Klanerna – de parallella samhällsstrukturernas ursprung

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Jonis Adan, 22 år, är en av de 20 unga män som ingår i Uppdrag gransknings kartläggning av gängkriminaliteten i Biskopsgården i Göteborg. Han är född i Skara och uppvuxen i Biskopsgården. Redan som 15-åring greps han av polis med en skarpladdad pistol nedstoppad i byxlinningen. Det är sannolikt ur hans historia, utan att han själv kanske är medveten, som vi kan börja hitta förhållningssätt till hur klankulturer, klanstrukturer och klandynamik. En dynamik som är äldre än vår stat.

Biskopsgården är ett av de senast klassificerade områdena av de ”Särskilt utsatta områdena” enligt polisens kartläggning från i maj i år. Ett särskilt utsatt område kännetecknas av en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen. Det kan även förekomma systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägare och anmälare i området. Situationen i området innebär att det är svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag vilket kräver regelmässig anpassning av arbetssätt eller utrustning. Många gånger har det skett en normalisering vilket lett till att varken polisen eller de boende reflekterar över det avvikande läget i området. Ett särskilt utsatt område inbegriper även i viss mån

  • parallella samhällsstrukturer
  • extremism, såsom systematiska kränkningar av religionsfriheten eller
  • starkt fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter
  • personer som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden
  • en hög koncentration av kriminella

Vad polisens rapport, och rapporteringen saknar är klanperspektivet. Klanstrukturerna, klankulturerna och klandynamiken. Per Brinkemos ”Mellan Klan och Stat” ger det bästa insteget för att börja förstå detta och även fast det är främst den somaliska diasporan som Brinkemo tar sitt avstamp i återfinns de grundläggande dragen i samtliga klansamhällen och klankulturer.  Men den kanske viktigaste, och mest beskrivande bilden av dynamiken, finns i Mark S Weiners bok om klansamhällen – “The rule of the clan” – samt effekterna om de som lever i dessa samhällen från början inte tillhör en klan. För att kunna leva i skydd och säkerhet krävs en klantillhörighet vilket är långt borta från vad Sverige utvecklat i form av en liberaliserad sekulär demokrati.

Klanmedvetandet är större i den form av diasporor som anlänt från MENA-området de senaste 15 åren än medvetandet om en sekulär, överordnad, stat. Även hos de som är födda i Sverige och som bara kanske hört talas om sina föräldrars moderländer. Dessa är inte bara inrikesfödda, de är födda in i klankulturer som är upp till 4 000 år gamla. 3 500 år äldre än vår stat som skapades av Axel Oxenstierna på 1600-talet.

Kriminella klaner uppstår inte ur tunn luft, de uppstår i det vakuum som det innebär för en individ när han eller hon anländer till en ny ort eller plats i världen. Finns inte din ursprungsklan eller någon av dess subklaner på plats måste den enskilde gå upp i andra klaner. Ett klansamhälle erkänner inga minoriteter. Ett synsätt i syfte att tvinga in alla i en klanstruktur. Ett klansamhälle kan endast förhålla sig till andra klaner, inte majoriteter eller minoriteter med lösare strukturer.

De parallella samhällsstrukturerna i form av lagstiftning och sedvanerätt tar sig även andra uttryck. Klanerna byter varor och tjänster inbördes i första hand, med andra klaner i andra hand. Trots att det för en yttre betraktare i områden som till exempel Rinkeby och Husby på Järvafältet pågår en livlig ekonomisk aktivitet där varor och tjänster byter ägare med varandra är det ingenting som går via staten. Korporativa ekonomier utan kontakt med omvärlden om vi bortser från de bostadsbidrag och försörjningsstöd som betalas ut. Klanen känner ingen lojalitet till staten, för klanmedlemmarna själva – oavsett verksamhet – är det klanen som utgör såväl våldsmonopol, utredningsmonopol, står för skatteuppbörd samt socialt skyddsnät. Den somaliska diasporan, som sedan 4 000 år eller mer, är friktionen med det svenska samhällsbygget att likna vid en frontalkollision. Att staten ska intervenera i barnomsorg och kunskapsförmedling är otänkbart.

För Jonis Adan var valet sannolikt enkelt när han började söka sin tillhörighet. Gruppen, det kollektiva medvetandet och gemensamma värderingarna, är i alla förekommande fall överordnat statens regelverk. Något som sannolikt förstärks med vad Adan upplever som en svag stat som viker sig för argument som ”rasist” och utan krav på motprestation betalar ut generösa bidrag och fria bostäder. Till skillnad från klanen som ställer explicita krav och utmäter ibland hårda straff. Utan annan insyn eller möjlighet till överprövning. Klanen, oavsett om den är formad ur blodsband, religiös övertygelse eller kriminalitet, åtnjuter genom detta en väsentligt större respekt än staten.

Jonis Adans tystnad om vem eller vilka som var skyldiga är begriplig, hans förakt för det svenska samhällets svaghet borde vara minst lika förståelig. Det är sannolikt ur Adans historia vi kan hitta vägen framåt.

 

Källmaterial:

Brinkemo och Weiners böcker samt bland annat rapporten Clans in Somalia av Österrikes Röda Korset.

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.