Media: En granskning av media med stora, och farliga, brister

Alexa.com ranking 2017-08-24. Aftonbladet.se i särklass störst vad avser mediekonsumtion på internet.

Under våren 2017 har mediernas rapportering om migration, i synnerhet invandringen till Sverige, debatterats flitigt. Det har hävdats att svenska nyhetsmedier ger en överdrivet positiv bild av invandringen, men också motsatsen. Aktuella empiriska studier av den svenska nyhetsrapporteringen om invandring har emellertid saknats. Delmi har därför genomfört en studie som undersöker hur svenska tidningar skriver om invandring. En rapport som reser fler frågor än svar och dessvärre, med sin disposition, snarare spär på konspirationsteorierna.

Rapporten Invandring i medierna – Hur rapporterade svenska tidningar åren 2010-2015? är författad av Jesper Strömbäck, Felicia Andersson och Evelina Nedlund. I SOM-institutes nyligen presenterade rapport uppvisades att förtroendet för svenska medier var lågt gällande just rapportering om invandring. Journalisten Lars Truedson var den som presenterade rapporten och han tror inte att Strömbäcks nya studie räcker för att svara på hur väl nyhetsjournalistiken lyckats med att rapportera om invandring.

Alexa.com rankning 2017-08-24. Aftonbladet.se i särklass störst vad avser mediekonsumtion på internet. Alexa.com mäter samtliga domäner och gör ingen skillnad på innehåll. Swedbank.se har till exempel plats 21 och drar därmed mer trafik än svt.se samt dn.se.

Det finns inte mycket i Strömbäcks studie, med det urval som gjorts, som motsäger författarnas slutsats att den negativa rapporteringen var i majoritet men, som Lars Truedsson konstaterar, det saknas en hel del för att den skall vara användbar.

Och i rapporten finns svar på ytterligare frågeställningar men det utelämnar Strömbäck. Urvalet av artiklar begränsas dessutom till fyra dagstidningar, DN, SvD, Expressen och Aftonbladet, utelämnar kanske de största aktörerna – Public Service.

Public Service dominerar framför allt i etermedia, det vill säga TV och radio. Den media som kanske är den mest tillgängliga för den normala mediekonsumenten.

Även om de fyra kommersiella stora mediekanalerna alla är större var och en i form av webbtrafik för sig  än SR respektive SVT är det i sammanhanget märkligt att en så pass erfaren forskare som Jesper Strömbäck utelämnar de två största nyhetskanalerna, tillika de som skall vara tillgängliga för allmänheten utan kostnad, som inte ligger bakom betalväggar (Expressen är den enda av de granskade medierna som inte har en omfattande betalvägg).

Bara urvalet av medier gör att Strömbäcks studie bör kunna ifrågasättas.  Om den ens borde ha publicerats.

Vidare finns det en del att säga dels om hur den kvalitativa studien gått till. Forskarna har fokuserat på textens innehåll, inte på bildsättningen. Hur bilder på migranter påverkat eller utformats. Under den värsta fasen, hösten 2015, publicerades ofta bilder på minderåriga barn och barnfamiljer emedan den demografiska sammansättningen av migranterna inte alls korresponderade med de publicerade bilderna. Ensamkommande män, visar fakta, i olika åldrar var i absolut majoritet emedan bildsättningen förmedlade ett annat språk.

Detta slår igenom i rapporteringen vilket författarna själva konstaterar:

Till att börja med kan det konstateras att det är mycket sällan som någon statistik över invandringens omfattning nämns: i endast 3 procent av alla artiklar redovisas statistik över invandringens omfattning (red.s fetning En viss förändring över tid kan dock urskiljas: 2010–2013 nämndes statistik över invandringens omfattning som mest i knappt två procent av artiklarna, men 2014 och 2015 nämndes statistik i lite drygt 6 procent av artiklarna. När statistik väl anges handlar det o ast om flyktinginvandring (55 procent), följt av en kombination av olika typer av invandring eller den totala invandringen (16 procent vardera). Det kan också noteras att det sällan anges om statistiken syftar på brutto- eller nettoinvandringen. Eftersom antalet artiklar som nämner statistik över invandringen är så lågt är det inte lämpligt att bryta ned resultaten per år eller tidning. 

Det är kanske framför allt avsaknaden av statistik, reella siffror, som skapat den grogrund för att ”media mörkar” som forskarna vill motbevisa. Forskarna berör inte den problematiken vidare vilket de facto nu kan leda till den vandringssägnen, sann eller osann, faktiskt späs på. Det är i denna passage som rapportförfattarna sannolikt är nära orsakssambanden om varför många anser att media mörkar. Att artiklar med statistik är så pass få borde fått författarna att reagera. Men det gör de inte.

Även om studien är intressant, och lite överraskande, läsning är dess disposition, urval och avgränsningar av den karaktären att den snarare spär på misstron om media. Strömbäck kan efter denna rapport, med dess brister, upplevas som en part i målet. Att aktivt utelämna dels de två stora offentligt finansierade kanalerna, inte ta hänsyn till betalväggarna samt att inte granska bildsättningen gör att studien öppnar för fler frågor än den ger svar. Lars Truedssons påpekanden, att den öppnar för djupare studier, är därmed i allra högsta grad relevanta. Till och med såväl angelägna som brådskande.

Strömbäck et al bör överväga att snabbt komplettera studien med flera studier, och då inkludera dessa frågeställningar samt sannolikt även mäta antalet läsare per artikel. De är inne på problematiken, att artiklarnas länkar sprids på sociala medier, men bringar inte någon klarhet i vilka artiklar som sprids mest och från vilken pol i debatten. De bör även överväga att gå på djupet på varför det hos många mediekonsumenter är av uppfattningen att media undanhåller information. Undanhållandet av faktiska data i form av statistik snarare stärker tesen att media undanhåller fakta än tvärtom. Strömbäck hade svaret i citatet ovan men lämnade det av okända skäl bakom sig.

Som studien utformats kan den bäst betecknas som en starkt begränsad förstudie, gränsande till partsinlaga för regeringen och de utvalda medierna, och den säger dessvärre inte speciellt mycket om vilken bild som till slut landade hos mediekonsumenten. Studien har helt och hållet ett begränsat antal avsändares perspektiv. Strömbäck bör få kanske den starkaste kritiken för att ha utelämnat public service samt inte tagit tillräcklig hänsyn till att artiklarna i många fall gömts bakom betalväggar och effekten av att media i praktiken utelämnade  statistik. Just den fråga som kanske de flesta mediekonsumenter efterfrågade.

Delmi, Delegationsen för Migrantstudiers rapport, ger med sin disposition, urval och slutsatser mer intryck av att vara ett beställningsjobb från Justitiedepartementet (och kanske även Kulturdepartementet) än något annat. Ett sätt att i akademiska termer försöka sätta en annan bild.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.