Romregistret – En fråga som saknar enkla svar

Image by Pexels on Pixabay
  • Tisdag 19 Sep 2017 2017-09-19
E-post 0

Fyra år efter DN:s avslöjande har polisen börjat betala skadestånden till de tusentals människor som fanns i polisens olagliga register över romska släkter. Samtidigt frodas hatet mot romer. Niklas Orrenius skriver om frågan som gnager i honom: Har polisen fler romregister? Orrenius fråga är berättigad men samtidigt fordrar det en fråga som är minst lika viktig. Hur möter vi de klanstrukturer, klankulturer och den klandynamik som inte vill integreras i den svenska samhällskroppen och som bygger upp parallellsamhällen som baseras på delvis kriminella livsstilar?

Libanes-kurdiska kriminella klaner har under lång tid varit ett problem i bland annat Tyskland rapporterar bland annat Deutche Welle. Samtidigt har Europa tagit emot stora grupper från Somalia som är det land där klanstrukturerna och klankulturerna är starkast. En debattartikel iThe Guardian beskrev 2007 hur dessa klaner drev konflikten vidare, klaner som baserade sin finansiella styrka på kriminalitet i Somalia. För en nyanländ somalier i Sverige är klantillhörigheten bland det första att ta reda på. Som klanlös är en person fredlös. Klanen är det skydd, och de normer, som varje somalier lever i och under. Klanen, baserad på blodsband, är det sociala kontrakt varje somalier lever i, med och under. Klanen kan agera som en politisk entitet och tenderar att hävda en territoriell exklusivitet även om strikta gränser sällan förekommer. De kanske mest tillgängliga beskrivningarna av klanstrukturer och klandynamik är dels den svenske journalisten Per Brinkemo med hans bok “Mellan Klan och stat” (Timbro förlag), Mark S Weiner “The Rule of the Clan” men även Bengt G Nilsson i “Oljans pris“. Nilsson beskriver bland annat hur olika klaner, som till vardags är fiender, kan gå ihop om det gynnar deras gemensamma intressen. I en europeisk kontext kan det innebära “rätten” att inte integreras.

Somalis nuvarande president Mohamed Abdullahi Mohamed kommer till exempel från Marehan-klanen. En i huvudsak Mogadishu-baserad klan men sub-klan till en av de stora fyra dominerande, Darood. De övriga tre är Hawiye, Dir och Isaaq. Ur Hawiye är terrorgruppen al-Shabab sprungen även om al-Shabab i mångt och mycket representerar en egen klanstruktur. Konflikten i Somalia baserades bland annat på Hawiyes dominans av de religiösa domstolarna.

För en nyanländ somalier är det avgörande att snabbt ta reda på var i Sverige, eller på Järvafältet, i Malmö eller Göteborg som den egna subklanen har sina starkaste fästen för att så snabbt som möjligt kunna identifiera, och bli en del av, det kollektiva skydd som klanen utgör. Det räcker oftast med att gå in på ett café dominerat av somalier och fråga. Den frågande uppmanas då att återge sina närmaste släktingar bakåt och redan efter tre generationer bakåt kan ”rätt” område identifieras och rätt personer. Subklanstrukturen i Somalia finns även på orter som Järvafältet, i Rosengård och i Vivalla.

Klanstrukturen slår även igenom i andra grupper. Den kurdiska länken i smugglingen av heroinbas från Afghanistan är organiserad utifrån klaner och PKK som varje år tar in miljardbelopp i såväl trafik- som transportavgifter. Med trafikavgift menas i praktiken tull på dessa droger för att de skall tillåtas passera kurdiskt kontrollerat territorium. Internationella bedömare skattar att mer än 70 procent av det heroin som förbrukas i Europa går genom kurdiska klankontrollerade områden.

Det finns inga skäl att inte hålla med Niklas Orrenius i hans kritik på register som fokuserar endast på blodsband men någonstans måste även samhället arbeta proaktivt mot de klanstrukturer och klankulturer som vill skapa parallellsamhällen och som till viss del baserar intäkterna på kriminalitet samt kapslar in dessa i korporativa ekonomier. Ekonomiska system utan interaktion eller integration i det svenska samhällssystemet. Orrenius fråga måste kompletteras med en till.

Balansen är delikat och en inte helt lätt fråga att besvara – var går gränsen för den enskildes rätt att inte registerföras med släktskap som grund och var börjar samhällets behov att skydda sig för en i relativa termer ny företeelse med de nya klanstrukturer, med sin historia, som nu alltmer blir inslag i den svenska samhällskroppen. Klanstrukturer som tar med sig konflikter, ibland vanor, seder, bruk och syn på vad som är tillåtet och inte som är äldre än vårt sekulära samhälle som har sin bas i Axel Oxenstiernas 1600-tal.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se