Syrien: Europa och Sverige är en del av problemet – inte lösningen

Featured Video Play Icon
  • Tisdag 31 Okt 2017 2017-10-31
E-post 0

Den irakiska militärens bombgrupper har världens kanske farligaste jobb. I tidigare IS-kontrollerade städer ska dom säkra hundratals fastigheter från sprängmedel. Ett arbete som är avgörande för om människor ska kunna flytta tillbaka, men bombfällorna är oftast oerhört svåra att upptäcka rapporterar SVT i ett reportage om vad som väntar flera månader, kanske år, framåt. En process som är oerhört mycket viktigare långsiktigt än vad som framgått i någon media.

Återvändarna har en central roll den dagen de kan ta sina bostäder, gårdar och arbetsplatser i besittning igen. Tankesmedjan Lausanne Global Analysis sammanfattade detta 2013 i en rapport som trots att den är fyra år gammal i allra högsta grad är aktuell. Det är framför allt de kristna som måste beredas möjlighet att återvända. Flera företrädare som Ledarsidorna varit i kontakt med under åren i regionen pekar på vilken roll de kristna har och vad som blev effekten av bland annat det mer moderata, i relation till IS, Muslimska Brödraskapets välde i Egypten. Effekterna av islamistiskt styre borde avskräcka de flesta. Framför allt kvinnoorganisationerna kom att byta sida då Mursi dels aldrig höll sina löften, dels släppte fram en våg av repressiv lagstiftning mot kvinnor. Även om kvinnoorganisationerna både då och nu anser att dagens sekulära repressiva regim är dålig är de alla överens om att ett islamistiskt styre, lett av Muslimska  Brödraskapet, är ännu sämre. Skulle så ske skulle kvinnor för generationer framåt ses som andra klassens medborgare, endast kristna skulle vara lägre värderade.

I Sverige har Muslimska Brödraskapet ett starkt stöd från bland annat vänsterorienterade ungdoms- och kvinnoorganisationer. Inte sällan organisationer med, vad de säger själva, en feministisk agenda.

Muslimska Brödraskapet höll makten i Egypten från juli 2012 till juli 2013. När islamisterna tog makten i Egypten blev det klart att de saknade förmågan att regera:

  • Deras exkluderande politik skrämde bort investerare och skapade socialt kaos.
  • Istället för att bygga en inkluderande regering riktade de de sig mot kristna och konfiskerade deras företag och fastigheter.
  • Säkerheten försämrades och den ekonomiska tillväxten stagnerade medan islamister kämpade över sekundära frågor som ordentliga islamiska klädkoder och moralisering.

I Libanon blir detta tydligt. De kristna är den enda grupp som klarar av att leva sida vid sida med såväl sunnimuslimer, shiamuslimer som druser. Vare sig sunni- eller shiamuslimer klarar av att leva sida vid sida med varandra eller med druser. De kristna, sekulära, är det kitt som håller ihop Mellanösterns mosaik samtidigt som det är en stötdämpare. Under Syriens president al Assad lever de kristna, om än under förtryck, i säkerhet. al Assad, själv Alawit och därmed inte erkänd av vare sig sunni- eller shia trots att alawi själva definierar sig som muslimer, är väl medveten om detta. Han är själv beroende av att de kristna kan leva i relativ säkerhet. Med Rysslands stöd stärks nu al Assads grepp om landet samtidigt som de säkra zonerna blir säkrare och säkrare. Ryssland är idag den starkaste externa parten i Syrien rapporterade CNN tidigare.

Nyckeln till fred, vilket alla som lever i denna krigshärjade zon oavsett religiös eller politisk tillhörighet är överens om, ligger en säker repatriering av migranterna som flydde till Europa. Endast de som lever där kan vara inkluderade i en freds- och förhoppningsvis framtida – försoningsprocess. De som lever kvar i en diaspora, i Europa, blir aldrig en del av denna process och kan tvärtom självradikaliseras i romantiska bilder av sina ursprungsländer. Ayyob Kara, Israels minister ansvarig för regionala förbindelser och samtidigt drus, är tydlig på den punkten. Europa kommer göra ett stort misstag om vi inte repatrierar flyktingarna vartefter förhållandena medger detta. Vi riskerar att bli en del av ett framtida problem med radikaliserade flyktningar som återexporterar instabilitet till regionen från sina nya värdländer. Främst länder som Tyskland och Sverige.

Nyckeln till fred ligger inte heller i en styckning eller islamisering av Syrien. Islamiserade stater har inte den attraktionskraft som de behöver för att återuppbygga sin infrastruktur vilket om inte annat erfarenheterna från Egyptens korta tid med Muslimska Brödraskapet vid makten pekar på.

Oavsett vad vi kan tycka om al Assad, Ryssland, PKK, USA och alla andra inblandade aktörer är situationen numera så pass stabiliserad att vi bör fundera på hur Syrien kan bygga en varaktig stabilitet. Och då blir, konstigt nog i mångas ögon, just repatriering av migranterna en avgörande faktor. Freds- och försoningsprocesser bygger på att befolkningen finns närvarande, inte att de befinner sig utspridda över en halv kontinent. För Syriens vidkommande, vilket val de gör av framtida regimer, ligger det i deras händer och vi kan bara hoppas på att de väljer en mer sekulariserad form av demokrati eller statsskick än det som Muslimska Brödraskapet representerar.

Erfarenheterna från Egypten talar sitt tydliga språk och så länge inte Europa är en del av repatrierings- och uppbyggnadsprocessen är vi en del av alla framtida problem.

 

Redaktörens kommentar:

I videodokumentären i miniformat, som producerades för ganska precis ett år sedan, ger olika röster i Syrien, Libanon och Israel sin bild av vad som måste till. En bild som bekräftas av allt fler.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se