Svenska Kyrkan blöder

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.

Svenska kyrkan blöder. Förra året, 2016, lämnade rekordmånga medlemmar svenskar – 90.000 begärde utträde, vilket är detsamma som 1,5 procent av medlemmarna. Medlemstappet har, av allt att döma, fortsatt under 2017. Debattens vågor har gått höga och många driver tesen att förklaringen till flykten från Svenska kyrkan handlar om kyrkans politisering.

Människor några millimeter till höger om Socialdemokratin känner sig helt enkelt inte längre välkomna. Politiseringen gör sig påmind både på riks- och lokalplan: de politiska utspelen från Svenska kyrkans ärkebiskop liksom från Kyrkokansliet äro legio och handlar i allmänhet om sådant som migrationspolitik och islam. Ärkebiskopens engagemang för våra muslimska vänner är outtröttligt. Tyvärr är hennes engagemang för förföljda kristna i världen betydligt ljummare, vilket hon fått mycket kritik för.

Också i församlingsbänken utsätts den kristne för vänsterpropaganda snarare än för kristen förkunnelse. Själv fick jag nog i samband med att Juluppropet lanserades i samband med advent, 2016. Svenska kyrkan lobbade intensivt för en generös flyktingpolitik och mer eller mindre tvingade kyrkobesökare att skriva under. Där dog min relation till Svenska kyrkan. Jag minns hur jag, under det att jag åhörde ännu en predikan om människor på flykt, fylldes av en lika tydlig som förfärande insikt: Gud bor inte längre här. Nej, Gud bor inte längre i Svenska kyrkan. Gud har ersats av värdegrund, prästerna har blivit aktivister, Bibeln utbytt mot partiprogram.

Att kristna människor flyr Svenska kyrkan i stora skaror bekymrar dock inte svenska kyrkans ledning. Ärkebiskop Antje fortsätter oförtrutet sitt samarbete med minst sagt tveksamma individer. Exempelvis har hon gjort flera gemensamma utspel och framträdanden med Salahuddin Barakat från Islamakademin. Barakat tillhör de muslimer som vägrar att ta det motsatta könet i hand och dessutom fördömer homosexualitet. Förste vice ordförande, och ärkebiskopens närmaste medarbetare i Kyrkostyrelsen, är Wanja Lundby Wedin, med ett förflutet som ordförande i LO och ledamot i socialdemokraternas verkställande utskott. Politisering, någon?

Vid sidan av Kyrkostyrelsen är Svenska kyrkans läronämnd en maktfaktor i kyrkan. Här återfinner vi bland andra Mikael Mogren, biskop i Västerås stift, som blev berömd när han bröt samman i tårar då en reporter på SVT Nyheter frågade honom om det verkligen är kyrkans uppgift att lägga sig i politiska frågor. Mogren, som uppenbarligen är en känslig blomma, började gråta vid tanken på ”flyktingbarn i gummibåtar”. I Läronämnden sitter även Eva Brunne, biskop i Stockholm, som häromveckan hyllade statsminister Stefan Löfvén på Twitter för hans ”ansvarstagande”. Politisering?

En annan av Läronämndens ledamöter som ägnat sig åt att twittra är Anna-Karin Hammar, ja, just det, KG:s syster och själv kandidat till posten som ärkebiskop vid ett tillfälle. Anna-Karin Hammar anklagade i en vida spridd tweet Isaac Bachman, Israels avgående ambassadör, för ”pinkwashing” eftersom han deltog i Prideparaden. Det är inte första gången A-K Hammar är ute och tassar i antisemitiska landskap. Hon har drivit en antiisraelisk och propalestinsk agenda under decennier. Tyvärr är den retorik A-K Hammar ägnar sig åt mer regel än undantag i Svenska kyrkans topp. Sveket mot Israel är monumentalt.

Svenska kyrkan har dock vidtagit några åtgärder för att försöka rädda kvar några på det sjunkande skeppet. Bland annat satsar de stort på att finnas på Internet. Det har anställts speciella Internetpräster och varenda församling förväntas twittra och facebooka i tid och otid, om allt utom om Gud, Jesus och sånt. Svenska kyrkans församlingar och företrädare tillåter sig att ha åsikter om allt mellan himmel och jord utom, just det, det där som har med himmelriket att göra. Ett flagrant exempel är Malmöförsamlingen Limhamns beramade tweet där den, mycket gentilt, erbjöd Anders Borg själavård efter blackouten. Kyrkoherden i Limhamns församling, Karin Pråmell vägrar prompt att ta avstånd från den kritiserade tweeten. Svenska kyrkans officiella twitterkonto är, tack gode Gud, något mer kontrollerat, men de finner inga problem med att retweeta inlägg från #vistårinteut och Malena Ernman. Politisering, som sagt.

Snart stundar kyrkoval. Den sjuttonde september är det dags för dem som ännu inte har övergett den organisation som en gång var ett kristet samfund att gå till valurnorna. Det har sannolikt inte undgått någon att Sverigedemokraterna storsatsar i årets kyrkoval. Socialdemokraterna släpper inte frivilligt ifrån sig makten över Svenska kyrkan och går till motangrepp. VISK, vänstern i Svenska kyrkan, mobiliserar i flera församlingar och här och där finns borgerliga och liberala alternativ. Moderaterna beslöt redan inför förra kyrkovalet att inte ställa upp. Det gjorde de rätt i. Partipolitik har inte i religiösa samfund att göra. För er som ännu inte gett upp Svenska kyrkan finns ett antal partipolitiskt obundna alternativ, som POSK och Frimodig kyrka. Rösta på dem och befria Svenska kyrkan från politiken.

 

Ann Heberlein

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.