Regeringsförklaringen: En svårtolkad men samtidigt klassisk “allt åt alla” – deklaration

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Idag, klockan 14, öppnades det sista riksdagsåret för mandatperioden 2014-2018. Regeringsförklaringen var en ganska klassisk regeringsförklaring. Skönmålning av verkligheten och allt åt alla men några passager stack ut. Något som kan tyda på en kursändring för socialdemokratin inför valet 2018.

Sexualbrott är avskyvärda. En ny sexualbrottslagstiftning som bygger på samtycke läggs fram. Barn är barn. Inga barn ska vara gifta i Sverige. Skyddet mot barnäktenskap ska stärkas. Äktenskapsresor ska stoppas. Brott med hedersmotiv ska leda till strängare straff. Religiösa extremister ska inte vinna mark i det offentliga rummet, inte heller bestämma var kvinnor får vara eller hur de ska klä sig.

Detta bör rimligen innebära en genomgående, och förhoppningsvis slutlig, uppgörelse med bland annat SSU, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och Stockholms Arbetarekommun. Sidoorganisationerna SSU och Tro och Solidaritet samt Anders Ygemans Stockholms Arbetarekommun har varit de tre starkaste krafterna som drivit på för en identitetspolitik. Mest separatistiskt har SSU Stockholms Stad, Ygemans eget regionala ungdomsförbund, varit när de arrangerat seminarier endast för rasifierade med Sveriges Unga Muslimers, SUM, ordförande Rashid Musa som föreläsare. SUM har sedan dess förlorat sina statsbidrag men av andra skäl. SUM har överklagat Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällsfrågors beslut och anser att de har rätt till statsbidrag trots den mycket tydliga kopplingen till predikanter som predikar en ultraortodox tillämpning av islam när SUM stått som medarrangör.

Satsningarna på rättsväsendet är sannolikt välkomna men formuleringarna är för lösa för att kunna utvärderas. Hur mycket som ingår i de tidigare aviserade och delvis redan konsumerade och hur mycket som är ”nya” resurser. Just tekniken att pytsa ut småposter spritt leder till svårigheter att analysera utspelen. Ygemans tillskott om 800 MSEK under innevarande budgetår under hans tid som minister var i praktiken en återställning av vad Dan Eliasson redan förbrukat av anslagskrediten.

På den utrikespolitiska fronten levererades inget annat än att “den feministiska utrikespolitiken levererar”. Att Sverige fick en plats i FN:s säkerhetsråd måste betecknas som en framgång men i övrig är det dessvärre mest grus i maskineriet. Utvecklingen globalt, nu senast med krisen med Nordkorea, följer inte UD:s planeringsförutsättningar som bland annat omfattade att få acceptans för bland annat att Polisario skulle få observatörsstatus i FN:s generalförsamling. Polisario har visat sig ha kommunicerande kärl tidigare med bland annat Boko Haram och Al Qaida in Mahgrib, AQiM. Utrikesdepartementet är dessutom på direkt kollisionskurs med Försvarsdepartementet om den planerade FN-deklarationen om kärnvapenförbud. Oavsett vad stats-, utrikes- och försvarsministern säger är det allmänt känt att UD gått bakom ryggen på övriga regeringen och att man nu försöker finna en väg ut ur det dilemma som Margot Wallström och hennes politiska stab samt rådgivare och vissa tjänstemän försatt Sverige i. Att Norge, Danmark och Schweiz lämnat samarbetet kring mänskliga rättigheter i Palestina och Norge dessutom begärt pengarna tillbaka för detta av Sverige initierade feministiska biståndsprojekt är inget som heller bör värderas som en bra “leverans”.  UD, genom Sida, genomför nu ett nytt försök i Beirut med samma mål men denna gång med uteslutande svenska skattemedel.

Samtidigt som statsministern slår sig för bröstet och konstaterar att arbetslösheten sjunker så är det siffror även det med en stor osäkerhet. Alltfler, som inte är i arbete, flyttas över till utbildning för att de inte har en arbetsmarknadsadekvat yrkesprofil. Den siffra som satsministern nämner är 80 000 men den skall sättas i relation till att i bland annat Borlänge kommun så halveras antalet etableringsplatser hos arbetsförmedlingen från 200 till 100. Just Borlänge har kanske de största problemet i landet med att finna lärare som kan kommunicera på svenska och en omsorgsbudget som växer månad för månad vartefter de kommunplacerade nyanlända trillar ur etableringsprogrammen utan att komma i egenförsörjning.

Regeringsdeklarationen var allt åt alla, en skönmålning av den annalkande kris som närmar sig för de kommuner som tagit emot flest nyanlända det senaste decenniet. Hur regeringen kommer desarmera den bomben, eller att inte få den att explodera under 2018, återstår att se i höstbudgeten.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.