Slow culture: John Rawls teorier om rättvisa

SLOW CULTURE

A Theory of Justice

John Rawls

John Rawls kantianskt influerade tegelsten A Theory of Justice från 1971 beskrivs som en pånyttfödelse för den politiska filosofin. Hans teori om rättvisa, med rötter hos Hobbes, Locke och Rousseau, bröt dominansen av vänstertänkare som idisslat marxistiska och socialistiska tankar i decennier. Rawls erbjuder ett socialliberalt alternativ, vilket beredde vägen för liberala filosofer som Will Kymlicka, Amartya Sen, Ronald Dworkin och Michael Walzer. Redan tre år efter utgivningen av A Theory of Justice publicerade Robert Nozick sin Anarchy, State and Utopia (1974), vilken kan betraktas som ett högerliberalt svar på Rawls utpräglat socialliberala samhällsbygge.

Rawls kontraktsetiska resonemang har sannerligen fått ett stort inflytande, inte bara på den inomfilosofiska diskussionen, utan i kanske ännu högre utsträckning på samhällsdebatten. Tony Blair sägs varit inspirerad av Rawls teori om rättvisa när han reformerade Labour på nittiotalet, och i Sverige uttryckte socialdemokraternas Göran Persson beundran för Blair och hans Labour, så Rawls har, i alla fall indirekt, sannolikt också påverkat det svenska politiska landskapet och förståelsen av begreppet rättvisa.

Innebörden i begreppet rättvisa måste diskuteras eftersom vår tillvaro, precis som Thomas Hobbes påpekar i Leviathan, präglas av lika behov, begränsade resurser och ett visst mått av egoism. Rättvisa kan alltså förstås på olika sätt. Man kan anse att det är rättvist att fördela efter förtjänst, likhet eller behov. Det är alltså inte självklart vad som är rättvist, och hur ett rättvist samhälle är beskaffat.

Människans liv är i grunden orättvist, för trots att vi alla har lika behov av sådant som mat, boende och kläder, föds vi med olika förutsättningar, intellektuellt och fysiskt, vilket påverkar vår förmåga att försörja oss.

Det är orättvist att en del människor föds med handikapp eller drabbas av kroniska sjukdomar. Det är orättvist att några föds med talang för att skriva böcker, sjunga eller spela fotboll. Det är orättvist att det som är lätt för några är svårt för andra. Människor har olika förutsättningar och förmågor, och varje individ måste agera utifrån just sina förutsättningar. Dock har vi alla ett gemensamt ansvar för att jämna ut och minimera de orättvisor som är möjliga att påverka. John Rawls grundar i  A Theory of Justice  en teori om rättvisa med utgångspunkt i ett kontraktsresonemang.

Han föreslår en metod för att resonera sig fram till rättviseprinciper som inte är färgade av subjektiva intressen. Rawls konstaterar att människans liv till stor del styrs av ”naturens lotteri”. Vi kan inte välja våra föräldrar, vilket innebär att vi föds med olika sociala och genetiska förutsättningar. Detta naturens lotteri är grunden till orättvisor, och moralens uppgift är att kompensera för de orättvisor som naturens lotteri skapat.

Rawls menar att vi, när vi formulerar moraliska principer för hur samhällets resurser ska fördelas, ska föreställa oss en situation där vi inte känner till något om oss själva eller vår ställning i samhället. Vi känner inte till om vi är män eller kvinnor, fattiga eller rika, svarta eller vita. Det enda vi kan utgå ifrån är att vi är människor och att vi har samma behov som alla andra. För att garantera att våra beslut är så rättvisa och goda som möjligt ska de fattas under det Rawls kallar ”okunnighetens slöja”. Rawls föreslår alltså en hypotetisk kontraktssituation där parterna utan att ha kunskap om sina individuella möjligheter ska enas om principer för samhällets institutioner.

Utgångspunkten i detta resonemang bör, enligt Rawls, vara det han kallar för maximinprincipen. Maximinprincipen innebär att varje beslut bör maximera utfallet för den som har det sämst ställt, och det faktum att jag inte känner till min egen situation – jag kan ju tillhöra dem som har det sämst – garanterar att detta sker. Dessutom, menar Rawls, säger vår moraliska intuition oss att vi bör ta vår utgångspunkt i de sämst ställdas situation. Rawls anser att alla skall ha rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att dessa friheter är lika för alla. Differentieringsprincipen säger att social och ekonomisk ojämlikhet endast kan rättfärdigas med hänsyn till att sådan ojämlikhet är till allas, inklusive den minst gynnades fördel.

