotypiska egenskaper (yttre kännemärken);
  2. Antagandet att det finns ett samband mellan å ena sidan sådana fenotypiska skillnader och å andra sidan nedärvda mentala och intellektuella anlag, beteendemönster samt lynne och moralisk karaktär;
  3. Antagandet att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla medlemmar av respektive raser;
  4. Övertygelsen att raserna låter sig klassificeras i en hierarki, beroende på kvaliteten av de nedärvda dragen;
  5. Föreställningen att denna hierarkiska klassifikation berättigar medlemmar av förment överlägsna raser att dominera, exploatera och till och med förinta förment underlägsna raser.”

Låt mig sammanfatta: en rasist anser att de finns olika raser med sinsemellan olika förutsättningar och förmågor. En del raser är bättre än andra, och därför äger de privilegier och rättigheter som de underlägsna raserna saknar. Ett exempel på ett rasistiskt resonemang är uppfattningen att romer är sämre skickade att arbeta och försörja sig själv än andra, och därför är hänvisade till att förlita sig på andras givmildhet. Ett annat exempel på rasism är idén att man inte behöver ta sexuella övergrepp mot unga män från Afghanistan på lika stort allvar som sexuellt våld riktat mot unga kvinnor från Sverige. 

Det råder dessvärre inte någon brist på liknande exempel i vårt land. Rasistiska föreställningar och resonemang frodas i Sverige, bara man vet var man ska leta. Det offentliga samtalet har i åratal dominerats av essentialistiska ideér kopplade till hudfärg och etnicitet (punkt 1 ovan).

Identitetspolitikens utgångspunkt är att människan är sitt kön, sin sexualitet, sin etnicitet (punkt 2 ovan). Det är en deterministisk syn på människan som innebär att hennes kön, hudfärg eller etniska härkomst definierar henne och hennes möjligheter (punkt 3 ovan).

Kulturrelativismen hävdar att människor med olika kulturer har olika praktiker, preferenser, rättigheter och skyldigheter (punkt 4 och 5 ovan).

Så kan barnäktenskap och månggifte försvaras, och könsstympning och hedersvåld ignoreras. Mångkulturideologin som är ett märkligt mischmasch av essentialism och kulturrelativistism  hävdar att alla kulturer har ett unikt värde och är lika bra och att det därför är omöjligt att kritisera andra kulturers praktiker och värderingar. ”I deras kultur gifter man sig ung” kan man hävda och därför slippa ingripa när barn gifts bort till vuxna män. Det är en nedlåtande och paternalistisk inställning till individer som tillhör en annan kultur en den egna. Alla människor, oavsett kön och etnicitet, äger samma rättigheter och bör uppfylla samma skyldigheter. Att betrakta människor från andra kulturer som människor med färre möjligheter, rättigheter och skyldigheter än människor ur den egna gruppen är inget annat än rasism.

Den rasism som frodas i den kulturrelativistiska mångkultursideologin måste bekämpas.

I Sverige har alla människor samma rättigheter och skyldigheter – en ung afghan har samma rätt till sin sexuella integritet som en ung svenska, och en romsk kvinna har samma skyldighet som alla andra vuxna, friska personer att försörja sig själv. Så resonerar en äkta antirasist, ty antirasismens början är att se varje människa som en unik individ, med rättigheter och skyldigheter, istället för som en anonym del av ett kollektiv.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se