Statsministern – vad finns bakom orden?

@ Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Statsminister Stefan Löfven (S) vill se hårdare tag mot brottslingar och en fortsatt stram flyktingpolitik. I en intervju i DN går det inte att känna igen dagens statsminister. Skillnaden från 2015, eller 2016, är så pass stor att det finns fog för att tala om skilda världar. Eller är de skilda? Vad finns egentligen bakom statsministerns nyhårda linje? För även om de politiska förslagen förändras med opinionen så har ingenting förändrats i skuggorna bakom statsministern. Det kan inte uteslutas att den nyhårda linje mest är till för att stilla opinionen.

2015 fanns inget tak för migrationen och statsministern stod på Medborgarplatsen i Stockholm och talade om att han inte ville bygga ett Europa med murar. Enligt säkra källor hade Stefan Löfven manövrerats in i den verklighetsbilden av sin stab som domineras av medarbetare från Stockholms Arbetarekommun och personer med band till SSU och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Dessa utgör fortfarande merparten av staben men är kraftigt försvagade efter Emma Lennartssons avgång som statssekreterare. Lennartsson tillhör Stockholms Arbetarekommun och hennes sambo är Johan Sjölander, kommunsekreterare och partiets högste tjänsteman i partidistriktet som arbetarekommunen utgör. Det är med andra ord ingen slump att regeringens politiska staber har en överrepresentation av personer ur Stockholms Arbetarekommun. Johan Sjölanders överordnade inom partiet är Anders Ygeman som är ordförande för partidistriktet.

Elaka tungor pratade om att regeringssammanträdena och då framför allt personaltillsättningarna inte egentligen bereddes i Rosenbad utan i ett radhuskök i en av Stockholms förorter. Idag är Stockholms Arbetarekommun försvagat i Rosenbad med Ygemans och Lennartssons sorti – men de är långt ifrån tandlösa.

Även om statsministern aldrig varit tydligare nu, sedan Lennartsson fick gå, kvarstår ett antal problem för honom. Statsministern har inte hela partiet bakom sig och han agerar inte helt i linje med vad kongressen beslutat om. Kongressbesluten från senaste partikongressen lutar mer åt Miljöpartiets linje. Staben är även det ett problem då den är ett arv från Lennartssons politiska konstruktionskonst. Huvuddelen av medarbetarna fick sina tjänster först efter hennes godkännande och rekryterades ur de kretsar som är hennes och Sjölanders idévärld lojala. Dessa har inte ändrat inrikting även om statsministern retoriskt ger bilden av en annan socialdemokrati än tidigare.

Ett akut problem för statsministern är hans egen justitieminister samt utrikesminister. Justitieminister Morgan Johansson har en lång historia av att aktivt motsätta sig skärpt lagstiftning för bland annat terroristrelaterade brott. Morgan Johanssons agerande under mandatperioden 2010-2014, som ordförande i justitieutskottet, lämnar få frågetecken bakom sig. Johansson var då uttalad motståndare mot all skärpning av lagrum och påföljder för terroristrelaterad verksamhet. En linje som hade stöd från såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet. Oavsett vad Johansson påstår idag finns hans, och partiets, ställningstaganden väl dokumenterad i Riksdagens protokoll. Utrikesminister Wallströms tydligaste avtryck i var hon står satte hon i artikeln i DN för nätverket “Oss alla“. Hon har inte på någon punkt ändrat uppfattning i sak.

Johansson var även den, vid sidan av statsministern samt de miljöpartistisk statsråden, som ivrigast bromsade en skärpt migrationslagstiftning under 2015. Hans egen lokala partiorganisation, Lunds Arbetarekommun, menade så sent som under våren 2017 att den politik som regeringen driver idag ”spelar de högerpopulistiska krafterna i händerna.” Partiledningen uppmanas, av Johanssons egen partiorganisation att återupprätta “en anständig asylpolitik”.

Inget av detta har förändrats i grunden. Statsministerns ord i intervjun har endast ett svagt stöd i socialdemokraterna och ett ännu svagare stöd hos den minister som skall leverera resultaten. Morgan Johanssons identitetspolitiska historia talar sitt tydliga språk och att anta att han genomgått en katarsis eller frälsning är orimligt. Johansson har aldrig tidigare drivit på för den politik som statsministern nu gör gällande. Johanssons avtryck i riksdagens protokoll är ingenting som han kan sudda ut på samma sätt som hans rikspolischef lät gallra ut obekväma mail under hans tid som generaldirektör på Försäkringskassan. Och rikspolischefen är idag ett arv av huvudvärk som Johansson fått ta över från Anders Ygeman. Vad som motiverat Ygeman att behålla Dan Eliasson i tre år är okänt, trots krisen i polisen. Men att det finns starka band bortom medias förmåga till granskning bör vara ställt utom allt tvivel. Generaldirektörer har fått se sig själva omplacerade för i allt väsentligt lindrigare lagöverträdelser än de som rikspolischefen ser ut att ha gjort i samband med IT-driften av polisens administrativa system.

Om det är en slump att Thomas Bodström, tidigare justitieminister, fått det åtråvärda jobbet som landshövding i Stockholms län eller inte kommer framtida forskning kanske ge besked om. Dan Eliasson fanns med redan på den tiden som Bodströms statssekreterare och ständigt som en skugga i regeringskretsarna. När Dan Eliasson menar, i Ekots lördagsintervju, att han endast är en enkel statstjänsteman är det en sanning med vissa nyanser.

Oaktat vad statsminister Stefan Löfven säger i dagens DN-intervju, och hur väl han lyckas sätta dagens bild, är det alltid intressantare att syna de faktiska besluten hans medarbetare fattar, vilka de är, de politiska spelkorten och nätverken samt krafterna bakom i den miljö som statsministern rör sig. Det är först då som den någorlunda skolade politiska analytikern kan värdera substansen i orden.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.