Juli-krisen: Nya kort, ny giv

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

På torsdagen meddelade statsministern att han ombildar regeringen. Anledningen är att alliansen med stöd av Sverigedemokraterna har hotat med misstroendeförklaring mot tre ministrar:  

  • Inrikesminister Anders Ygeman,
  • infrastrukturminister Anna Johansson och
  • försvarsminister Peter Hultqvist.

Alla ministrar är socialdemokrater och frågan gäller regeringens hantering av händelserna på Transportstyrelsen.  Statsminister Stefan Löfven valde att gå oppositionen till mötes när det gäller Anders Ygeman och Anna Johansson. Men försvarsminister Peter Hultquist blir kvar på sin post.

Statsministern valde en för alla femte väg och tog Alliansen med förvåning, ett tecken på att han har haft andra rådgivare runt sig än tidigare. Vad avser ministrarna Johansson och Ygeman var deras resa som ministrar slut, och frågan är om den inte borde tagit slut redan i januari när statsministern fick information om IT-läckaget på Transportstyrelsen. Den kritik som riktats mot de två under “Juli-krisen” är i praktiken densamma som riksdagens konstitutionsutskott i full enighet riktat mot dessa tidigare.

Ambitionen från KU har efter valet 2014 varit att komma bort från den politisering som tidigare kännetecknade riksdagens granskande organ. Anders Ygeman som lämnade felaktiga uppgifter om den europeiska gränsbevakningen både i en intervju och under en KU-utfrågning för ett år sedan var den som fick skarpast kritik från ett enigt KU senast i maj 2017. Det var andra året i rad som Ygeman, som i mätningar brukade hamna i topp bland ministrarna i popularitet, fick kritik av KU. Med så pass allvarlig kritik, två år i rad samt efterföljande sommar är det frågan om Ygeman är lämplig att ens i framtiden bli minister igen.

Om regeringsombildningen finns en del att kommentera. Både positivt och negativt.

  • Thomas Eneroth ersätter Anna Johansson som infrastrukturminister. Detta innebär att Näringsdepartementet tillförs en näringspolitisk DNA som tidigare saknats. Eneroth har sin bas i IF-metall och är såväl omtyckt som respekterad i näringslivskretsar. En omtyckt förhandlare som har en förmåga att skapa resultat. Utan honom som gruppledare, och ytterst ansvarig för att förhandla igenom regeringens propositioner i riksdagen, hade inte regeringen Löfven överlevt 2015.
  • Annika Strandhäll tar över Gabriel Wikströms ansvarsområden. Strandhäll har överraskat men är fortfarande ojämn som minister. När hon väl insett problem löser hon dessa men i henne finns alltför mycket av S-studenter och SSU kvar. På pluskontot kan hon räkna in reformerna i föräldraförsäkringen, där utrikesfödda inte längre har rätt till samma antal dagar för utrikesfödda barn samt hennes fokus på pensionsgruppen.
  • Att Wikström försvann sörjer sannolikt ingen, han har ägnat större delen av sitt ministermandat till att manövrera in sig som första namn i partidistriktet i Västmanland. En partiintern strid som trasat sönder partidistriktet och inte kommer det bli bättre nu när han har köpt en bostad i Stockholm. Wikström kom direkt från ordförandeposten i SSU och har varit regeringens blekaste minister med sitt fokus på den egna positionen i partiet.
  • Morgan Johansson tar över mycket av Anders Ygemans arbetsuppgifter samt avlastas på det civilrättsliga- och migrationspolitiska området av Helene Fritzon. Här finns en del tveksamheter. Dels kan det komma upp frågetecken i KU:s granskning varför åklagaren så snabbt valde att erbjuda Ågren ett strafföreläggande, innan skadeinventeringen på berörda myndigheter ens inletts. Åklagarmyndigheten lyder politiskt under Morgan Johansson och den KU-granskning som nu är inledd, och som blir klar under våren, får visa om han eller hans statssekreterare på något sätt framfört önskemål om förfaringssättet.
  • Med Helene Fritzon i regeringen tog partidistriktet i Skåne ett fastare grepp samt att den identitetspolitiska falangen nu kontrollerar migrationsområdet. Fritzon var, som styrelseledamot i Sveriges Kommuner och Landsting, även delaktig i att mota bort Mats Edman som chefredaktör från Dagens Samhälle. Vare sig Fritzon eller Lena Micko, S, SKL ordförande, uppskattade Edmans konsekvensneutrala hållning och rapportering om migrationens effekter ute i kommunerna. De bytte ut Edman till en i allt väsentligt fogligare chefredaktör. Det finns goda skäl att följa hur justitiedepartementet och Fritzon utvecklas.

Det som sticker ut i övrigt, annat än att statsministern tar strid för en populär och respekterad försvarsminister, är att Göteborg nu saknar tyngre representation. Att Sveriges andra stad, och viktigaste exporthamn, inte är representerad i regeringen på någon tyngre post är ovanligt. Det andra är Anders Ygemans nya roll som socialdemokraternas gruppledare i riksdagen. Den är sannolikt mer ett resultat av att vilja hålla ihop partiet än något annat.

Ygeman går från att inte ha riksdagens förtroende som minister till att vara den som å regeringens vägnar skall förhandla igenom regeringens politik. Orsaken är partiets ständiga huvudvärk, Stockholms Arbetarekommuns, krav på att alltid behandlas som en prinsessa. Att alltid ha en framträdande roll i alla sammanhang. Statsministern antydde att detta var huvudskälet när han delgav nyheten om Ygeman. Mer om vad han skulle ha för roll i valrörelsen, mindre om vad han betydde för riksdagsarbetet.

Slutligen; från alliansen är det fortfarande tyst efter statsministerns pressträff, sånär som på Kristemokraternas partiledare Ebba Busch Thor som twittrat att försvarsministerns förtroende är förbrukat. Men det är långt ifrån säkert att det blir en majoritet för ett misstroende. Hultqvist är såväl omtyckt som kompetent och skulle Alliansen trots det driva igenom det så är det en fråga om vilket ansvar de känner då en av världens största marinövningar inom kort genomförs i Östersjön med 150 000 man med såväl ryska som kinesiska stridskrafter.

Att ersätta en erfaren och omtyckt Hultqvist med en ny, och helt oerfaren försvarsminister, under denna dramatiska säkerhetspolitiska utveckling i vårt närområde tyder inte på någon större omsorg om Sverige, mer omsorg om att värna sin egen karriär.

Nya kort. Ny giv.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.