Migrationen: Kommuner och nyanlända i långvarig limbo

Image by Pexels on Pixabay
  • Tisdag 24 Okt 2017 2017-10-24
E-post 0

Sedan bosättningslagen infördes 1 mars 2016 har Sveriges kommuner blivit uppmanade att hitta boende åt 60 000 nyanlända. Men från och med 1 mars nästa år går de första korttidskontrakten ut. Nu är frågan var de nyanlända ska bo därefter rapporterar SR Ekot. Nacka Kommun avser tillämpa lagen strikt men vi kan sannolikt se framför oss en del rättsprocesser då det saknas klara skrivningar i Socialtjänstlagen samtidigt som vi genom internationella konventioner förbundit oss till att garantera just boende. Sveriges kommuner och de nyanlända befinner sig i limbo. 

I det moderatstyrda Nacka kommun har man blivit tilldelad 1 000 nyanlända och här tolkar man bosättningslagen strikt. Frida Plym Forshell är arbetsmarknadsdirektör i Nacka.

– Det handlar om att kommunen är skyldig att tillhandahålla en bostad under två år. Och efter de två åren är kommunen inte längre garant för att det finns en bostad.

Problemet för Nacka kommun är dock att vi dels inom ramen för FN:s deklaration om mänskliga rättigheter ställt oss bakom rätten till en bostad. Rätten till bostad brukar anses ingå i den mer övergripande rätten till en tillfredsställande levnadsstandard. Den finns formulerad i artikel 25 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och mer preciserad i bland annat FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I artikel 11 punkt 1 uttrycks följande:

”Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat och kläder, och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor. Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att denna rätt förverkligas och erkänner att internationellt samarbete på frivillig grund är av väsentlig betydelse i detta sammanhang.”

Rättigheten är dock mer av en ambition som den formulerats än en absolut tvingande. Men den sätter spår i bland annat den svenska socialtjänstlagen. Det är enligt SoL kommunerna som har ”det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver”. Det är till socialtjänsten den enskilde vänder sig när han eller hon sitter på gatan och inte vet var man ska sova. Socialtjänsterna gör en individuell bedömning i varje enskilt fall. I praktiken brukar det tolkas som att man inte kan låta människor sova på gatan allt för många nätter innan de erbjuds sovplats på härbärge.

När det gäller en mer permanent boendelösning säger lagen att socialtjänsten ska “främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning” . I praktiken är det stor skillnad på “främja” och “garantera”. Exakt hur hjälpsam socialtjänsten måste vara i bostadssökandet är en tolkningsfråga. Nacka kommuns tolkning har ett visst stöd i lagen, men samtidigt så finns det skrivningar i andra lagar, och internationella konventioner, som borgar för rättsliga tvister om Nacka kommun helt skulle strunta i vad som händer med den person de sätter på gatan.

Vi ser nu effekterna av en rad med beslut och icke fattade beslut. I sin ambition att minska statens åtaganden rullade regeringen över mycket av ansvaret på kommunerna efter hösten 2015. Kommunerna står i limbo och tampas dels med för få lägenheter, där en alltmer irriterad hemmaopinion ser hur vissa lägenheter under två år reserveras för nyanlända samtidigt som kommunernas socialtjänster har krav på sig att hjälpa de som står utan arbete och bostad på något sätt.

Om situationen blir alltför akut, och allt fler kommuner väljer att ställa nyanlända som inte funnit arbete eller bostad på gatan, kommer problemet behöva lösas på nationell nivå. 

Vi vet redan idag hur förutsättningarna för de nyanlända kommunplacerade kommer att utvecklas med empiri som grund. Ett arbete är en förutsättning för bostad lika mycket som en bostad är en förutsättning för arbete. SCB siffror talar sitt bistra språk i tabellen nedan.  De problem som såväl Haninge kommun som Nacka kommun ger uttryck för kommer inte försvinna under överskådlig tid utan tvärtom prägla valåret 2018 minst lika mycket som trygghetsfrågorna.

Ur tabellen nedan kan varje kommun enkelt räkna ut hur många som kommer vara i behov av mer permanenta lösningar efter de två inledande åren.

 

Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar, procent efter utbildning, kön, mottagningsår och sysselsättningsår (källa SCB).

 

Tabell med data enligt rubrik. Källa: SCB

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se