Rawls menar att det finns vissa ”primära sociala värden” som människor i allmänhet är överens om. Dessa primära sociala värden är rättigheter och friheter, inkomst och välfärd samt makt och möjligheter. Rawls menar att det ligger i vars och ens intresse att försäkra sig om att inte friheten begränsas av något annat än motsvarande frihet för någon annan. Individens frihet att påverka sitt eget liv, med avseende på inkomst och välfärd, men också makt och möjligheter samt samhällets utformning liksom varje individs möjlighet att utvecklas i samhället är kärnvärden i Rawls teori om rättvisa:

”Alla sociala värden – frihet och möjligheter, inkomst och välstånd, och förutsättningar för självrespekt – bör fördelas lika om inte en olik fördelning av något eller alla värden gynnar den sämst ställde.”

Rawls värderar självrespekt mycket högt och beskriver självrespekt som ”det viktigaste en person kan äga”. Att äga självrespekt innebär att vara medveten om sitt eget jag och sitt eget värde. En människa med självrespekt bryr sig mindre om yttre framgång i form av karriär, ägodelar och en representativ partner och mer om att vara en sådan människa hon vill vara. En människa med självrespekt strävar efter att handla och leva i enlighet med sina moraliska övertygelser och sin moraliska identitet.

En människa som respekterar sig själv och sitt eget värde tror att hon och hennes handlingar räknas. Hon har förväntningar på sig själv och gör sitt bästa för att leva upp till dem.

Av Rawls rättviseprincip följer också att fördelningar och omfördelningar av det som är värdefullt i samhället i första hand måste leda till att situationen för dem som har det sämst ställt förbättras. Det kan ske genom att resurser överförs till socialt utsatta grupper, genom till exempel ett sådant skattesystem som vi har i Sverige, alltså en omfördelningspolitik. Vidare anser Rawls att de personer som är särskilt företagsamma ska premieras genom en högre lön eftersom deras insatser förbättrar hela samhällets ekonomi. Detta, menar Rawls, kommer också i slutändan de sämst lottade till nytta och gagn.

Jag menar att Rawls teori om rättvisa har flera viktiga poänger. Han låter individen och individuella preferenser få stort utrymme, samtidigt som han inskärper betydelsen av solidaritet.

Ett samhälle bör värderas efter hur väl det tar hand om sina minsta. Ett gott samhälle tillser att alla dess invånare får sina basala behov tillgodosedda. Vidare bygger Rawls teori på en rimlig människosyn, och en rimlig idé om samarbete, eller reciprocitet, och inte på en utopisk vision om altruism. Teorin lämnar också utrymme för förtjänstteorin, vilket jag menar också är ett uttryck för rättvisa. Det ska löna sig att anstränga sig, och driftighet ska uppmuntras. Det tjänar alla i ett solidariskt och jämlikt samhälle på.

Man kan naturligtvis ifrågasätta om det någonsin är möjligt att bortse ifrån sin egen status och sina egna behov i en situation då beslut som ska gälla alla ska fattas. Det är, hursomhelst, en god idé att försöka.

Samhällskontraktet är ett begrepp som förekommer flitigt i debatten just nu, och jag menar att Rawls version av detta fiktiva kontrakt är ett av de bättre försöken till att skapa ett rättvist och jämlikt samhälle. Dock ser jag även brister. Min främsta invändning riktar sig dock inte specifikt mot Rawls teori, utan drabbar all kontraktsetik i lika hög grad. Utgångspunkten i kontraktsetiken är ju att etiken är förhandlingsbar, ett resultat av diskussioner och överenskommelser. Som David Gauthier uttrycker det så ”måste vi förhandla oss in i etiken”. Det gör vår moral sårbar. Det är ju långt ifrån säkert att det som majoriteten anser är mest moraliskt riktigt. Å andra sidan har jag svårt att se något bättre alternativ i en sekulär stat. Kontraktsetikens ursprung är en vilja att grunda en moral utan Gud, och det är en ambition att värna om.

Rawls visar att det är möjligt att argumentera i värderingsfrågor, och det är kanske den allra största förtjänsten med hans bok. Nej, det går inte att bevisa att en värdering är mer sann än en annan – men det går att värdera vilket argument som är rimligast och vilket handlingsalternativ som ger bäst konsekvenser.

 

Ann Heberlein

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.