Samtyckeslagen – ett populistiskt förslag

John Duncan, "Tristan och Isolde", 1912
  • Onsdag 25 Okt 2017 2017-10-25
E-post 0

Äntligen har tystnaden kring ökningen av sexualbrott brutits. Det som krävdes för att politiker och massmedia uppmärksammar svenska kvinnors utsatthet för gränslösa män var en nätkampanj där kända kvinnor pekar ut kända män som sexuella rovdjur.

Man kan ju tycka att det är sorgligt att politiker ignorerat alarmerande rapporter från BRÅ och NTU, struntat i att engagera sig för kvinnor som utsatts för överfallsvåldtäkter, sexuella övergrepp på HVB-hem och gruppvåldtäkter på pojkar – eller så kan man se politikernas yrvakna intresse för sexualbrott som ett bevis på att demokratin fungerar. När tillräckligt många medborgare påtalar samma problematik så blir politikerna tvungna att agera. Jag väljer det sistnämnda alternativet.

I ett inslag i radions P1 uttrycker Åsa Regnér sin bestörtning över mängden av avslöjanden om sexuella trakasserier och utlovar att ett förslag om en samtyckeslagstiftning ska läggas fram innan årsskiftet. Det är, menar Regnér, viktigt att samhället slår fast att sex som inte är frivilligt inte accepteras. Det är ett märkligt påstående.

En essentiell egenskap hos fenomen som sexuella trakasserier, sexuella övergrepp och våldtäkter är ju att offret utsätts för något mot sin vilja, oavsett om det handlar om någon som sänder dick-pics, tafsar eller kör in sin penis i henne, oavsett om hon är vid fullt medvetande, redlöst berusad, sover eller är drogad. Detta är alltså redan stipulerat i nuvarande lagstiftning.

Enligt BRÅ har sexualbrotten ökat markant. Mellan 2005 och 2012 uppgav en procent av kvinnorna att de blivit utsatta för sexualbrott. 2015 var samma siffra tre procent. Efter att ha legat konstant på en procent av befolkningen ökade alltså utsattheten till tre procent 2015. Thomas Hvitfelft, enhetschef på BRÅ, uppger till SVT Nyheter att de inte vet varför denna ökning skett, men att det inte handlar om de grövsta sexbrotten. I en tidigare artikel på svt.se motsägs detta påstående av Hvitfeldts kollega. Johanna Olseryd, utredare vid BRÅ, berättar att förekomsten av våldtäkter ökat kraftigt det senaste decenniet. Olseryd spekulerar i att ökningen beror på, som hon säger, ”flera lagförändringar”. Det är riktigt att sexualbrottslagen ändrats två gånger under 2000-talet, 2005 och 2013, men det är inte sannolikt att det är hela förklaringen till ökningen.

Vi ser alltså en ökning av sexbrott, på hela skalan från trakasserier till våldtäkter. Alla tycks nu överens, från vänster till höger, om att åtgärder bör vidtas. Ett samtyckesrekvisit i lagen är dock inte rätt väg att gå. Jag ser det som ett utslag av populism som inte kommer att leda varken till fler fällande domar eller en minskning av sexualbrott. Det kommer dock, med stor sannolikhet, att leda till att offret utsätts för kränkande frågor om sitt agerande i anslutning till övergreppet, allt för att kunna fastslå om hon gjort eller sagt något som den anklagade kunde tolkat som samtycke. Vidare kommer ju naturligtvis en ändring i lagen öppna möjligheten för opinionsbildare, forskare och politiker att hävda att varje förändring i förekomsten av sexualbrott går att förklara med hjälp av, ja just det, förändringar i lagen. Med andra ord kan vi nu ducka för de verkliga orsakerna i tio år till.

Vi vet faktiskt inte med säkerhet varför sexualbrotten har ökat. Innan det vidtas åtgärder i form av lagändringar bör en sexualbrottsutredning tillsättas.

Regeringen bör uppdra åt BRÅ att göra en omfattande studie som undersöker den ökning av sexualbrott i allmänhet och våldtäkter i synnerhet som vi sett det senaste decenniet. Studien bör skilja mellan våldtäkt, gruppvåldtäkt, våldtäkt mot barn, våldtäkt mot kvinnor och våldtäkt mot män. Vidare bör studien kartlägga var våldtäkter sker – hemma, utomhus eller i offentlig miljö. Om utomhus – var? Är vissa platser mer utsatta än andra? I vilka offentliga miljöer sker våldtäkter?

Jag tycker att det är mycket angeläget att få fakta kring hur många våldtäkter som sker i skolmiljö och i anslutning till HVB-hem. Vidare bör naturligtvis en dylik studie utreda vem som våldtar – ålder? Utbildning? Etnicitet? Frågan varför – det vill säga vilka omständigheter vi ser i anslutning till våldtäkten bör också besvaras: Handlar det om otydlighet, det vill säga att den som våldtar inte uppmärksammat offrets nej? Är sprit eller andra droger inblandade? Är övergreppet ett utslag av en risig kvinnosyn? Finns kulturella förklaringar?

Innan vi har tillförlitliga svar på ovan nämnda frågor – var, vem och varför – kan vi inte vidta några effektiva åtgärder överhuvudtaget. Populistiska utspel löser aldrig allvarliga problem. För att lösa problem måste vi ha korrekt fakta att utgå ifrån. Det duger inte att rusa iväg med ogenomtänkta förslag för att tillfredsställa folket. Folket genomskådar nämligen den politiker som agerar förhastat. Alltid.

 

Ann Heberlein

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se