Ny rapport från BRÅ: anmälda våldtäkter upp 14 procent

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
  • Tisdag 26 Sep 2017 2017-09-26
E-post 0

Förra veckan, den 21 september, släppte BRÅ sin halvårsstatistik över anmälda brott 2017. I den inledande sammanfattningen kan man läsa att det anmäldes två procent färre brott första halvåret 2017 jämfört med första halvåret 2016.

Mest har skadegörelsebrott och bedrägeribrott minskat. Också misshandelsbrott har minskat, med hela sju procent. Det låter ju betryggande. Dock har ”brott mot person”, där misshandelsbrott ingår, totalt ökat med åtta procent. Detta förklarar BRÅ med att en ny brottstyp införts, nämligen ”olovlig identitetshandling”. Detta är inte helt med sanningen överensstämmande.

Den som tar sig tid att läsa igenom hela rapporten kan konstatera att det finns ytterligare en kategori brott under rubriken ”brott mot person” som har ökat. Anmälda sexualbrott har nämligen ökat med fyra procent – och våldtäktsanmälningar har ökat med hela fjorton procent.

Ja, du läste rätt – fjorton procent. Nog är det märkligt att BRÅ inte anser en fjortonprocentig ökning av ett synnerligen allvarligt brott vara värd att omnämna i sin inledande sammanfattning över förändringar i kriminalstatistiken? Det är nästan så att jag misstänker att BRÅ försöker gömma den här beklagliga utvecklingen – men på sidan femton kan man alltså läsa att det anmäldes 3430 våldtäkter första halvåret 2017. Det är detsamma som 19 våldtäkter per dygn – att jämföra med 17 våldtäkter per dygn 2016 (totalt 6720 våldtäkter under hela 2016). Kanske är detta bara toppen på ett isberg? Mörkertalet befaras vara stort när det gäller sexualbrott. Få anmäler. Enligt en artikel i Feministiskt perspektiv, publicerad på den tiden våldtäkter fortfarande betraktades som en feministisk fråga, är det bara var tionde våldtäkt som anmäls.

NTU:s resultat bekräftar farhågan att få anmäler sexualbrott. 2015 angav 1,7 procent av kvinnorna att de utsatts för någon form av sexualbrott under 2015. Det är en rejäl ökning från 2014 då självrapporteringen gjorde gällande att 1,4 procent av kvinnorna utsatts. Enligt BRÅ har antalet anmälda våldtäkter ökat stadigt mellan 2007 och 2016 – med 41 procent. Ökningen kan delvis förklaras med att lagstiftningen angående våldtäkt ändrades 2013, men det förklarar knappast hela den enorma ökningen. Det som är riktigt oroande är att ökningen inte tycks avta – mellan 2015 och 2016 ökade anmälningarna om våldtäkt med 13 procent och enligt halvårsstatiken för 2017 har anmälningarna ökat med 14 procent. Ökningen avtar alltså inte. Tvärtom. Den ökar.

BRÅ beskriver sitt uppdrag så här: ”BRÅ är en myndighet som verkar för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället.” Deras uppgift är, enligt deras egen programförklaring, att ge underlag för åtgärder och prioriteringar åt regeringen och myndigheter genom att inhämta kunskap om brott, brottsoffer och gärningsmän. Min fråga till BRÅ är varför de inte sköter sitt uppdrag.

En ökning på 41 procent på ett decennium borde få alla varningsklockor att ringa – och att anmälningarna stadigt blir fel borde föranleda utredningar, rapporter och förslag på åtgärder. Varför struntar BRÅ i att svenska kvinnors otrygghet växer? Att utsattheten för sexualbrott ökar?

Att antalet anmälda våldtäkter stadigt blir fler – tvärtemot vad Ylva Johansson, integrationsminister påstod i en intervju med BBC News i våras: ”The level of rapes is going down and is going down and going down.” Det absurda påståendet visar med all önskvärd tydlighet att BRÅ inte informerat regeringen om ökningen av våldtäkter i Sverige de senaste åren.

En sexualbrottsutredning med uppgift att stävja denna utveckling bör tillsättas. En nödvändig början är att statistik angående förövaren samlas in – vem är han? Ålder? Etnicitet? Ja, jag anser att det är väsentligt att undersöka våldtäktsmannens etnicitet. Eftersom tidigare forskning visar att män från Mellanöstern och Nordafrika är överrepresenterade vid sexualbrott är detta ytterst relevant att undersöka – inte minst då ökningen av våldtäkter sammanfaller med en mycket stor invandring av män från just dessa regioner.

Den könsmässiga obalansen i den grupp som invandrat under senare år innebär också särskilda problem, inte minst då vi diskuterar sexualbrott. Vid 2015 års slut var könsfördelningen mellan pojkar och flickor i åldersgruppen 16-17 år uppseendeväckande skev: 123 pojkar på 100 flickor. Professor Valerie M Hudson diskuterade problematiken i en mycket uppmärksammad artikel: ”Abnorma antalet unga män ett problem för Sverige” (). Det är väl känt att unga män utför fler brott än någon annan kategori i samhället. Detta gäller i synnerhet unga män i utanförskap. Att då kraftigt öka denna grupp ställer naturligtvis till problem. Hudson anger att framförallt våldsbrott, egendomsbrott och brott riktade mot kvinnor ökar då männen blir fler. I en intervju i Corren  exemplifierar Hudson med våldtäktsstatistiken i Alaska där mansöverskottet är stort – 108,5 män på 100 kvinnor. Antalet våldtäkter är tre gånger högre i Alaska än genomsnittet i USA (där kvinnorna utgör cirka 51 procent av befolkningen, det vill säga 101 kvinnor på 100 män).

Det tycks alltså finnas goda skäl att vara oroliga över den obalans i kön som vi nu ser i Sverige. Enligt den tidigare nämnda BRÅ-rapporten från 2005 är dessutom sannolikheten för att begå brott som våldtäkt och försök till våldtäkt fem gånger högre hos utrikesfödda än hos män födda i Sverige, i all synnerhet hos män födda i Mellanöstern och Nordafrika.

Om vi verkligen vill komma tillrätta med ökningen av våldtäkter måste vi också ställa obekväma frågor och klara av att hantera de svar vi får. Inte förrän vi har all information vi kan skaffa kan vi genomföra rimliga åtgärder. Nu famlar vi i blindo, frågorna är många fler än svaren och de konstruktiva lösningarna lyser med sin frånvaro. BRÅ bör, å det bestämdaste, uppmanas att utföra sitt uppdrag: att ta fram fakta om brott, brottsoffer och gärningsmän så att regering och myndigheter kan föreslå åtgärder och ta itu med problemet.  

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se