EXKLUSIVT! BEHIND THE SCENE – SVT OPINION LIVE 20170818 – THE FREAK EDITION

Skärmavbildning SVT Opinion Live

GÖTEBORG 17.30

Jag förbereder mig inför kvällens medverkan i SVT:s debattprogram Opinion Live. Kvällens ämnen är ”strejken” på Medborgarplatsen och kvinnlig orgasm. Mitt uppdrag är att diskutera det förstnämnda ämnet tillsammans med Paula Bieler, SD, och Alex Bengtsson som sägs representera en förening som heter ”Tillsammanskapet” och som lobbar för allmän amnesti för alla afghanska ensamkommande ”barn”.

Jag förknippar Bengtsson framförallt med Expo där han varit verksam som reporter och ”utbildningsledare”. Jag är djupt skeptisk till Expo – rötterna i AFA, den åsiktsregistrering de ägnar sig åt, det hysteriska tonläget, vanan att brännmärka alla kritiska röster som ”rasistiska” gör att jag har svårt att betrakta debattörer med kopplingar till Expo som seriösa. Jaja. Jag utgår ifrån att programledaren redogör för Bengtssons hemvist och att han är en civiliserad person.

Uppställningen förvånar mig lite – sist jag var med i Opinion Live, då för att diskutera tiggeriet, var jag ensam om att förfäkta åsikten att tiggeri bör förbjudas. Tre personer var städslade att argumentera mot mig. Eftersom jag vet att Paula och jag delar åsikt i frågan om allmän amnesti – absolut inte – känns det hela märkligt. Två mot en? Till min fördel. Det var attans. Visserligen ska tydligen Mikael Wiehe också delta med en sång (!) men han ska ju inte vara med i debatten. Eller?

Min man och jag har kört från Lund och sitter nu på ett café i centrala Göteborg. Vi dricker kaffe och jag dubbelkollar siffror, statistik och andra uppgifter som jag vill ha stenkoll på. Vad skriver migrationsverket om säkerhetsläget i Afghanistan? Vad skriver våra nordiska grannars migrationsverk? Hur många ensamkommande har fått uppehållstillstånd? Vad säger UD?  Eftersom jag ofta framför obekväma åsikter – i detta fall att svensk lag ska gälla (!) – är jag van att bli ifrågasatt och är extremt noga med att redogöra för korrekt fakta. Efter att fått löpa gatlopp i månader efter att gjort det fatala misstaget att ange fel siffra angående terrordåd i Europa i en text i GP är jag livrädd för att göra mig skyldig till liknande fel. Min man Erik förhör mig på fakta och säger att ”bara du inte blir för arg så kommer det att gå bra”. Det är min akilleshäl. Mitt temperament.

Flashmeddelandena på både min och min mans mobiltelefoner ramlar in. Terrordåd. Den här gången i Barcelona. En blandning av ilska, uppgivenhet och sorg fyller mig. ”Man får anta att de ställer in inslaget om kvinnlig orgasm nu”, säger Erik lakoniskt. Vi tömmer våra kaffekoppar, tar en lång promenad och beger oss sedan till TV-huset.

TV-HUSET VIP-LOUNGEN 20.30

Djupt nedsjunkna i en av de två enorma sofforna i vip-loungen ser vi rapporter från terrorn i Barcelona. En vänlig och skärpt sexinspiratör som plötsligt blivit övertalig sitter mitt emot. Hon har åkt från Stockholm för att prata orgasm, men SVT har fattat beslutet att ställa det inslaget. Det tycker hon är bra. Debattörer av olika kulör anländer. Paula Bieler är som vanligt artig och hälsar glatt på alla. Wiehe ger mig en syrlig kommentar och vägrar sätta sig i soffan. En ung man med fanatisk blick ignorerar mitt försök att hälsa. Det är Alex Bengtsson: En av de goda. Han slår sig ner så långt som möjligt från mig och Bieler. Bengtsson, Wiehe, Wiehes kompmusiker och några mp-politiker tränger hellre ihop sig på några pinnstolar i hörnet än sitter i soffan med oss.

Skådisen Regina Lund, känd bland annat för att ha visat sig i tv iförd endast blåbärssoppa, förlovat sig med sig själv i ett flygplan och för sina spirituella förmågor (f ö den enda gäst som fått egen loge) kommer insvepande iförd en kaftan. Jag hälsar glatt – vi har setts flera gånger tidigare. Hon ser på mig och rynkar på näsan. ”Jag känner inte igen dig? Påminn mig. Har vi setts?”. ”Ja, vi har faktiskt setts flera gånger. Bland annat i det här programmet.” ”Jaha. Vad pratade vi då om?”. ”Nja”, säger jag. ”Vi har inte riktigt samma intresseområde. Jag tror inte att vi deltog i samma diskussion”.

