Transportstyrelsen: Fiskar ruttnar från huvudet. Alltid, alltid, alltid

Photo by Vincent Fin on Flickr
  • Söndag 23 Jul 2017 2017-07-23
E-post 0

Jonas Hinnfors, professor i Statsvetenskap i Göteborg, säger till SvD att regeringen är i en svår sits för närvarande när det gäller it-skandalen på Transportstyrelsen. Frågan har samtidigt blivit politiserad menar Hinnfors. Samtidigt har nu statsministern slutligen kallat till presskonferens men denna kan redan nu komma att avfärdas som intetsägande. Det finns helt enkelt för många oklarheter.

– Det finns många skäl för oppositionen att vrida och vända på det här. Det är tacksamt läge för oppositionen, eftersom en hel del av materialet som rör it-skandalen är sekretessbelagt, och svårt att diskutera öppet. Det gör att oavsett vad som är rätt eller fel så går det att ställa frågor och hålla uppe trycket, säger han.

Hinnfors har dock inte helt rätt, det mesta av materialet ligger helt öppet i förundersökningen som Nyheter Idag publicerat. Och tillräckligt mycket för att i grunden ifrågasätta regeringens agerande ända från rekryteringen av Maria Ågren. It-skandalen på Transportstyrelsen växer sig större. Enligt SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutson kan det som hittills har framkommit bara vara början av affären.

– Man kan ställa sig frågan om vilka andra som har informerats, har man informerat statsministern?, säger han.

Transportstyrelsens förra generaldirektör Maria Ågren kände inte till att det var olagligt att göra ”avsteg från gällande lagstiftning”. Det framgår av Säkerhetspolisens förhör med henne. Det ligger i en myndighets natur att följa lagar, inte “göra avsteg” från dom. Det är den mekanismen som håller ihop samhället. Ågren är i sammanhanget en av Sveriges mest erfarna Generaldirektörer. Redan 2002 fick hon sin första generaldirektörstitel på Statens geotekniska institut, därefter har hon varit generaldirektör för även naturvårdsverket. Vare sig Transportstyrelsen, eller regeringen, kan heller hävda att de agerat i nöd, att nöd i detta fall bryter lag. Nödvärn regleras i BrB 24:1.

24 kap. Om allmänna grunder för ansvarsfrihet 1 § Nödvärn

En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.

Rätt till nödvärn föreligger mot

  1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
  2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning
  3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
  4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).

Efter femton års erfarenhet som generaldirektör har Ågren inte förmåtts förstå att det ligger i en statlig myndighets natur att agera i enlighet med de lagar som reglerar dess verksamhet. Att hålla budget, och inte riskera regeringens reformmoment, medger inte laglig rätt att bryta eller göra avsteg från lag som reglerar verksamheten vid Transportstyrelsen.

Det finns dessutom skäl att granska hennes tidigare prestationer som generaldirektör, någonstans har hon lärt sig det tillvägagångssättet. Om hon tidigare gjort medvetna avsteg från gällande lagar så bör åklagare dels utreda men även väcka åtal mot sådant som inte hunnit preskriberas.

Ågren anför att hon medvetet gjort avsteg från gällande lag, ett medvetet avsteg innebär att hon visste vad hon gjorde och detta borde rimligtvis innebära att hon hade någon form av uppsåt i sitt agerande. Det är endast i de fall som Brottsbalken avgör som avsteg kan göras av nöd.

Trots det allvarliga i brottet utfärdar åklagaren endast ett strafföreläggande som innebär att Ågren betalar 70 dagsböter om 1000 kronor för vårdslöshet med hemlig uppgift. Genom att utfärda ett strafföreläggande som Ågren i detta fall accepterar undviks en rättegång under pågående valår, hon kan inte åtalas för samma brott en gång till. Hade Ågren inte accepterat föreläggandet hade rättegång, sannolikt med ministrar i vittnesbåset, tvingats att genomföras. Sekretesslagen är tydlig på den punkten annars:

Den som av grov oaktsamhet befordrar, lämnar eller röjer sådan uppgift som avses i 7 § döms för vårdslöshet med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst två år.

