Transportstyrelsen: Land skall med lag byggas

Photo by Jessica45 on Pixabay

Transportstyrelsens före detta generaldirektör Maria Ågren, åtalades aldrig för brottet vårdslöshet med hemlig uppgift då hon accepterade åklagarens strafföreläggande. I brott där det finns ett stort allmänintresse, bör dock alltid åklagare väcka åtal. Det anser Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet. Men det finns mer som talar för att åtal skulle väckts mot Ågren samt även Annerberg, Transportstyrelsens ordförande.

Ågren bröt mot tre lagar och fälldes enligt BrB 19:9 som inte tidigare prövats i domstol i sin nuvarande form. Åklagarens agerande öppnar nu för en rad med mer eller mindre skadliga konspirationsteorier då skälen inte helt stämmer överens med tidigare praxis och andra lagrum.

Flera rutinerade åklagare säger till Svenska Dagbladet att strafföreläggande är något som de undviker i ärenden där det inte finns tidigare domar. Är en åklagare osäker på vad straffet ska bli ska denne väcka åtal och låta domstolen bestämma det.

– Jag jämförde med skadegörelse som har motsvarande straffskala. Jag gjorde bedömningen baserat på att Maria Ågren inte är tidigare straffad och att hon förlorade jobbet, säger Ewamari Häggkvist till SvD.

Juridikprofessorn Mårten Schultz är inte säker på att ett strafföreläggande är det bästa sättet att sköta den här typen av brott på. Men det finns mer som pekar på att en process i domstol hade varit att föredra.

Även Ledarsidorna.se har varit i kontakt med tidigare domare och rättschefer för att bringa någon form av klarare bild av rättsläget. Åklagarens resonemang haltar då åklagaren aldrig lät invänta vilka spridningseffekter som brottet fick i andra verksamhetsområden än de som Säpo pekat på i sin förundersökning. Tvärtemot praxis.

Tvärtom, det finns uppgifter att begränsningar i systemen först började införas när ”avstegen” nådde media. Något annat som är märkligt är åklagaren utmäter straff på domar för skadegörelse som underlag istället för att söka prejudikat i det lagrum som reglerar brottet. Det finns ingen stark rättslig grund inom lagrummet varför det ska gå till domstol för att skapa prejudikat,

Vidare finns frågetecken om tidigare ordföranden för Transportstyrelsen Rolf Annerberg anses vara lagfaren i och med strafföreläggande mot Maria Ågren, det vill säga åtnjuta samma skydd indirekt eftersom Ågren accepterat strafföreläggandet. Med de redan nu kända spridningseffekterna, som åklagaren inte väntade in, finns det därmed möjlighet att dels pröva BrB 19:9 i domstol men kanske ännu hellre BrB 19:8 som endast har fängelse på straffskalan. Med spridningseffekterna bör det största infomationsläckaget sedan spionen Stig Bergling kunna bedömas som grovt, även om inte uppsåt fanns.

Rolf Annerberg var hela tiden, som ordförande och ytterst ansvarig, medveten om lagöverträdelsen. Annerberg valde aktivt att inte stoppa ett pågående brott som spreds till andra myndigheter. Den passiviteten, att genom underlåtelsen trots medvetenheten om pågående brott genom vårdslöshet och spridningseffekterna som nu är kända, bör kunna prövas enligt BrB 19:8.

Det finns två andra komponenter i svensk lag och rättstradition som borde fått åklagaren på andra tankar. Dels andan i Rättegångsbalken, dels att Brottsbalken alltid ”övertrumfar” rättegångsbalken då brott begångna enligt den senare alltid bedöms som grövre. Det vill säga ett ännu starkare skäl att inte så snabbt erbjuda ett strafföreläggande.

I RättsPM 2015:4 från oktober 2015 som behandlar strafförelägganden beskrivs en del till att ta in. Det avgörande för om strafföreläggande ska kunna utfärdas är bland annat att påföljdspraxis (prejudikat) för brottet har en sådan fasthet att det är möjligt för åklagaren att bedöma vad som är rätt påföljd.

I fallet med Ågren utfärdades strafföreläggande enligt en paragraf med svag påföljdspraxis (prejudikat) och då borde åklagaren redan från början gått till åtal. Det finns även andra hinder i RättsPM 2015:4. Några bör kunna anses vara direkt tillämpbara i hur åklagaren borde tolkat Brottsbalken:

  • när tillgänglig dokumentation (spridningseffekter, red´s anmärkning) inte har getts in till åklagaren (RB 22:2)
  • en rekommendation att strafföreläggande inte bör utfärdas när brottet avser tjänstefel.

Ågren begick brotten i tjänsten som generaldirektör. Utan hennes formella ställning hade hon inte kunnat ta de exekutiva beslut som ledde till brott. Även Annerberg bör bedömas utifrån detta. Han hade knappast kunnat vara möjliggörande om han inte hade haft rollen som styrelsens ordförande.

Det finns goda skäl att utreda rättsläget ytterligare samt att åklagaren prövar om det finns utrymme att driva frågan om Rolf Annerbergs ansvar i domstol för att skapa ett säkrare rättsläge inför framtiden. Det är, enligt de kontakter Ledarsidorna haft med erfarna domare och jurister, inte sannolikt att Annerberg kan omfattas av det skydd som Ågrens strafföreläggande utgör. Som ser ut att vara utfärdat på ett svagt underlag.

 

Ledarsidorna.se har sökt aktuell åklagare, Ewamari Källkvist, för kommentarer på varför hon utfärdade strafförellägande utan att ha en stabil rättspraxis för brottet. Källkvist är för närvarande på semester.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.