Separatism och slutenhet

Image by David Holt London via Flickr
  • Torsdag 29 Jun 2017 2017-06-29
E-post 0

Var finns de muslimska ledarna i Sverige, när det handlar om att ta avstånd från Islamiska staten? Det undrar en pappa vars två döttrar blev rekryterade till terrororganisationen IS för två år sedan. I ett reportage i SVT tydliggörs det svenska muslimska civilsamhället slutenhet i relation till sin omvärld. Något som förstärks av Rashid Musa, Sveriges Unga Muslimer i den efterföljande debatten.

I debatten mellan Musa och Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi, menar den senare att muslimska företrädare inte tillräckligt tydligt har tagit avstånd från intolerant och sekteristiskt tänkande inom islam. Men Rashid Musa, ordförande för Sveriges unga muslimer, håller inte med.

Många muslimska organisationer har trots dåliga förutsättningar tagit många debatter och det pågår ständigt ett arbete. Det kanske inte alltid är synligt för professorn och det offentliga Sverige, men det görs ständigt utan att man skyltar om det.

Men det finns ett behov av att “skylta med det”. Oron är påtaglig – även inom den muslimska gruppen.

Rashid Musa företräder SUM, Sveriges Unga Muslimer, en organisation som nyligen mist sitt statliga bidrag då de anses ha för nära kopplingar till bland annat Muslimska Brödraskapet. Det som även belastar Musa är Ibn Rushd – sfärens återkommande kopplingar till extrema salafistiska föreläsare och teologer. Nalin Pekgul exemplifierar bara några tillfällen då folkbildningsförbundet Ibn Rushd, ibland i samarbete med sin medlemsorganisation SUM eller stiftelsen IFIS, Islamiska Förbundet i Sverige, bjudit in föreläsare med uttalat salafistiska åsikter.  Inte endast salafistiska åsikter, även rent antisemitiska. Överlag visar sig omvärlden, utanför det ”muslimska civilsamhället”, ha en bättre överblick och kunskap över dessa predikanters åsikter och historia än det muslimska civilsamhälle som Musa representerar. Ständiga ursäkter, avståndstaganden och bortförklaringar har följt bland annat ”De muslimska familjedagarna” för valet av föreläsare.

Absolut mest anmärkningsvärt var när den kände antisemiten Yvonne Ridley bjöds in till Riksdagens lokaler 2011 av dessa organisationer och Mehmet Kaplan, MP. Konvertiten Ridleys antisemitism och sympatiser för terrororganisationen Hamas är välkänd för alla utom för Sveriges organiserade muslimer. Som bjöd in henne.

IFIS har sedan drygt två år gått ett steg längre när de kapslat in sin verksamhet i en stiftelse där bland annat den skattefinansierade verksamheten Granhedsgården AB ingår. 

Musa gjorde sig även känd för allmänheten då han ansåg att vara resande stridande till Syrien 2014, under Almedalsveckan, inte var värre än att vara frivillig i Finska vinterkriget.

Musas försvarslinje bygger på att ”det här löser vi själva, lägg er inte i”,  och att allt ifrågasättande – eller att ställa kontrollfrågor – är rasistiskt. Bara inställningen att detta skall det muslimska civilsamhället lösa själva bakom stängda dörrar pekar på en separatistisk grundsyn. SUM anordnade tillsammans med SSU Stockholm, med Rashid Musa som huvudtalare,  en diskussion om islamofobi. Enligt ursprungsinbjudan var ”Evenemanget separatistiskt för rasifierade”.

Det är logiskt att organisationer inom Ibn Rushd-sfären inte vill ha någon insyn i deras arbete. De driver en konsekvent linje för ett separatistiskt samhälle. Det tydligaste exemplet är annars Abderizak Waberi, den förrförra ordföranden för IFIS, som önskade införa sharialagar för svenska muslimer. Waberi är idag FIOE, Federation of Islamic Organizations in Europe, vice ordförande. FIOE är Muslimska Brödraskapets paraplyorganisation i Europa. På övrig tid driver Waberi muslimska friskolor. 

Musa skingrade inte på något sätt dimmorna som omger de organisationer som säger sig företräda det muslimska civilsamhället i SVT. Detta separata “samhälle” skall uppenbarligen fortsätta leva åtskilt från det övriga samhället. Bara den inställningen kommer sannolikt och dessvärre att förvärra för ”lagom troende” muslimer i Sverige. Sådana som Nalin Pekgul – som ser sig själva som svenskar med muslimsk tro istället för muslimer som råkar ha ett svenskt medborgarskap. En religiös tro och gemenskap som övertrumfar medborgarskapet.

Separatism och slutenhet. En gång till.

 

Foto: David Holt London

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se