I juridisk mening är dock Maria Ågrens agerande historia. Genom att acceptera strafföreläggandet blir det ingen rättegång mot henne och därmed ingen minister eller andra drabbade aktörer i vittnesbåset. Och därmed inga rättegångsprotokoll. Hon har accepterat åklagarens strafföreläggande och då kan inte ett åtal väckas senare för samma brott. Åklagaren valde att gå denna väg trots att Försvarsmakten inte fick säga sitt på en direkt uppmaning från Säpo, om vilken skada som uppstått. Först nu, efter att Försvarmakten fått ytterligare information, startar den utredningen på FM:s eget initiativ. Ingen, inte heller åklagaren, vet vilken skada Ågrens agerande givit upphov till varför åklagarens beslut, att låta detta stanna vid ett strafföreläggande, bör kunna ifrågasättas.

Om den misstänkte erkänner att han eller hon har begått brottet och det är klart vad det ska bli för straff, kan åklagaren meddela ett så kallat strafföreläggande. På vilka grunder åklagaren valde den ”snabba vägen” att lösa den uppkomna situationen utan rättegång bör utredas. Om det förevarit någon form av yttre påverkan – direkt eller indirekt via ombud. Muntligen eller skriftligen. Och i vilka sammanhang. Att ge Ågren endaste ett strafföreläggande ger effekten att det inte finns någon dom eller vidare utredning än Säpo:s förundersökning. Allt blir beroende av att personer är talföra. Det är de inte, av lätt insedda skäl.

Nu hamnar regeringen i ett ännu sämre läge än en offentlig rättsprocess – nu utreder media. I en kontrollerad rättsprocess kan rätten alltid föra delar av processen bakom lyckta dörrar när sekretessbelagd eller annan känslig information avhandlas. Att ge ett strafföreläggande – som godkändes – väcker det fler frågor än svar. Varför, vem och vad återstår att svara på. Media har sällan de utredningsresurser som erfordras, inte heller förfogar media över de tvångsmedel som krävs för att tvinga fram information eller att tvinga berörda att tala sanning.

Men det finns en möjlighet att ändå få till en rättegång då Transportstyrelsens förre ordföranden inte blivit delgiven vare sig misstanke eller strafföreläggande.

Ännu.

Genom att inte ha agerat på internrevisor Anette Olofssons återkommande varningssignaler utan tvärtom velat förminska det pågående brottet kan styrelsens förre ordförande Rolf Annerberg eventuellt kunna åtalas. Ett åtal skulle då leda till en offentlig genomlysning om vad som skett. Skulle en rättegång genomföras kan frågor ställas som inte blivit belysta i Säpos underlag. Idag är det omöjligt att ställa de frågorna till Maria Ågren då hon “sonat sitt brott” genom att acceptera strafföreläggandet.

Flera frågor tillkommer därmed, oavsett:

  • På vilka grunder valde åklagaren att låta Ågren glida undan med ett strafföreläggande trots brottets omfattning i volym samt att personal vid KSI nu riskerat att ha fått sina identiteter röjda?
  • Varför uppmanade Säpo Försvarsmakten att avstå från att öppna en egen utredning direkt 2016 när skadan blev uppenbar? Fanns det i detta en politisk press eller önskemål? Peter Hultqvist har varit informerad sedan 2016 men inte agerat.
  • Hade åklagaren något som helst underlag från Försvarsmakten när beslut om att strafföreläggande, inte åtal, skulle erbjudas Ågren?
  • Om inte Försvarsmakten fått uttala sig om skadan, på vilken information kunde åklagaren göra en skadebedömning och om det i sådana fall räckte med ett strafföreläggande?
  • Har åklagaren pressats eller påverkats – direkt eller indirekt – till att ta politiska hänsyn med tanke på att det är så kort tid fram till valet 2018?

Samt, kanske viktigast av allt i det läge vi hamnat i:

  • Finns det en möjlighet och en självständighet från åklagarväsendet att driva fram ett åtal mot Rolf Annerberg med allt som nu framkommer?.

Det senare, en offentlig rättsprocess, skulle bli en garant för att dels reda ut turerna, dels återupprätta förtroendet för delar av statsapparaten och regeringen.

Genom sitt agerande har regeringen, och andra aktörer, inte bara begått något som kan vara brott mot rikets säkerhet – de agerar, och har även agerat, på ett sådant sätt att delar av förtroendet för rättssystemet nu är utmanat. Om vad som skett och om vi verkligen är lika inför lagen.

Fiskar ruttnar alltid från huvudet. Alltid, alltid, alltid.

Foto: Vincent-Lin

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se