Regina och jag kallas till sminket. Det förvånar mig en smula. Så vitt jag förstod var den där orgasmdiskussionen som hon skulle delta i ersatt av ett inslag om terrordådet i Barcelona?

SMINKET SVT 21.00 

Sminköserna gör ett bra jobb med både mig och Regina. Hon vill ha glitter i sina dreads och sminköserna engagerar sig mangrant i att välja rätt färg. De fastnar för guld. Producenten kommer in för kort briefing. Det blir inget prat om orgasm. Regina ska istället bidra med sina åsikter om demonstrationen på Medborgarplatsen. Den har hon, enligt sig själv, funderat mycket på och dessutom skrivit om (?). Producenten frågar om hon vill säga något om terrordådet. Hon nickar så att hennes glitterbeströdda dreads piskar runt hennes väna ansikte.

”Jag kan prata om allt!”

svarar hon och producenten klappar om henne. Sen vänder han sig till mig och frågar om jag vill kommentera tragedin i Barcelona.

”Nej, jag avstår från det. Det finns andra som gör det bättre”, säger jag.

STUDION 21.45

De alltid lika trevliga studiomännen och värdinnorna vallar in oss i studion. Det är trångt på två av läktarna. En härlig mix av afghanska män, mp-politiker, aktivister och annat folk med certifierad värdegrund trängs bland de grå kuddarna. Wiehe, Lund och Bengtsson placeras med sina fränder. Det är betydligt luftigare på de två läktare som är vikta åt de onda/realisterna/rasisterna/verklighetens folk (välj själv). Jag räknar huvudena snabbt – två tredjedelar av publiken tillhör team Bengtsson.  Bieler och jag placeras på rätt plats. Vi har det riktigt trevligt på vår flank. Paula visar sina blåmärken efter en cykelolycka och den ärtiga sexinspiratören som är BDSM-expert berättar ingående om vilka redskap som används för att ge snyggast blåmärken. Min man placeras mellan två vackra SD-kvinnor. Han ser mycket nöjd ut. De välklädda moderaterna på vår läktare konverserar belevat. De goda/naiva/pk-folket/aktivisterna (välj själv) ser dolskt på oss som tillhör andra sidan. De bereder sig på krig. Ondskan måste besegras.

SÄNDNING 22.00

Belinda drar igång. En sammanfattning av terrordådet i Barcelona inleder. Svenske Hampus, på plats i Barcelona, som bevittnade dådet är med på länk. Belinda frågor hur det känns. En mycket vederhäftig spanjorska intervjuas på plats i studion. Belinda frågar hur det känns. En terrorexpert, Peder Hyllengren, är med på länk. Han slår fast att det av allt att döma handlar om jihadistisk terrorism. Ordet går vidare till Wiehe. Han berättar att han älskar Barcelona. Regina Lund säger att terrorn måste få ett slut: Vi måste utplåna alla gränser och ta hand om varandra. Jag ångrar att jag avböjde att säga något om terrordådet. Paula Bieler säger ungefär att ”det låter ju vackert, Regina, men inte så effektivt”.

Wiehe reser sig med viss möda och river av en kampsång till de öppna gränsernas ära. ”Släpp in mig”, sjunger han och jag ser på min man med uppspärrad blick. Händer detta? Erik skakar leende på huvudet och gör en lugnande gest med händerna. När kampsången klingat av kallas Bieler och jag upp. Wiehe och Bengtsson tar plats på andra sidan. Wiehe inleder starkt med att ljuga om svensk krigsföring i Afghanistan. Enligt honom har svensk militär mördat mängder av afghaner och bombat landet tillbaka till stenåldern. Ingen protesterar. Han citerar Jesus, hävdar sin moraliska resning och bollen går över till mig. Jag försöker – jag lovar! – resonera sakligt. Alex Bengtsson börjar bjäbba om skattesänkningar och riskkapital. Han är svettig i pannan och darrar i hela kroppen. Jag ryser när jag möter Bengtssons blick. En fanatikers blick. Han kallar mig och Bieler för ”högerextremister” två gånger. Jag tröttnar och tappar humöret och outar honom som Expo-snubbe, vilket han märkligt nog förnekar.

