Zapad 17 avslutas utan större incidenter

Så där ja! Nu är den gemensamma rysk-vitryska militärövningen Zapad 2017 (”Väst 2017”) avslutad och man kan titta lite på vad som faktiskt har hänt. Övningen inleddes den 14 september och avslutades nu i onsdags, den 20 september. Och till dem som till äventyrs oroat sig över att övningen skulle kunna vara ett förspel till ett militärt överfall på någon eller några av Rysslands och Vitrysslands grannar kan man konstatera att något sådant inte skett.

Det finns förvisso skäl att oroa sig över vad som kan ske i kölvattnet på större ryska militärövningar. Mellanstatliga krig är i vår tid något ytterst ovanligt. Det absoluta flertalet av militära konflikter under efterkrigstiden – det vill säga från och med inrättandet av de två största fredsbevarande institutionerna i mänsklighetens historia, nämligen Förenta Nationernas Säkerhetsråd, samt stormakternas samlade kärnvapenarsenaler – har varit interna och haft karaktären av inbördeskrig och insurgentkrigföring och oftast utspelt sig i vad vi lite oegentligt kallar ”tredje världen”.

Det finns därför skäl att erinra om att de enda två mellanstatliga krig som ägt rum på vår kontinent, Europa, under detta årtusende, samtliga har utgått från den nuvarande ryska regimen, under Vladimir Putins ledning och initierats i direkt anslutning till stora militärövningar.

Först mot Georgien, efter manövern Kavkaz 2008, och därefter mot Ukraina efter Zapad 2013 – en konflikt som fortfarande brinner på sparlåga. Dock behöver vi kanske inte oroa oss just i år för ett ryskt angrepp mot Sverige eller våra allierade i den Europeiska Unionen. Såväl Nato-länderna som Sverige genomför just nu egna militära övningar för att träna logistik, kommandofunktioner och operationer med större formationer från alla vapenslag i intim samverkan.

Det är inte bara vår egen svenska Aurora 17 som är i gång under september månads bleka höstsol. Inom ramen för Operation Atlantic Resolve har amerikanarna förstärkt sin truppnärvaro i Baltikum med ytterligare 600 man fallskärmsjägare ur den 173 luftburna brigaden, och den återkommande marina Nato-övningen Northern Coasts 2017 har pågått i Östersjön ända fram till igår, denna gång med Sverige som värdland för flottstyrkorna.

En vanlig invändning mot stora militära övningar från ”fredsrörelsens” sida är att själva mängden militära enheter och militär personal i sig skulle kunna verka destabiliserande. Ingenting kan vara mer felaktigt. Just det faktum att den Fria världen just nu är på tårna med stora delar av sin militära slagkraft fullt mobiliserad är i sig säkerhetsskapande.

Om Ryssland skulle ha bestämt sig för att företa militära äventyrligheter riktade mot oss i Väst är just månaden september innevarande år den kanske minst lämpade för dylika aktiviteter. ”Si vis pacem, para bellum”, som den gamle romerske krigshistorikern Vegetius sade redan på 300-talet.

Om det är något man bör hålla ögonen på, så är det vad som händer med de ryska trupper som just nu befinner sig i Vitryssland under de närmaste veckorna som kommer. Om de drar sig tillbaka till sina kaserner i hemlandet är allt gott och väl. Om de däremot stannar på plats handlar det om något helt annat. För det första innebär närvaron av rysk trupp i Vitryssland ett allvarligt hot mot Ukraina – här har de en utmärkt utfallsport för att rikta ett strategiskt slag riktning Kiev; och även om de inte skulle gå över gränsen kommer de ändå att binda upp vitala delar av Ukrainas hårt ansträngda försvarsmakt, låt oss säga i händelse av förnyad aktivitet i Donbassområdet. Ett annat möjligt hot mot Ukraina är givetvis att ryssarna “glömmer kvar” vital materiel i området när trupperna återvänder – materiel som snabbt skulle kunna tas i bruk, vid händelse av förestående vapenskifte.

Den andra faktorn handlar om att Ryssland genom sin truppnärvaro kan utöva påtryckningar på Vitrysslands regering. Relationen mellan de en gång så såta vännerna Putin och Lukasjenko är inte vad den har varit sedan Ryssland engagerade sig militärt i Ukraina, och västmakternas sanktioner började bita. Vitryssland har försiktigt börjat orientera sig mot väst under senare år – och detta kan omöjligen ligga i Rysslands storstrategiska intresse. För att storskaliga operationer överhuvudtaget skall kunna ske mot Polen, Baltikum och Östersjöområdet, måste Vitryssland ovillkorligen vara ombord på den ryska skutan. Närvaron av rysk trupp på plats skulle definitivt fungera motiverande på den vitryska statsledningens beslut på säkerhetsområdet.

Man kan notera att de två presidenternas annonserade utfästelse att nu i onsdags närvara tillsammans vid övningar någonstans i Leningrads militärområde ställdes in. Detta skiljer sig markant mot vad som timade under Zapad 2013. Då framträdde Putin och Lukasjenko tillsammans som observatörer vid manövern i vitryska Grodno, för att därefter gemensamt färdas i helikopter för att inspektera trupperna i ryska Kaliningrad. Den här gången gick alltså den gemensamma manifestationen om intet. Förklaringen var enligt den vitryska nyhetsbyrån BELTA att övningen var så stor, att Lukasjenko föredrog att ”observera den på hemmaplan”, under det att Putin blev kvar utanför St. Petersburg. En inte helt övertygande förklaring…

 

Erik van der Heeg  

Illustration: Vitryska trupper inför Zapad 2017.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.