Ibland är ett glas mjölk bara ett glas mjölk

Photo by Skeeze on Pixabay

Min vecka i Almedalen präglades av en fruktlös jakt på mjölk, helt vanlig mjölk. Jag dricker kaffe, många koppar varje dag, och jag vill ha mjölk, helst riktigt fet, mjölk från en svensk kossa, i mitt kaffe.

Almedalen svämmade över av gratiskaffe – men mjölk: Det var en bristvara. Enda stället i Visby som bjöd på mjölk var mejerijätten Arla, men deras bås var placerat utanför ringmuren och kaffe hade de inte heller.  Aftonbladet och DN bjöd generöst på kaffe, men hade bara den där vidriga havresörjan att erbjuda som komplement. Kaffet som serverades i ståndet vid Almedalsparken på miljöpartiets dag blandades med sojamjölk (hu) och i serveringstältet vid hamnplan där man faktiskt betalade för sitt kaffe fanns endast laktosfri mjölk att tillgå. SvD löste det hela genom att inte ha någon mjölk alls. Där var det svart som gällde. Kanske hade de gömt mjölken, ungefär som min lokala ICA på Österlen gömmer Klorin på lagret så att endast de initierade kan köpa en flaska miljöfarligt men oöverträffat effektiv rengöring?

När jag åkte till Falsterbo Horse Show några dagar efter hemkomsten från Gotland beredde jag mig således på det värsta. Falsterbo Horse Show är, liksom Almedalsveckan, ett enormt stort evenemang, med drygt sextiotusen besökare och hundratals funktionärer. Under en intensiv vecka i juli förvandlas ett stort grönområde runt de båda arenorna, en för dressyr och en för hoppning, till ett litet samhälle, med shoppinggator, lekplatser, toaletter, tillfälliga restauranger och caféer.

Döm om min förvåning när jag redan vid första koppen kaffe fick riktig komjölk i koppen. Ja, faktum är att komjölk var det enda tillgängliga alternativet – inte en droppe havredryck, sojamjölk eller laktosfri mjölk fanns att uppbåda på Falsterbo Horse Show.

Hur kan det komma sig? Är förklaringen att det finns betydligt fler allergiker och veganer bland de cirka fyrtiotusen personer som besöker Almedalsveckan än bland de sextiotusen som tittar på hästar i Falsterbo? Har politiker, journalister och lobbyister känsligare magar än ryttare? Det har jag svårt att tänka mig. Jag tror att det handlar om en helt annan sorts magkänsla än magknip. Mjölkbristen i Almedalen liknar mer ett ställningstagande, inte för laktosintoleranta utan mot en helt annan sorts intolerans.

Att dricka mjölk har nämligen blivit politiskt tveksamt.

Jo, det är sant. Ingenting är för litet eller futtigt för att tolkas och övertolkas i ett konspiratoriskt samhällsklimat. Mjölk har, på märkliga vägar, blivit en symbol för rasism och vit identitet. I alla fall enligt en del hysteriska aktivister på vänsterkanten. Ett lika flagrant som fånigt exempel på det är vänstersajten Aktuellt Fokus uthängning av Hanif Bali som mjölknazist. Bali postade nämligen en bild på sig själv i färd med att dricka ett glas mjölk i det där Arlaståndet precis utanför ringmuren i Visby. Inte nog med det – han gör också det ”högerextrema” tecknet ok på bilden samt kryddar det hela med en alt right – groda! Den alltid lika pigga Chang Frick plockar upp storyn (Nyheter idag 11/7), till lika delar frustration som muntration. Fixeringen vid raser, färger och skillnader är lika frustrerande som skrattretande. Hur blev komjölk i kaffet ett politiskt no-no?

Det hela började som ett skämt. Några amerikanska nättroll på 4chan fejkade upprörda rasifierade som drev tesen att det är rasistiskt att dricka mjölk eftersom laktosintolerans är mycket utbrett bland ickevita. Andra troll eldade på genom att fejka att de var rasister som drack mjölk av politiska skäl och mjölkfejden blev viral.  Spexet växte till en global föreställning och idag betraktas ett glas mjölk som en symbol för vit identitet. I vissa kretsar, vill säga.

För majoriteten av alla mjölkdrickare är ett glas mjölk faktiskt bara ett glas mjölk. Ibland är en cigarr bara en cigarr, som Freud sade.

 

Ann Heberlein

 

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.