Stora delar av Syrien säker zon

Image by alexamamr on Flickr

Den libanesiske presidenten Michel Aoun säger att han vill att syriska flyktingar som bor i Libanon från och med nu ska börja återbördas hem – frivilligt eller inte frivilligt. Han anser att de resurser FN använder till att hjälpa flyktingarna i lägren kunde göra bättre nytta genom att med omedelbar verkan sättas in för att genomföra ett hemsändande rapporterar SVT. Aoun får för första gången internationell uppmärksamhet på ett problem som varit känt länge.

Libanon har tagit emot cirka 1,5 miljoner syrier på flykt sedan kriget bröt ut och har själva en befolkning på 4,5 miljoner invånare. De syriska flyktingarna utgör idag 25 procent av invånarna i Libanon och ett orosmoment av lätt insedda skäl. Syrierna är illa sedda då Syrien fram till 2005 ockuperade stora delar av landet. Vid reträtten plundrade de Libanon på allt av värde, till och med husen berövades armeringsjärnen. Syrien lämnade ett våldtaget land bakom sig tillbaka till libaneserna och kom sedan tillbaka några år senare för att be om skydd.

Libaneserna hade inget val. Libanesernas försvarsmakt är även den kraftigt begränsad sedan inbördeskriget, de är bland annat förhindrade att ha ett eget flygvapen då rädslan för att dessa flygplan annars skulle falla i Hizbollahs händer och användas mot Israel omöjliggör det. I södra Libanon, som kontrolleras av Hizbollah, står även mer än 100 000 raketer och robotar riktade och avfyrningsklara mot Israel. De står beredda insprängda i byar, vid sjukhus och skolor vilket omöjliggör för Israel att desarmera detta hot som är närvarande dygnets 24 timmar.

Men att en yta nu sex gånger större än Libanon är säkert råder inget tvivel om. Till och med Damaskus, Syriens huvudstad, som klarat sig undan striderna i praktiken intakt är säker. Rapporter till såväl Merit Wager från anställda på Migrationsverket som Ledarsidorna.se, i det senare fallet främst via regeringsföreträdare i bägge länderna, gör gällande att till exempel Damaskus är en lika säker stad som i praktiken vilken annan huvudstad som helst i Mellanöstern.

Väst, inklusive Sverige, lägger idag en last på Libanon genom att inte börja repatriera till Syrien trots att det är säkert. Sverige har öppnat en ambassad i Beirut men inte med fokus på Libanon. Fokus för ambassaden, som saknar tjänster för konsulära och handelstjänster med Libanon, är enkom avsedd för verksamheten i Syrien med en budget på 355 MSEK per år. Ambassaden utgörs i praktiken, med undantag för ambassadören, av Sida-anställd personal. Trots att Damaskus hela tiden varit en säker zon. Enligt Wien-protokollet, som reglerar olika beskickningars status och verksamhet, är det som att hälla en potta urin i huvudet på libaneserna och att kraftigt förolämpa Syrien. Förolämpningarna mot Libanon förstärks av Frankrikes president Macron som säger till Libanons president att det saknas en politisk lösning i Syrien vilket förhindrar en repatriering. Trots att allt större arealer nu är säkrade.

En flytt av ambassaden till Damaskus undanröjer dessutom alla de risker och tvivel kring Sveriges utrikespolitiska linje i relation till Israel som finns att bli inblandade i andra konflikter när nu Hamas och Hizbollah utsett Beirut som arena för ett samarbete. Ett samarbete och förberedelser som syftar till att förvandla Israel till en grushög. Sverige har ett tveksamt rykte om var vi står i konflikten Israel – Palestina efter att ha distribuerat biståndsmedel till organisationer som inte erkänner Camp David – överenskommelsen mellan parterna.

Valet av säte för ambassaden är dock bekvämare för den svenska personalen vilket kan spelat in. Beirut är känt för sin civiliserade  och tillåtande livsstil och intellektuella miljö. De jesuitiska, i Mellanöstern, liberala universiteten och skolorna håller en så hög kvalitet att de mest förmögna och bildade saudiarabiska familjerna låter utbilda sina barn där och inte i Saudiarabien. Familjen bin Laden är ett sådant exempel där endast ett av barnen gick i lokala skolor. Usama.

De viktigare delarna av Syrien är nu säkrade. Ett land sönderslitet av krig som är i behov av sin ursprungsbefolkning för återuppbyggnad. En ursprungsbefolkning som måste vara en del av en politisk lösning på plats och inte sitta och vänta i flyktingläger. Flyktingläger och diasporor är en utmärkt grogrund för själv- och återradikalisering samt arena för hatpredikanter varför varje freds-, försonings- och återbyggnadsprocess måste omfatta flyktingarna som repatrieras samt de som sedan väljer att leva kvar i en diaspora. Endast en repatrierad flykting kan fullt ut vara delaktig i såväl politisk lösning som återuppbyggnad. Även om den politiska lösningen inte är perfekt för alla från början kan arbetet bara ske på plats. I Syrien. I Damaskus.

Sverige har alla möjligheter att nu visa att vi menar allvar med att börja försöka vara en stabiliserande kraft i konflikten genom att inledningsvis flytta ambassaden i Beirut till Damaskus men även underlätta för repatriering av flyktingar till Syrien. Och med biståndsmedel bygga förutsättningarna för en säker repatriering på plats i Damaskus.

 

Anmärkning

Det är ingen hemlighet att jag själv varit i Libanon och även i Beeka-dalen och gränsområdena till Syrien för att skapa mig en uppfattning på plats vid flera tillfällen. Posteringarna av palestinier på syriskt territorium på gränsen till Libanon är många och välutrustade. Jag har även haft möjligheten att träffa såväl libanesiska regeringsföreträdare som Hizbollah men även sett de läger ingen vågar gå in i där iranska Revolutionsgardister kontrollerar verksamheten. 

Sverige har nu en unik möjlighet att bidra positivt till situationen i Syrien genom att flytta ambassaden till Damaskus och arbeta aktivt med återuppbyggnaden av säkerheten. Den budget på 355 MSEK per år som avsatts kommer kunna göra underverk på plats i Syrien. Inte med personalen kvar i Libanon. 

Det argument som skulle kunna framföras, att en ambassad i Damaskus skulle vara ett erkännande av al Assads regim faller på sin egen orimlighet. Sverige erkänner Syrien som sammanhållen stat vilket är då den signal vi skulle skicka. Att det ligger i Sveriges, och världens, intresse att Syrien hålls ihop istället för att falla ner igen i en spiral av sekteristiskt våld.

Diplomati och biståndsarbete sker effektivast på plats. Det är jag övertygad om efter att själv varit just på plats. Andra kan leva med sina övertygelser.

 

Foto: Alexanyan

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.