Julikrisen: Eftermälet – En bitter man och Sveriges sämsta pokerspelare

Efter veckans regeringsombildning lämnar Anders Ygeman, S, sin post som inrikesminister.  I stället blir han gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen. Nu skickar Socialdemokraterna i Stockholm en pik till allianspartierna som hotat om att väcka misstroende mot Ygeman. På deras Facebooksida citerar de den avgående ministern i ett inlägg som dryper av  bitterhet samtidigt som Alliansen ser ut att ha huggit i sten:

– De borgerliga partier som hade hoppats att bli av med mig får vänja sig vid att de ändå får möta mig i debatter i framtiden.

säger riksdagsledamoten Anders Ygeman som sitter vald för för Stockholms kommun, plats 50 (han är ännu inte formellt vald till gruppledare av riksdagsgruppen, red´s anmärkning). Av riksdagens hemsida framgår att han är i tjänst. Gruppledare kommer han först bli när riksdagsgruppens valberedning handlagt ärendet samt att riksdagsgruppen skall votera om det. Att statsministern utser en gruppledare på en presskonferens innan riksdagsgruppen sagt sitt är ett tecken på hur interndemokratin fungerat.

Det är dock inte en pik Ygeman gör uttryck för. Det är en hämndlysten och bitter Anders Ygeman som fått se mycket av sina drömmar slås i spillror.  Och han inser inte heller att det var i allra högsta grad han själv som slog dessa drömmar i spillror. Borta är den spelade statsmannen Ygeman. Den politiske sluggern och skyttegravskrigaren Ygeman är tillbaka på ruta ett. Och han lovar i sin första statusuppdatering på Stockholms Arbetarekommuns FB-sida implicit att konflikter är att vänta.

Även Expressens  Jens Liljestrand fångade Ygemans sinnesstämning när han på kultursidorna konstaterar:

Det sägs ibland att hämnden är en rätt som helst ska serveras kall. Men ibland smakar den bäst gratinerad med ost, ketchup och senap i 200 grader, 20 minuter, mitt i ugnen. När du minst anar det.

SvD hör till de tidningar som fallit in i maranatakören kring Ygeman när han porträtteras som landsfader. Det är möjligt att den bilden har stannat kvar på redaktionen men sprickan i fasaden av landsfader har börjat rämna det senaste året. Polisen kris är inte längre ett arv efter tidigare regering, den är i allra högsta grad numera ett resultat av tre år med Anders Ygeman som politiskt ansvarigt statsråd.

Ygeman hade redan tidigare under sin ämbetsperiod som inrikesminister fått skarp kritik från Konstitutionsutskottet för att ha undanhållit information för riksdagen samt farit med osanning i utskottsförhör. Dessa egenskaper har kommit fram vid två granskningar av KU i följd. Dessa skall fogas till de idag uppenbara fel som begåtts i att inte kalla in krisledningen, där Ygeman haft ett utpekat koordinerande ansvar. Han angav som skäl att det var för att det inte fanns avlyssningsskyddade rum att tillgå vilket tänjde gränserna på tålamodet. Det samtidigt som han och statsministern försökt spela ner det inträffade med att det kanske inte alls var så farligt ändå. Då blev det för mycket. Detta förhållningssätt till ledarskap och ansvar är ingenting som är meriterande vare sig Ygeman vill bli minister igen eller om han en dag vill bli partiordförande.

Även om Ygeman, i sin självbild, säger att han sade upp sig själv är det en sanning med nyanser. Hade han sagt upp sig själv hade han inte varit så bitter. Hade han inte sagt upp sig hade han fått sparken ändå. Antingen av statsministern eller av riksdagen. Hade det gått så långt som till riksdagen hade hans politiska bana varit slut.

Har en person en gång tvingats bort på grund av hotet om misstroendevotum sänks nivån för framtida tolerans. Det fick om inte annat Laila Freivalds känna på. Få ministrar tar sig tillbaka efter en sådan resa – det finns, precis som i Ygemans fall, alltid fler händelser innan ett misstroende reses. Även hans avsked till hans personal i form av poliser, som han tackade för gott samarbete kan ifrågasättas. Den polis han han kanske fick ett tack tillbaka ifrån, och den han samarbetat med, kan räknas på ena handens tumme. Dan Eliasson. Bland huvuddelen av poliserna i yttre tjänst, som ser mellan två och tre av kollegorna säga upp sig per vecka och vars löneutveckling och arbetsmiljö stått still och försummats under Ygemans tid,  förknippade honom mot slutet mest som en politisk pratkvarn bland alla andra.