Paula Bieler förklarar pedagogiskt hur svensk asyllag fungerar. Bengtsson skriker. Han säger ”högerextremist” för tredje gången. En afghan i publiken släpps in. Det är synd om honom. Belinda frågar hur det känns. Bengtsson pratar osammanhängande om bygglov och swimmingpooler. Afghanerna på Medborgarplatsen är med på länk. Deras kvinnliga talesperson tar till orda. Belinda frågar hur det känns. Jag hör inte ett ord av vad ”Ung i Sveriges” ordförande svarar. Jag kan inte sluta titta på det ensamkommande barnet som sitter bakom henne med en skylt med texten ”Jag vill att mina barn ska få stanna”. Märkligt. Jag drabbas av yrsel. Noterar att massan av män bakom den kvinnliga talespersonen ser ovanligt unga ut, de flesta mellan 20-25. Mycket yngre än de män som frontade SVD:s förstasida häromdagen under rubriken ”Attack mot ensamkommande barn river upp oro och rädsla”.

Regina Lund frågar vem som äger världen. Hennes dreads glittrar i studioljuset. Mikael Wiehe säger att vi måste ta emot ”pojkarna som hamnat i vår famn”. Bieler invänder att de knappast ”hamnat i vår famn”. De har, i många fall, kommit hit med hjälp av flyktingsmugglare. Hon menar att människor som, till skillnad mot de här afghanska männen, faktiskt har asylskäl sitter fast i flyktingläger. Bengtsson säger ”högerextrem” för fjärde gången. Jag ger Bieler medhåll och försöker resonera om kvotflyktingar och vikten av att värna asylrätten. Bengtsson skriker ”högerextrem” för femte gången. En MP-politiker pläderar för amnesti och för vikten att politiker ”lyssnar på sina väljare på Medborgarplatsen”. Jag invänder att svenska politiker har störst ansvar för svenska medborgare och att de som ”strejkar” på medborgarplatsen på grund av avvisningsbeslut knappast är väljare. Belinda redogör för migrationsverkets statistik: över åttio procent av de ensammankommande har fått uppehållstillstånd. Bengtsson skriker att migrationsverket ljuger. Wiehe ler. De goda applåderar. Bengtsson skriker ”högerextrem” för sjätte gången.

Tiden är nästan ute. Wiehe ler lugnt och orubbligt. Alex Bengtsson är farligt nära ett sammanbrott. Belinda är oberörd. Paula är samlad. Afghanerna i publiken ser förvirrade ut. Jag är arg. Sista ordet går till den mest sansade av oss, Paula Bieler, som har fått prata alldeles för lite. Bengtsson skriker och skränar. Han gör allt för att överrösta Paula. Jag skriker och skränar. Jag gör allt för att överrösta Bengtsson. Belinda hotar med att stänga av ljudet på våra mickar. Sändningen är över.

EFTER SÄNDNING 22.45

Jag rusar efter Bengtsson och frågar vad han menar med ”högerextrem”. Vem avses? ”Hennes parti”, säger han och pekar på Paula Bieler. ”Och du. Du är högerextrem”, säger han och darrar i hela kroppen. En kort, tjock man från de godas läktare kommer rusande mot mig och skriker fascist. Min man kommer till undsättning. Han tar ett stadigt grepp under min arm och lyckas leda mig ur studion innan jag gör mig själv olycklig.

23.15 E6 MELLAN GÖTEBORG OCH LUND

Det regnar. Jag kör. Min man underhåller mig med att läsa kommentarer från Twitter, Facebook och Flashback angående det nyss avslutade spektaklet. En kvinna som heter Emma och påstår sig vara advokat uppger att hon tackat nej till att delta i kvällens opinion. Hon vägrar nämligen att debattera med Ann Heberlein eftersom hon är oseriös. Hennes vänner hyllar hennes mod:

”Våga vägra ta debatten”,

skriver de. Jag undrar hur många som vägrat debatten. Jag undrar hur många aktivister/jurister/opinionsbildare/politiker som tackat nej innan SVT opinion fick nöja sig med en kommunistisk miljonär i rutig skjorta som skatteplanerar och en fanatisk ung man med kopplingar till våldsvänstern som motståndare till mig och Paula Bieler. Och jag tänker att om det här är det bästa amnestiförespråkarna kan uppbåda så är afghanerna på Medborgarplatsen verkligen illa ute.

Arma land. Arma, arma land. 

 

Ann Heberlein

(Och om ni inte tror mig – se spektaklet på SVT Play)

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.