Opinionsjournalistik idag – förnuft eller känsla?

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

I veckan meddelades att kulturskribenten Per Svensson lämnar Sydsvenskans kulturredaktion för att bli chef på Dagens Nyheters ledarredaktion. Svensson har ett förflutet som Kulturchef på Expressen men har sedan 2008 varit städslad som ”senior columnist” på Sydsvenskans kultursida. 

Under åren på Sydsvenskan har han förflyttat sig långt till vänster. Ingenting i de texter Svensson skriver idag minner om den tid han regelbundet beskylldes för att vara ”bombhöger” av Aftonbladets kulturredaktion och Jan Guillou. Hans socialliberala och kulturradikala sidor har blommat ut under åren på Sydsvenskan. Inget fel i det – jag betraktar det som ett utslag av hederlighet och ett rörligt intellekt. Per Svensson är dessutom en utmärkt stilist som skriver både underhållande och utmanande texter.

Rekryteringen av Svensson är ännu ett tecken på att gränsen mellan opinionsjournalistik och kulturjournalistik är mer eller mindre upphävd. Det är bekymmersamt. Traditionellt har tidningens ledarsida levererat ideologiskt färgade analyser av politiska frågor, drivit opinion och debatt. Det har ställts höga krav på vederhäftighet och ledarsidornas resonemang har ofta förts med hjälp av argument hämtade från forskning, statistiska undersökningar och annan verifierbar empiri. Förnuft, kunskap och kompetens har varit ledord.

Allt fler ledarsidor har under många år glidit över i en annan typ av argumentation, en retorik som är baserad på känslor snarare än på förnuft, som vädjar till läsarens patos snarare än till hennes logos och som allt oftare utgår ifrån skribentens personliga erfarenhet eller subjektiva upplevelse av ett eller annat.

Denna glidning, från förnuft till känslor, från objektiv empiri till subjektivt tyckande och från logos till patos har varit allra tydligast på Aftonbladets ledarsida – på samma sätt är glidningen från idé och kulturkritik till politiska och ideologiska resonemang mest märkbar på Aftonbladets kultursida. Det är ofta ytterst svårt att se någon skillnad mellan de texter som publiceras på Aftonbladets kultursida och de texter man kan ta del av på ledarsidan i samma tidning. Texterna från båda redaktionerna är präglade av kulturrelativism, subjektiva tolkningar, anekdotisk bevisföring och identitetspolitik. Skribentens personliga egenskaper, i form av kön, etnicitet, ideologisk övertygelse tycks vara viktigare än skribentens formella utbildning, kunskap och kompetens. Det är en (beklaglig) utveckling som vi kan se på samtliga kultursidor i svensk press – från Svenska Dagbladet till Aftonbladet:

Om kultursidorna tidigare präglades av akademiker och författare, ofta något äldre, präglas de idag snarare av människor vars största merit i sammanhanget är ungdom samt någon essentiell egenskap, som kön, etnicitet eller sexuell läggning. Vill du slå dig fram som kulturskribent idag är det i princip en nödvändighet att kunna hävda tillhörighet i en eller annan marginaliserad grupp.

Den största skillnaden mellan kulturskribenter och opinionsdito är att det ytterst sällan ställs några krav på att en kulturtext ska kunna belägga sina påståenden. Ett belysande exempel är en text skriven av Stefan Jonsson på DN:s kultursida 2016 i vilken han hävdar att ”afghanska flyktingpojkar vandrar fram och tillbaka över Öresundsbron”. Ett annat exempel är Duraid al Khamisi som på både Expressens och Svenska Dagbladets kultursidor fått lägga ut texten om ”ökad rasism”, om ”svenskarnas strukturella rasism” och om att Sverige är ”ett land präglat av rasism”. Givetvis utan att hänvisa till en enda studie och utan att belägga sina påståenden med hjälp av statistik om till exempel hatbrott eller diskriminering. Anekdotisk bevisföring och subjektiva tolkningar av egna erfarenheter, som sagt.

En av de ledarskribenter som anammat kulturskribenternas retorik fullt ut är Aftonbladets Fredrik Virtanen, för övrigt tidigare nöjeskrönikör. Sedan 2011 har han uppfostrat läsaren med hjälp av lösa tyckanden och svepande påståenden. Hans ledarkrönikor har präglats av moralism, demonisering av meningsmotståndare, alarmism, hysteri och brist på falsifierbar argumentation. Känslor och tyckanden går nämligen inte att värdera som rätt eller fel, sant eller falskt.

Idag meddelar Karin Pettersson, chef för Aftonbladets ledarredaktion, att Fredrik Virtanen inte längre kommer att skriva på hennes sidor. Skälet är (dessvärre) inte hans bristande kvaliteter som skribent, utan att han anklagas för att ha drogat och våldtagit minst en kvinna. Petterson hyllar tvärtom Virtanens talanger och skriver att hon rekryterade Virtanen eftersom han är ”en briljant skribent med stort patos”.

Där har vi alltså en ledtråd till varför Aftonbladets ledarsida är ett moras av illvilliga tolkningar, personförföljelse och direkta felaktigheter (låt oss till exempel minnas Anders Lindbergs ihärdiga förnekande om organiserat tiggeri). Pettersson rekryterar inte den kunnigaste, mest kompetente skribenten. Hon premierar alltså ”patos” framför retorisk och analytisk förmåga.

Tack och lov finns det fortfarande några ledarredaktioner som håller fanan högt, inte minst i landsortspress. Det är sämre ställt med landets kultursidor. De tycks kollektivt ha lämnat uppdraget att bedriva vederhäftig litteratur och konstkritik bakom sig för att istället ge plats åt diverse kolumnister som delger läsaren mer eller mindre intressanta anekdoter ur sitt liv alternativt bjuder på en moralpredikan eller en politisk pamflett. Det är en ynkedom att det inte är möjligt att finna en enda kultursida som skriver i en kulturkonservativ anda – och som låter ledarsidorna ägna sig åt politiska frågor.

 

Ann Heberlein

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.