Ideologi och terror

Frederick Goodall, "Arabs in the desert", 1871

Efter terrordådet i Bryssel, den 22 mars 2016, skrev jag en gästkolumn i GP som blev mycket uppmärksammad och i frågasatt. Mitt resonemang handlade om religionens, det vill säga islams, roll i de terrordåd som plågade (och plågar) Europa.

Min slutsats var att vi måste tala om elefanten i rummet, islam, om vi ska kunna förstå vad som driver islamister och om vi ska kunna förebygga fler terrordåd, minimera antalet dåd och skydda oss själva. Detta gillades inte, och jag blev anklagad för både islamofobi och rasism.

Jag blev påmind om texten när jag intervjuades av Martin Wicklin, Söndagsintervjun i P1 . Wicklin undrade hur jag – som är teolog – kunde uttrycka mig så onyanserat som jag gjorde i den omdebatterade GP-krönikan. Mitt svar är att det är just för jag har en religionsvetenskaplig utbildning som jag kan resonera kring islam – också om dess relation till våld. Jag gissar att jag har större kunskaper i islam än de flesta andra svenska opinionsbildare och journalister. Det är trots allt inte särskilt många i medieskrået som studerat islamologi på universitetet. Wicklin menade att jag hävdat att alla muslimer är våldsamma. Så klumpigt och onyanserat skulle jag naturligtvis aldrig uttrycka mig. Följande skrev jag i krönikan som publicerades den 26 april 2016:

”Vi måste tala om islam. Vi måste hantera att majoriteten av de terrordåd som drabbar oss, våra värderingar, vår frihet, ja hela vårt sätt att leva hämtar både argument och drivkraft ur islam. Nej. Jag påstår givetvis inte att alla muslimer är terrorister. Jag påstår att islamism och jihadism inte existerar i ett vakuum. Dessa blodtörstiga dödssekter hämtar sin näring ur en religiös tradition och dess skrifter. Profeten Muhammed var ingen fridsfurste. Han uppmanar sina anhängare till kamp, mot dem som inte tror på den sanna läran och den rätta guden (se sura 9:24) i Koranen. IS använder sig frekvent av verser ur Koranen och hadditherna för att rekrytera nya soldater till sitt krig mot väst: mot oss, mot vår värld. IS propagandaskrift,”Dabiq”, är till bredden fylld av teologiskt motiverade uppmaningar till rättrogna muslimer att ansluta sig till kampen, för ett kalifat, mot de otrogna.  /… / Om vi ska kunna bekämpa jihadismen, det islamistiskt motiverade våldet, måste vi förstå dess världsbild. En bra början är att erkänna att religion spelar roll och att vissa religioner kan ha större våldspotential än andra.”

Jag har svårt att se det upprörande i mitt resonemang från våren 2016. Det handlar ju inte om muslimer, utan om islam. Islam är inte en etnicitet, utan en ideologi. Självklart måste det vara möjligt och tillåtet att granska, analysera och kritisera ideologier. Det gör vi ju hela tiden – liberalism, kommunism, marxism, konservatism, fascism nagelfars och diskuteras. Vilka blir konsekvenserna av en liberal hållning? Vad är faran med fascism? Hur ser en marxistisk människosyn egentligen ut? Är en konservativ syn på brott och straff rimlig? Diskussionerna om och ifrågasättandet av de ideologier som florerar i vår tid och i vår kontext pågår ständigt. Det är precis som det ska. Vi måste fråga vart den egna ideologin leder oss och vad andras ideologier innebär. Inga ideologer kan kräva att behandlas med silkeshandskar, varken filosofiska, politiska eller religiösa ideologier.

En ideologi består av en uppsättning idéer om hur samhället ska organiseras och styras och vilka metoder som är vägen till det som betraktas som det goda samhället. Ideologier ger också uttryck för tydliga uppfattningar angående människan, hennes värde, potential och funktion. Dessa komponenter finner vi både i politiska ideologier och religiösa trossystem, alltså ger också religioner uttryck för tydliga ideologier.

Drömmen om makt är, vill jag påstå, en stark drivkraft också i formulerandet av en religiös ideologi – och betänk vilken oerhörd auktoritet den får som hävdar sig veta vad som är Guds avsikt och vilja. Att hänvisa till Guds vilja är ett mycket övertygande argument – så övertygande att människor kan välja att gå i döden, spränga sig själv i luften, kapa en lastbil, knivhugga främlingar, allt för att uppfylla Guds vilja. Det är skälen till att också religiösa ideologier ska granskas och diskuteras. Islam utgör inget undantag.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se