Slutstation Segerstedtinstitutet

Photo: Göteborgs universitet by blondinrikard via Flickr

Djävulen sitter i detaljerna. Som så ofta. Uppsala universitet är en av de institutioner som har anmodats att svara på delbetänkandet Värna demokratin mot våldsbejakande extremism (SOU 2016:92). I remissvaret, som ligger som inbäddat dokument i slutet på artikeln, blir ett politiskt spel tydliggjort. Ett spel som inte handlar om vad som skall levereras utan i förlängningen mer om vem som skall få tillgång till statliga forskningsmiljoner. Och därmed kunna vinkla forskningen efter eget gottfinnande.

Yttrandet har utarbetats av en expertgrupp bestående av prodekanus Shirin Ahlbäck Öberg, statsvetenskapliga institutionen, samt professor Mattias Gardell, professor Irene Molina och FD Per-Erik Nilsson, samtliga Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism. De som lämnat remissvaret tillhör en liten krets där även Gardells hustru Edda Manga ingår. Hon sitter tillsammans med Irene Molina i styrelsen för Antirasistakademin. Akademin har bland annat protesterat mot MUCF beslut att dra in statsbidraget till Sveriges Unga Muslimer. Irene Molina har annars gjort sig känd för att lasta polisen, genom dess närvaro i miljonprogrammen, för det ökade våldet där.

Att Molina tillsammans med Gardell satt spår i remissvaret är tydligt. I den del de ansvarar för finns en rad men uppseendeväckande formuleringar.

Vi ser inga problem i att kunskap betonas, däremot finns en risk att ett ensidigt fokus på detta bidrar till att idealisera och till viss del stigmatisera de individer som indirekt pekas ut som presumtiva våldsbejakande extremister.  Vad handlar denna kunskap om? Vilka ska förmedla denna kunskap?

Att ett av världens äldsta universitet överhuvudtaget implicit ifrågasätter kunskap som begrepp borde få de flesta att höja på ögonbrynen. Men det kommer redan i nästnästa passage en förklaring då utredningen ägnar drygt en sida åt MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, rapport om Muslimska Brödraskapet i Sverige. Passagen är ett lustmord på dr Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani som avslutas med

Inte minst borde arbetet för att motverka våldsbejakande extremism ges en riktig chans att få bygga på den omfattande akademiska kompetens som finns vid landets universitet och högskolor.

Även en av Sveriges andra internationellt erkända experter, Magnus Ranstorp, misstänkliggörs genom att beskriva hänvisning till hans forskning som

I andra stycken dyker sporadiska referenser upp utan någon som helst diskussion om vad det är för källa, som exempelvis referensen till Ranstorp 2016.

Ingenstans redogör Uppsala Universitet i sitt utlåtande om tillkomsten av MSB-rapporten. Vetenskapsakademin konstaterade att det i Sverige saknas forskning på detta område samtidigt som MSB var tvungna att under kort tid, fyra veckor, producera en första kunskapsöversikt för att kunna fullfölja sitt regeringsuppdrag. Gardell, Molina och andra inom forskningsvärlden, som nu säger sig besitta all tänkbar kompetens, har inte producerat något användbart material på flera decennier vilket försatte MSB i en svår situation.

Nu är det plötsligt de som aldrig presterat som skall utgöra expertisen. Som till exempel Molina som ser polisnärvaro på Järvafältet som ett större problem än radikaliseringen.

Detta ger ett antal positionsförflyttningar och försök till nya konstellationer sin förklaring som inte är så tydliga för de som står utanför den sfär som i olika former arbetat med främst islamism de senaste åren. Gardell, Molina et al skruvar dessutom tämligen rejält på sin sakframställan. Den omfattande akademiska kompetensen kring till exempel islamism och jihadism är ett forskningsområde som aktivt motarbetats de senaste åren. Ett motstånd som intensifierades när Ulf Bjereld tog över ordförandeklubban för nämnden för Samhällskunskap och Humaniora som fördelar de forskningsanslag som skulle kunna komma ifråga. Det senaste anslaget som beviljades inom detta område, i år (2017), var ”Internationell migration och etniska relationer”. Under 2016 fick annars projekten ”Färgrik eller färgblind? Polisbevakningen av rasmässigt motiverade brott i Sverige” 2,8 MSEK över tre år samt ”Rasism inom hälso- och sjukvården: Utveckling och implementering av antirasistiska strategier genom gemensam kunskapsproduktion och utvärdering”. Den senare fick 1,7 MSEK över fyra år och bedrivs vid Uppsala Universitet. I det projektet var helt plötsligt kunskap värt något.