Nu blir Anders Ygeman gruppledare i riksdagen och i praktiken nummer två i regeringens maskineri efter statsministern. Men. Det kommer bli en bitter och hämndlysten gruppledare som skall försöka få igenom regeringens politik i kammaren. Hämnd och bitterhet, levererad gratinerat med ketchup och senap, är inte de mest optimala egenskaperna för en förhandlingsansvarig i en minoritetsregering. Allt annat än statsmannalikt. Framför allt inte när budget och andra viktiga propositioner skall lotsas genom kammaren.

Men så illa är det kanske inte. Det är sannolikt värre än så. För inom Alliansen är läget inte speciellt mycket bättre. Snarare är det ännu sämre.

Alliansens politiska förmåga i rådande parlamentariska läge kan liknas vid ett parti poker med fem personer runt bordet där fyra av personerna, Kinberg Batra, Lööf, Björklund och Busch Thor alla sitter med varsin Royal Straight Flush på hand. Löfven, den femte spelaren, sitter med en blandad hand i form av par i tvåor, en trea, en femma och en sjua, alla i olika färger. Trots detta vinner Löfven hela partiet och mer därtill. Kinberg Batra, Lööf, Björklund och Busch Thor lämnar bordet endast iförda varsin begagnad sopsäck som tidigare innehållit fisktarmar. Igen.

Alliansen kan med viss säkerhet betecknas som Sveriges sämsta politiska pokerspelare. I alla kategorier. Någonsin. Inkluderat den öppna klassen för blinda som spelar med kortlekar utan blindskrift. När Alliansen nu vill fälla försvarsminister Hultqvist så kommer det sannolikt sluta med att de även där kommer hugga i sten eller behöva gå hem klädda i sopsäckarna en gång till. Vad vi kan se fram emot är hur riksdagens mest hämndlystne och bittre gruppledare skall få igenom regeringens politik med Sveriges sämsta politiska pokerspelare på andra sidan bordet.

Så ser eftermälet av ”Julikrisen 2017” ut. Så ser riksdagsåret 2017/18 ut. Så ser Sveriges politiska ledarskap ut.

 

 

Personlig utveckling av var jag står i frågan:

Den bitterhet, och den hämndlystnad, som Ygeman ger uttryck för är allt annat än statsmannalik. Snarare är den frånstötande och kan möjligen endast attrahera den vanliga okritiska maranata-kören av “happy happy clappy clappy – socialdemokrater”. Hästsossarna som aldrig reflekterar och som i regel är resistenta mot sakframställan. Den maranatakör som alltid talar i tungor och applåderar lojalt.

Vem som gav Ygeman rådet att i nederlagets stund börja sända ut de känslorna på olika sociala medier är okänt. Han borde istället fått boxhandskar på händerna. Och munkavle.

Gör sig Ygeman inte kvitt sin bitterhet innan nästa intervju eller framträdande kommer han bli en belastning för partiet i allmänhet och i Stockholms stad samt i riksdagsarbetet i synnerhet. Hans uppträdande är inte värdigt någon som vill kalla sig statsman. Jag är inte ensam om att förvänta mig ett värdigare uppträdande än så av någon som har ambitioner att komma tillbaka. Oavsett partifärg.

Ute i landet, utanför Stockholms Stad, har det kommit signaler att irritationen är stor över att han “erbjöds” ett nytt toppjobb direkt efter sitt misslyckande som minister. Han kommer dessutom behålla sin ministerlön i 12 månader men riksdagsarvodet räknas först av.  

Bilden av en Stockholmsbaserad lomhörd politisk sosse-adel förstärktes. Inte blev det bättre av bitterheten som Ygeman lät sända ut. Det blev “det bortskämda barnet” istället för “statsmannen”.

Anders Ygeman satte sig själv i situationen som uppstod, blev förvånad och upprörd när den avslöjades av DN och SVT och ville sedan inte ta ansvar för sitt agerande. Då går det som det går.

Gillar du inte spelets regler i form av den arbetsordning och de rutiner som finns i ett regeringskansli eller hur du ska agera i relation till riksdagen  – lämna i sådana fall uppdraget.

Och gör det utan bitterhet.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.