Granskning: Sverigedemokraternas kulturpolitik

Sverigedemokraternas partisymbol, Blåsippan.

Förra helgen gick Sverigedemokraternas årliga sommarfestival i Sölvesborg av stapeln. Sydsvenskan rapporterar om kräftor, starköl, sockervadd, stångstörtning, varpa och folkdans. Svensk mat och svenska traditioner – Sverigedemokraterna är konsekventa och sommarfestivalen i Sölvesborg är kulturpolitik i praktiken. Mattias Karlssons anförande på scenen i Sölvesborg inskärpte vikten av svensk kultur: ”Vi som konservativt parti måste bli bättre på att lära oss om svensk historia och vårt svenska kulturarv. Det är våra traditioner som gör oss till svenskar”, deklarerade Karlsson och uppmanade besökarna på sommarfestivalen att pröva på att dansa folkdans och kasta varpa enligt Sydsvenskan

Också i partiprogrammet betonas vikten av en specifikt svensk kultur, vilken definieras som ”summan av allt som någonsin tänkts, skrivits, sagts, skapats eller gjorts av personer som tillhör den svenska nationen”. Det är en yvig och vid definition som belyser att det inte är helt lätt att definiera vad svensk kultur faktiskt är. Frisk vågat att försöka! Den något vida definitionen fungerar fint med SD:s inledande definition av kultur – ”levnadssätt som förenar ett samhälle eller en viss grupp av människor, deras språk, seder, högtider, konst, musik, klädsel, religion, ritualer, lekar, värderingar, normer och moraliska system”.

SD menar att kulturens viktigaste uppgift är att vara ett kitt mellan människor, skapa gemenskap och samhörighet. Som en konsekvens av det hävdar de det svenska kulturarvets betydelse och argumenterar också för att skapa en svensk kulturarvsfond vars syfte är att bevara och levandegöra det svenska kulturarvet. SD:s utgångspunkt är att ”den svenska kulturen är unik och värd att bevara och belysa”. Kulturen, menar de, har en central plats i politik och samhällsbygge, och i valet mellan mångkultur och svensk kultur väljer SD svensk kultur – ”den gemensamma svenska kulturen är betydligt äldre än mångkulturen och vi vill särskilt belysa dess betydelse för det fredliga, demokratiska och solidariska välfärdssamhälle vi lever i”.

Vidare tar SD kraftfullt avstånd från kulturrelativism, och hävdar kulturens egenvärde. Kultur, i dess olika skepnader och former, är alltså inte bara medel till något utan faktiskt, enligt SD, ett mål i sig själv. Estetiska värden lyfts som argument för kulturens intrinsikala värde. Kultur behöver alltså inte, i SD:s vision, var nyttig. Ett konstverk, en bok, en teateruppsättning kan alltså finnas för sin egen skull, i egen rätt.

Samma insikt om kulturen som värdegrundsbärare och dess sprängkraft har funnits inom socialdemokraterna men är idag som bortblåst. Håkan Juholt, S, sade i sitt installationstal att ”kulturen ger människor vingar”. Socialdemokraterna, och inte heller något annat parti, har idag lyckats fånga den tanken på det sätt som Sverigedemokraterna gjort. Med Håkan Juholt försvann den insikten. De övriga partierna har mer eller mindre lämnat walk-over på inte bara migrationsområdet till Sverigedemokraterna. De har, med undantag för MP, i praktiken lämnat kulturområdet fritt till SD. Det är sannolikt ingen slump att SD:s gruppledare, Mattias Karlsson, har begränsat sitt riksdagsarbete vid sidan av gruppledarskapet till endast två utskott där kulturutskottet är det ena. Allt för att ha en vakande och vilande hand över arbetet.

Det är tydligt att Sverigedemokraterna insett sprängkraften i begreppet ”svensk kultur” och vikten av att ha en genomtänkt kulturpolitik. Övriga partier, MP undantaget som har ett mycket ambitiöst kulturpolitiskt program, bör plocka upp den kastade handsken snarast, formulera sig och reflektera över kulturens roll i samhället och i politiken.

 

Ann Heberlein

 

Detta är den fjärde artikeln i Ledarsidornas serie om svensk kulturpolitik. Tidigare publicerade artiklar är en inledande reflektion kring kulturpolitikens betydelse, en presentation av Miljöpartiets kulturpolitik samt Socialdemokraternas kulturpolitik.

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.