Ansvaret. En störande bisyssla

Photo: PuyoDead on Flickr

Statsminister Stefan Löfven har känt till IT-läckan från Transportstyrelsen sen i januari. Då hade Anders Ygeman redan vetat om den i ett år – och Peter Hultqvist nästan lika länge. Vad vi sett är “Operation rädda Ygeman” då Peter Hultqvists stöd i riksdagen är väsentligt större än stödet för Ygeman. Flera Alliansföreträdare har vid upprepade tillfällen öppet visat sin uppskattning för de förre. Men gårdagens pressträff öppnade för fler frågor och framför allt en dramatisk politisk höst.

– Jag hade gärna haft informationen tidigare, säger Löfven.

– När jag ser hela bilden är det klart, det är därför jag säger det, det är märkligt. Men det är Näringslivsdepartementet som har ansvar för Transportstyrelsen.

Vad statsministern inte talade om är att det är Anders Ygeman som ansvarar för SÄPO och den myndighet som först varnade regeringen. Ygeman skulle lika gärna kunnat vara det statråd som informerat statsministern först då han ansvarar för myndigheten SÄPO på samma sätt som Anna Johansson ansvarar för Transportstyrelsen. Frågan har uppenbarligen inte heller varit uppe i regeringens säkerhetspolitiska råd eller heller inte varit föremål för det som kallas för “gemensam beredning” på regeringssammanträdena på torsdagar. Gemensam beredning är det forum då departementsövergripande eller överskridande frågor bereds. Som i detta fall – en fråga som berör minst tre departement: Näringsdepartementet, Justitiedepartementet samt Försvarsdepartementet.

Presskonferensen var en uppvisning i ”Operation rädda Ygeman”. Skulle Ygeman tvingas bort kommer det få allvarliga följdverkningar även in i det socialdemokratiska partiet. En av konsekvenserna skulle vara att Ygeman dels skulle vara borta från striden om vem som en dag efterträder Stefan Löfven men även få se sin tid som ordförande i Stockholms Arbetarekommun lida mot sitt slut. Ygeman var aldrig valberedningens förstahandsval till ordförande förrän i sista stund, istället var det Lawen Redar som fick de flesta nomineringarna från medlemmarna. Redar har starka kopplingar till de identitetspolitiska grupperingar inom partiet, såsom Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och Ulf Bjereld samt kretsen kring utrikesminister Margot Wallström och främst kabinettssekreterare Annika Söder.  Redar är förespråkare för en avreglerad migrationspolitik och allmän flyktingamnesti. Redar var, när Veronica Palm avgick 2016 från posten som ordförande omöjlig som ordförande då partiet bytt linje i migrationspolitiken. Även hennes nära band med Ibn Rushd-sfären ansågs, vittnar källor om, besvärande på kort sikt.

Att Ygeman ligger dåligt till i riksdagen är inte heller någon nyhet. Vid sidan av Anna Johansson, integrationsminister, är Ygeman den socialdemokratiske minister som dragit på sig mest kritik av Konstitutionsutskottets årliga granskningar av regeringen. Ygeman har tidigare kritiserats för att ha lämnat felaktiga uppgifter om att regeringen inför ett ministermöte i EU dessutom kritiseras han för att ha lämnat felaktiga uppgifter i en utfrågning med KU våren 2016. Missnöjet i riksdagen förstärks av den kris som är uppenbar inom polisen, ett annat av Ygemans huvudsakliga ansvarsområden. Ygemans starka band till rikspolischefen Dan Eliasson är något som förbryllar många och idag är en belastning för Ygeman.

Hela denna historia sätter fingret på en kultur som började odlas mer tydligt än tidigare i rikspolitiken i samband med valet 2010, Reinfeldt II. Detta har sin egen historia i att Alliansen egentligen hade räknat med att förlora valet 2010 och inte hade en samordnad politik för nästkommande mandatperiod.

Reinfeldt II präglades av detta, det fanns ingen klar idé om vilken politik som skulle föras utan makten blev huvudsyssla, ansvar blev en bisyssla. En bisyssla som regeringen Löfven I inte riktigt har klart för sig vad han skall göra med. Han kan inte bli av med den och inte heller outsourca ansvaret hur som helst även fast han gjorde tappra försök under dagens pressträff att lasta Erik Bromander, före detta statssekreterare åt Anna Johansson, med så mycket som möjligt. Elegansen i detta kan ifrågasättas. Den stab statsministern har är i huvudsak skolade i makt, inte ansvar med några få undantag. Statsministern har själv det yttersta ansvaret för urval och rekrytering av de som är mest lämpade i hela Sverige för uppgiften. Bromander var en av dessa.

Såväl Alliansen som regeringen präglas idag av en kultur av makt – inte att ta ansvar för Sverige. Om kulturen hade varit den omvända, att ansvar premierades, skulle skandalen inom Transportstyrelsen, krisen i polisen eoch problemen med de ökade fattigpensionärerna vara hanterbara för att ta några exempel. Istället kommer ansvar i skuggan av dagens huvudsakliga syssla. Makten i sig.

Ansvaret. En allt mer störande bisyssla.

Foto: PuyoDead

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.