Burkaförbud – Vara eller inte vara

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

I Danmark diskuteras nu maskeringsförbud intensivt. I Sverige rapporteras den danska debatten som  “Burka-förbud”, och visst, diskussionen har drivits fram på grund av de (fåtaliga) kvinnor som bär burka i Danmark.

Det är dock inte burka, i meningen religiöst motiverad klädsel, specifikt som ska förbjudas. Förbudet gäller all form av maskering på offentlig plats. Det föreslås alltså att bli otillåtet att bära balaklava, Ronald Raegan-mask och burka på offentlig plats. Av säkerhetsskäl bör en människas ansikte vara synligt, menar man. Jag tycker att det är ett rimligt resonemang och är inte främmande för liknande restriktioner i Sverige. Säkerhetsargumentet väger tungt.

Jag kan se fler argument för ett maskeringsförbud, och det handlar om kommunikation. Det är mycket svårt att kommunicera med en människa som döljer sitt ansikte bakom någon form av maskering. Talade ord är bara en del av den kommunikation som pågår mellan människor. Ansiktsuttrycket är en väsentlig ledtråd till hur ett uttalande ska tolkas. Detta är extra viktigt när den man kommunicerar med inte behärskar svenska och kanske använder sig av tolk. Mer än en läkare och sjuksköterska har berättat för mig att maskerade patienter, eller anhöriga, reser särskilda problem när diagnos ska ställas. Särskilt besvärligt menar den personal jag talat med att det är när de ska behandla mycket små barn som har en begränsad förmåga att själv berätta om sin hälsa. I de fallen måste läkaren ställa rätt diagnos med hjälp av föräldern. Maskeringen blir ett hinder för en optimal kommunikation, och risken för att fel diagnos ställs ökar.

Jag är i grunden tveksam till förbud som begränsar individens frihet, om förbudet inte kan motiveras med att det leder till nytta för samhället som är större än den eventuella skada som åsamkas individen. Med hjälp av en sådan argumentation begränsar vi till exempel hastigheten på våra vägar – individens frihet att köra så fort hon behagar begränsas med hänvisning till att en sådan begränsning ger ett överskott av goda konsekvenser i form av färre trafikolyckor. På samma sätt kan vi motivera ett förbud av maskering på offentlig plats. Individens frihet att traska runt i balaklava begränsas med hänvisning till övriga medborgares trygghet och säkerhet.

I relation till diskussionen om förbud av maskering tas ofta frågan om hijab upp. Jag tror inte på ett slöjförbud för vuxna kvinnor. Jag menar att det är ett ingrepp i vuxna kvinnors frihet som inte går att motivera med någon form av nytta eller vinst för övriga medborgare. En kvinna i slöja utgör inte på något sätt ett hot mot andra. En vuxen människa kan utan tvekan själv ta ansvar för hur hon klär sig. Därmed bör hon också vara beredd på att hantera de konsekvenser hennes egna och fria val leder till. En konsekvens är att några yrken blir omöjliga för henne, till exempel yrken med ett tydligt krav på enhetlig klädsel eller uniform. Andra yrken som blir omöjliga är yrken inom hälso- och sjukvården som ställer särskilda krav på hygien och med hänvisning till patientsäkerhet. En dom i EU-domstolen ger arbetsgivaren rätt att neka en anställd att bära slöja på arbetsplatsen.

Det slaget är alltså redan avgjort – och det innebär att individen är fri att välja. Antingen väljer hon att bära slöja och väljer då samtidigt bort att arbeta som till exempel flygvärdinna eller tandsköterska, eller så tar hon av sig slöjan och är då fri att arbeta med vad som helst. Vuxna människor måste tillerkännas frihet att fatta egna beslut – och vuxna människor måste också ta ansvar för de beslut de frivilligt fattat. Med barn förhåller det sig på ett annat sätt. Jag vill gärna se ett förbud mot slöjor på flickor i grundskolan, av den anledningen att slöjan dels hindrar flickan från att leka fritt och obehindrat, dels blir till en barriär mellan henne och de barn som inte bär slöja. Slöjan betonar hennes annorlundahet och riskerar att leda till exkludering. Dessutom är jag mycket kritisk till att sexualisera barn på det sätt som en slöja gör. Slöjan är en vuxen kvinnas attribut, och ett uttryck för hennes autonomi, hennes fria val. Sådana fria val kan barn inte göra.

 

Ann Heberlein

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.