Julikrisen: Politiskt systemfel i regeringskansliet

Anders Ygeman borde ha informerat statsministern om Säpos varningar angående Transportstyrelsen. Det anser justitieminister Morgan Johansson i en kommentar direkt efter regeringsombildningen den 27 juli. En ombildning som belyser, genom att statsministern hänvisar till ”svensk förvaltningstradition”, en rad med märkligheter i hur regeringskansliet har utvecklats sedan 2014. Det handlar inte om den dimridå som statsministern lägger ut i form av att det beror på en förvaltningstradition.

Det handlar snarare om hur hans stab och förtrogna gjort avsteg, medvetna eller omedvetna, från hur regeringskansliet fungerat tidigare. Förtrogna som under många år funnits i statsministerns absoluta närhet och som varit centrala för honom att bygga upp de politiska staberna.

Morgan Johansson var Anders Ygemans chef och Johanssons svar sätter fingret på något som inte riktigt framkommit ännu. Hur regeringskansliet fungerar och när ett statsråd skall anses vara informerat.

De viktigaste personerna för att få ett regeringskansli att fungera, näst statsministern, är statssekreterarna. Många departement kan klara sig med en mindre kompetent minister om statssekreteraren håller rätt kvalitet. Statssekreteraren är filtret till ministern samtidigt som den är själva motorn i departementets arbetsledning. Leder och fördelar arbetet, följer upp att departementsråden levererar det de ska samt koordinerar sitt verksamhets- och ansvarsområde med övriga departement. Ministern och statssekreteraren har som regel direkt kontakt minst en gång per dag – ofta flera.

Information till den politiska nivån skall anses ha nått ministern när den nått statssekreteraren.

Statssekreterarna träffas i regel en gång per vecka för att stämma av det operativa regeringsarbetet. Som regel skall en av statsministerns två statssekreterare vara närvarande. Den av statsministerns statssekreterare som ansvarar för inrikes koordinering är Emma Lennartsson. Hans Dahlgren ansvarar för koordineringen av EU-frågor och kontakterna med UD.

Utöver detta finns i regeringen ett särskilt samordningskansli under statsministern i hans egen stab, statsrådsberedningen. Statsrådsberedningen får särskilda, och regelbundna, dragningar om läget i Sverige från bland annat Säpo, MUST och andra för Sveriges säkerhet centrala funktioner. På dessa dragningar finns bland annat statsministerns två egna statssekreterare och stabschefen representerade. I detta fall Emma Lennartsson, Hans Dahlgren samt Kristina Persdotter.

Vad som framgått i medias rapportering är att det ser ut som att det var inrikesminiern som fick informationen först av alla att något inte stod rätt till på Transportstyrelsen genom att Säpo hörde av sig direkt. Peter Hultqvist skall ha fått informationen ”något senare” vilket tyder på att frågan har varit uppe på gemensam beredning i hela eller delar av gruppen av  statssekreterare.

Anders Ygemans statssekreterare var vid den tiden Ann Linde, idag utrikeshandelsminister. Det finns även uppgifter om att näringsminister Mikael Damberg skulle fått informationen ungefär samtidigt. Hans dåvarande statssekreterare är Oscar Stenström som idag är Lindes statssekreterare på utrikeshandelsdepartementet på UD.

När statsministern talar om trögheten i svensk förvaltningstradition är det något oklart om vad han åsyftar. Rutinerna i regeringskansliet finns i form av klara informationsvägar mellan departementen bland annat med gruppen av statssekreterare som förväntas dela och delge information samt koordinera regeringsarbetet mellan departementen. Så länge statssekreterarna, var och en inom sitt område och gemensamt, tar sitt ansvar och följer praxis fungerar delgivningen och koordineringen. I ett, sannolikt två, fall ser det ut som det har fungerat. Från det att Ygeman fått informationen till att Hultqvist fick densamma har det bara gått någon eller några veckor vilket stämmer överens med de rutiner som finns.

I övriga fall verkar rutinen ha brustit, eller så har aktiva beslut om avsteg fattats. Framför allt eftersom det finns en dubblering i kanalerna av särskilt viktig information till statsministern i form av Säpos särskilda dragningar inför statsrådsberedningens samordnande funktioner. Dubbleringen är till för att så pass avgörande information inte skall riskera att falla mellan stolarna och var, innan statsministern flyttade krisledningsfunktionen till inrikesdepartementet, en garant för att krisledningen skulle nås av informationen.

Krisledningsfunktionen togs aldrig i anspråk för händelserna på Transportstyrelsen utan har sedan det franska presidentvalet uteslutande arbetat med analys av ryska desinformationskampanjer. Krisledningen uppges ha särskilt hög kompetens på bland annat informationsläckage och yttre påverkan.

Lennartsson, Dahlgren och Persdotter är de primära mottagarna av denna information från Säpo. Personer som även återfinns i gruppen av statssekreterare. Som i sin tur i regel träffas en gång per vecka.

Frågan som inledningsvis måste besvaras är inte när respektive minister fick informationen utan vad som hände i gruppen av statssekreterare när informationen först delgavs. Den som rimligen borde varit först att delge denna till sina kollegor är dagens utrikeshandelsminister Ann Linde. Jan Salestrand, försvarsministerns statssekreterare, delgav i varje fall sin chef Peter Hultqvist denna efter att ha fått den från Linde. Men vad hände i övrigt? Mikael Damberg tycks ha fått informationen via Oscar Stenström men sedan drar dimmorna in.

De tre statssekreterare som gjort sitt jobb, helt i linje med svensk förvaltningstradition, är därmed:

  • Ann Linde, Inrikesdepartementet (innan hon blev utrikeshandelsminister)
  • Jan Salestrand, Försvarsdepartementet
  • Oscar Stenström, Näringsdepartementet (numera statssekreterare till Linde)

De tjockaste dimbankarna är kring hur statsministerns statssekreterare och stabschef har agerat. Lennartsson, Dahlgren och Persdotter. De bör ha fått informationen både via de rutinmässiga  samordningsmötena mellan statssekreterarna men även i de särskilda dragningarna från Säpo som riktats direkt till statsrådsberedningen. Det kan finnas ett visst ansvar hos Ibrahim Baylans statssekreterare Nils Vikmång då Baylan är utsedd som samordningsminister.

Men annars är det statsministerns egen stab som bör granskas. Lennartsson förväntas dessutom, som ansvarig för statsministerns inrikespolitiska koordinering som statssekreterare, närvara och leda de veckovisa mötena med sina kollegor på respektive departement.

Det är inget fel på svensk förvaltningstradition vilket statsministern påstår. Systemfelet ligger helt och hållet i de politiska staberna som Stefan Löfven ytterst ansvarar för. Staber som byggts upp under lång tid, redan innan han blev statsminister. De som byggt upp dessa staber är samma personer som tidigare hade funktioner som bland annat stabs- respektive kanslichefer eller inrikespolitisk sekreterare till partiordförande Stefan Löfven när han var i opposition.

Lennartsson, Dahlgren och Persdotter.

Foto: theadamant

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.