Återvändarna – nämn terroristerna vid dess rätta namn

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Justitie- och inrikesminister Morgon Johansson (S) ser personer som återvänder till Sverige efter att ha krigat med terrororganisationer utomlands som en säkerhetsrisk och vill att staten ska ta ett större ledningsansvar för återvändarverksamheten. Men även om staten både har och kan ta ett större ansvar kan de politiskt styrda socialnämnderna ute i kommunerna redan nu markera och bidra.

– En del av de här individerna kan ju utgöra säkerhetsproblem i Sverige, säger han.

Morgan Johansson är en av få som inte benämner dessa återvändare från IS som ”krigare” eller ”soldater”. Sannolikt för att han har just juridiken klar för sig. FN:s Säkerhetsråd reglerar IS och Al Quaidas status genom resolution 1267 från 1999 samt även de efterkommande. De är terrorister och inte något annat. För krigare och soldater regleras en eventuell fångenskap och behandling i Geneve-konventionerna. IS bryter i praktiken mot varje paragraf i dessa. Kanske framför allt den fjärde konventionens tredje artikel:

l. Personer, som icke direkt deltaga i fientligheterna, däribland medlemmar av stridskrafterna, som nedlagt vapnen, och personer, som försatts ur stridbart skick genom sjukdom, sårskada, fångenskap eller av varje annat skäl, skola under alla förhållanden behandlas med humanitet och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av ras, färg, religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller dylik omständighet. I detta syfte äro och förbliva i vad avser ovannämnda personer följande handlingar städse och varhelst det vara må förbjudna:

a) våld mot liv och person, i synnerhet mord i alla dess former, stympning, grym behandling och tortyr;

b) tagande av gisslan;

c) kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling;

d) utmätande av straff och verkställande av avrättning utan föregående dom, avkunnad av i laga ordning tillsatt domstol, vars rättsskipning erbjuder de garantier, vilka hållas för oeftergivliga av civiliserade folk.

Tvärtom, vilket har varit ett av IS tyngsta rekryteringsargument så har fångar bränts till döds inlåsta i burar eller de som misstänkts för att vara homosexuella kastats ut från hustak. De som vägrar konvertera dödas eller som i kvinnornas fall, slutar sina dagar som sexslavar.

IS – återvändarna bör inte få möjligheten att benämnas som soldater eller krigare då detta implicit skulle kunna få dem att åtnjuta ett annat skydd och mottagande. Framför allt bör de som använder de begreppen fundera på sin egen roll. De underblåser de stämningar som vill se ”återvändarna” som krigshjältar av något slag. Vad som får en person som deltagit i de krigsbrott som Genevekonventionen reglerar att bli en hjälte, som att kasta en misstänkt homosexuell ut från ett hustak, får de som anser det redogöra för själva.

Vi skall naturligtvis inte sänka oss till IS barbari när vi hanterar IS-återvändarna. Men vi bör fundera på vilka signaler vi sänder ut när vi pratar om fenomenet. ”Tar emot”, ”krigare” och ”hem” är djupt missvisande.

På samma sätt bör vi fundera på om dessa kommer ”hem” och hur pass genomtänkt deras ”avhopp” är. De har alla i vuxen ålder tagit ett beslut att vårt samhälle inte är gott nog för dem utan att de vill se ett Kalifat av IS form. Med allt det innebär och allt det som rekryteringsfilmerna med avrättningar förmedlat. En återvändande IS terrorist är inte en krigare på samma sätt som han inte kommer hem. De återvänder bara. Hem var för dessa personer IS. Magnus Ranstorp med flera experter pekar på i en rapport på problematiken, de sociala insatserna är viktiga. Ranstorp är dock mycket tydlig när jag pratar med honom:

Sociala insatser står inte i motsatsförhållande till de repressiva, bägge behövs och i grunden skall vi ha klart för oss vad dessa personer har tagit för beslut tidigare. Sverige har konsekvent varit sist i ett internationellt sammanhang att driva igenom adekvata åtgärder.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Men att kommunerna skulle stå helt utan verktyg stämmer inte. För de barnfamiljer som återvänder finns alltid ett tvångsomhändertagande av barnen som första omedelbar åtgärd.

Dessa barns föräldrar har inte dragit sig för att vara en del av en terrororganisation som helt eller delvis ställt sig utanför de konventioner och regelverk som gör oss till civiliserade människor, även i krig. Även barnen har varit delaktiga, under handledning av sin föräldrageneration.

Kommunernas socialnämnder, där politiken styr, bör överväga om dagens ordning, att de utreder barnens situation först efter en orosanmälan samt eventuellt senare omhändertar dem skall få en annan ordning.

Ett omedelbart omhändertagande av återvändarnas barn, oavsett om orosanämlan kommit in eller inte, skyddar barnen bättre och sänder ut en tydlig signal till vilket land terroristerna och dess hantlangare återvänt till. Sverige – inte IS eller någon märklig fristad.

Vidare bör vi utreda vilken status som de återvändare som har ett permanent uppehållstillstånd skall ha. Deras skyddsbehov i Sverige har inte varit större än att de med ett skyddspass hjälp kan dra på sig uniformen och ansluta sig till terrororganisationer. Som Sverige agerat har det urholkat förtroendet och värdet av ett permanent uppehållstillstånd som syftar till att ge skydd. Att sympatisörer till terrororganisationen finns bland de som bor på asylboendena ger bland annat Nyheter Idag vittnesmål om. Vissa har kommit längre än så och bor med familjer ute i samhället.

Även om justitieministern nu ser ut att vilja reparera tidigare misstag som han begick som ordförande i justitieutskottet 2010-2014, då han som utskottsordförande aktivt motarbetade och stoppade riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C, motion om hur att bekämpa bland annat terrorister på svensk mark, så har kommunerna möjligheter att agera.

Ett automatiskt omhändertagande av återvändarnas barn är en effektiv start på en återvändandeprocess och sänder en tydlig signal vart de har kommit. Att sluta använda ord som ”krigare” och ”soldater” är även det en avgörande signal. Vi skall dra oss för att kalla återvändarna något de inte är utan åsätta dem just den term de är.

Terrorister. Inte soldater eller krigare. De återvänder. De kommer inte hem.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.