Riktig information är alltid bättre än rykten och gissningar vid sexuella övergrepp

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.

När min dotter berättade att det gick en dömd våldtäktsman i hennes väninnas klass trodde jag först inte henne. En dömd våldtäktsman på en högstadieskola i Lund? Det lät helt osannolikt. Kompisen bekräftade historien och jag kontaktade hennes mamma för att få reda på hur det förhöll sig. Hon berättade att både hon och flera andra föräldrar kontaktat skolans rektor med krav på att den pojke som dömts för att ha våldtagit en flicka på samma skola skulle flyttas. Rektorn vägrade. Den dömde pojken gick kvar. Flickan som blivit våldtagen hade däremot inte varit i skolan sedan hon i maj 2016 blev tvingad till sex av den dömde pojken och hans ett år yngre kompis.

I domen från Lunds tingsrätt kan man läsa att den dömde pojken erkänner handlingen. Han dömdes den 13 december 2016 för ”våldtäkt mot barn”. Påföljden för att han våldtagit en flicka vaginalt och oralt på en toalett blev ungdomsvård, vilket i det här fallet innebär tjugofyra samtal med en handledare på socialförvaltningen i Lund. I övrigt görs inga ingrepp i hans liv. Den yngre killen som också deltog i våldtäkten slapp, med hänvisning till sin ålder, helt undan påföljd.

När jag skrev om fallet på Ledarsidorna.se i mars hade det gått nästan tre månader efter att dom fallit. Pojken som dömts för våldtäkt, liksom hans ett år yngre medbrottsling var kvar på skolan. Den våldtagna flickan, däremot, vägrade att gå dit. Efter att jag skrivit om fallet här vaknade andra medier. Sydsvenskan uppmärksammade händelsen och konfronterade rektorn som i en intervju menade att ”alla är offer i det här”. Rektorn försvarade alltså sin brist på agerande med hänvisning till sitt ansvar för samtliga inblandade – den våldtagna flickan samt de två pojkar som våldtagit henne. Efter intensiv uppmärksamhet från media fick rektorn gå. Barn och skolnämnden i Lund fick kritik för sitt sätt att hantera – eller snarare inte hantera – fallet. Lars Hansson (L) som då var andre vice ordförande valde hedersamt att lämna sin post . Övriga ledamöter, inklusive ordföranden satt orubbat kvar.

En utredning tillsattes och förra veckan presenterade kommunrevisionen sin granskning. De riktar hård kritik mot Barn och skolnämnden i Lunds stad på flera punkter: den bristfälliga informationen och kommunikationen i nämnden, bristen på rutiner och handlingsplan i sådana här ärenden och att nämnden inte gör skillnad på mindre incidenter av typen stök i korridorer och mycket allvarliga kränkningar, som en våldtäkt. Med viss förvåning läser jag att barn och skolnämndens ordförande, Monica Molin (S) samt vice ordförande, Yanira Difonis (MP) fortsatt anser sig kunna sitta kvar . Jag vill uppmana dem att ta kommunrevisionens kritik på största allvar. Så här slarvigt hanterar man inte barns liv. Vidare uppmanar jag dem att utarbeta riktlinjer för hur skolor i Lunds kommun ska agera vid liknande fall i framtiden.

Tyvärr är inte det här fallet unikt. Under 2017 har flera fall av våldtäkter i eller i anslutning till skolmiljö uppmärksammats i media. Låt mig ge några exempel: En sextonåring anklagas för att ha våldtagit två flickor på en skola i Uppsala. Aftonbladet skriver om en flicka i Kristianstad som blev våldtagen under en skolresa. En flicka ska ha blivit våldtagen på en skola i Vimmerby  och en pojke uppges blivit våldtagen på en skolgård i Örebro län. Gemensamt för samtliga fall är att varken skolpersonal eller ansvariga politiker klarat av att hantera situationen. Ingen har vetat hur situationen ska hanteras – kanske för att den här typen av grova sexuella kränkningar faktiskt är ett nytt fenomen i svensk skola?

Handfallenhet har tyvärr lett till att det utsatta barnet drabbats hårdare än nödvändigt – och att övriga elever på den aktuella skolan utsatts för fara. Ett tragisk exempel på detta är Uppsalafallet. Den sextonårige pojken som tvingade en trettonårig flicka till sexuella handlingar på en av skolans toaletter i januari 2016 begick ytterligare än våldtäkt i oktober samma år. Då knuffade han in en fjortonårig flicka på en av skolans toaletter och våldtog henne. Kanske hade den senare våldtäkten förhindrats om skolan valt att omplacera sextonåringen?

Det är uppenbart att det krävs riktlinjer för hur allvarliga kränkningar av sexuell art i skolmiljö ska hanteras. Samtliga kommuner i landet, skolledare och skolnämnder bör upprätta rutiner för dylika händelser. Den absolut viktigaste utgångspunkten måste vara att det är offrets bästa som står i centrum. Den som blivit utsatt för ett övergrepp ska inte behöva möta förövaren i sitt klassrum, i matsalen eller på skolgården. Skolan måste vara en trygg plats. När polisanmälan gjorts bör således den misstänkte omedelbart stängas av och erbjudas undervisning på annan plats, absolut inte i skolan, inte ens utanför ordinarie skoltid. Den misstänkte bör förbjudas att vistas i skolan och på skolgården.

Det utsatta barnet ska också erbjudas stöd från skolan, förslagsvis från skolhälsovården. Han eller hon ska ges allt nödvändig hjälp för att undvika att skolgången tar skada av det inträffade. Det får inte bli som i Lundafallet, att den utsattas skolgång saboteras. Det får inte heller bli som i Uppsala-fallet, där pojken som anklagades för att ha våldtagit en klasskamrat på en skoltoalett hann med att våldta ytterligare en flicka på skolan medan han väntade på rättegång. Den anklagade måste alltså stängas av från skolan också med hänvisning till övriga elevers säkerhet.

Slutligen anser jag att skolan har en skyldighet att informera oss föräldrar när en så allvarlig händelse som en våldtäkt sker i eller i anslutning till skolan. Vi har rätt att få veta vad som händer i våra barns skola – och riktig information är alltid bättre, för alla parter, än rykten och gissningar.

 

Ann Heberlein

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.