Mattias Gardell erhöll själv nästan 3 MSEK för en forskning om ”Arga vita män” och våldsbejakande rasism och hans hustru Edda Manga erhåller nästan fem miljoner kronor för forskning om diskriminering p.g.a. hudfärg, religion och etnicitet. Paret Gardell – Manga erhöll med andra ord totalt åtta miljoner kronor av skattemedel för en forskning som handlar mindre om Ranstorps och Norells expertområden men de gör nu allt för att mota ut dem från detta forskningsområde som hållits tillbaka av Bjereld sedan lång tid.

Dessa manövrar har sannolikt ett slutmål om andra rörelser utanför rampljuset skall vara logiska. 

Ett antal aktörer strävar nu efter att samla forskningen om bland annat jihadism och Muslimska Brödraskapet under Segerstedtinstitutet och därmed närmare Ulf Bjereld och hans hustru Marie Demker. Segerstedtinstitutet sorterar under Göteborgs Universitet som nationellt resurscentrum. Placerat vid Göteborgs Universitet ligger det inom armlängds avstånd från Ulf Bjereld och hans hustru Marie Demkers inflytande då Demker är Dekanus vid den humanistiska institutionen. Som Dekanus sitter Demkert i ledningsrådet och därmed med direkta möjligheter, till och med skyldigheter, att leda och styra verksamheten vid Segerstedtinstitutet via rektor.

Som ett nationellt resurscentrum ska Segerstedtinstitutet sprida kunskaper om hur, när och varför ideologiskt motiverade våldsutövande miljöer uppstår. Institutet ska verka för systematiskt arbete för att förhindra och motverka uppkomsten och reproduktionen av dessa miljöer. I detta arbete ska institutet samverka med offentliga institutioner och civilsamhällets organisationer. Ser vi däremot till utfallet av dess prestationer är det i huvudsak samma inriktning som nämnden för Samhällsvetenskap och Humaniora prioriterar. Antirasism och de högerextrema miljöerna.

Uppsala Universitets utlåtande om MSB och hur arbetet mot våldsbejakande extremism ska bedrivas tydliggjorde såväl aktörer, agenda som mål.

Även aktörerna som än så länge inte syns i bild, de som tills vidare agerar under radarn, blir tydligare. Allt tyder på att Gardell och Bjereld vill lägga en tung våt filt över alla myndighetsinitiativ som skulle kunna leda till att öka kunskapen om de jihadistiska och islamistiska miljöerna samt samla all verksamhet så nära Ulf Bjereld det bara är möjligt. Ulf Bjereld är, om det undgått någon, till vardags ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och har regeringens uppdrag att utreda bidragen till trossamfunden. Bjereld är även “Ship to Gaza”´s svenska affischnamn och organisationen har ett samarbete med bland annat det högerextrema nationalistiska och islamistiska turkiska IHH

För svensk forskning kring islamism, jihadism och våldsbejakande extremism  är Segerstedtinstitutet den mest sannolika slutstationen. Dels har de från början arbetat mycket med kartläggningen av de högerextrema miljöerna, dels står de bland annat Expos sfär nära genom personband. Den blir lättast att styra och kontrollera då Segerstedtinstitutet står direkt i beroendeställning till de som anslår forskningsmedel som tillsyn i form av Göteborgs universitetsledning samt att det är en ung institution, endast ett par år gammal. En ung institution är mycket enklare att forma än en som kanske funnit i tjugo år.

Segerstedtinstitutet är ett av Sveriges yngsta akademiska institut och har endast en föreståndare, det har ännu inte fått någon egen professur vilket sannolikt bara är en tidsfråga. Det finns en del aktörer som nu positionerar sig för att hamna i så gynnsamt läge som möjligt för att bli institutets första professor. 

Effekten av allt detta riskerar att på permanent basis begrava all kunskapsinhämtning om de jihadistiska och islamistiska miljöerna i en soppa av egna agendor, personliga ambitioner, framtida professorstitlar, identitetspolitik och egna tolkningar av antirasism.

 

Foto: blondinrikard

Foto: blondinrikard

Foto: blondinrikard

Foto: nahid-v

Foto: nahid-v

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.